Varför köps så mycket rollspel som inte spelas?

[Genesis]

Det tror inte jag - i alla fall inte bara. Konsumtion är en stor del av nördidentiteten. Vad du backade - vad du har i hyllorna - vilken logga du har på din kaffemugg. För att inte tala om all FOMO som kickar in när du kan få en sjukt bra deal men bara just nu och i 15 dagar till.

De flesta böcker tror jag aldrig blir lästa alls, eller skummas för att värma hyllor. Lite som att många av de som köper Harley Davidson på äldre dagar ofta mekar mer än de kör.

Tyckte att detta var intressant nog att förtjäna sin egen tråd. Jag köper ju nästan aldrig rollspel, och i det fåtal fall jag faktiskt köper ett spel är sannolikheten väldigt stor att jag spelar det. Men det är ju en tydlig trend att många köper spel som de inte spelar. Hur kommer detta sig, och vad kan man dra för slutsatser av det? Kommer rollspel som inte är designade att spelas bli en vanligare grej? Det finns ju några, men de känns inte så vanliga.

 

[Genesis]

En grej tror jag helt enkelt är att det är en social grej att spela rollspel. Det kräver att man drar ihop ett gäng och spelar. Att köpa och eventuellt i alla fall läsa ett spel är att ägna sig åt rollspel utan allt det logistiska. Jag fyller ju den luckan till stor del genom att istället skriva spel, och jag skriver ju, eller spånar i alla fall på, en del spel som aldrig blir spelade, så det kanske i slutänden inte är så stor skillnad mellan mig och någon som köper utan att spela.

 

[krank]

Jag ser det egentligen som tre stadier:

• Köpa
• Läsa
• Spela

Jag har nog ambitionen att läsa alla spel jag köper. Inte de fysiska mojängerna i hyllan, de är mer prydnad eller kanske konstverk. Jag tycker om att kunna bläddra lite lött i en fysisk bok ibland och kolla på bilderna och layouten. Men jag läser nästan uteslutande i elektroniskt format. Böcker är tunga och otympliga.

Däremot har jag absolut inte ambitionen att spela alla spel jag köper. Jag vill ju läsa dem för att lära mig – skaffa en bredare allmänbildning, hitta saker jag vill låna till mina egna skapelser. Jag vet ju att typ alla spel har för krångliga regelsystem för mig, och av det fåtal som inte har det är de flesta något slags indie-grejs som rent spelstilsmässigt inte lockar mig. Men jag gillar att veta saker om många spel, och det är inspirerande att de hur andra löst saker.

Det finns ett mycket litet antal spel jag äger, som jag tror att jag kanske spelar eller spelleder någon gång, och som jag inte skrivit själv. Spela ligger närmare att spelleda, om nån skulle erbjuda sig. Men för det behöver jag ju varken äga eller läsa spelen, generellt.

 

[Rymdhamster]

Rollspelsteori kan också vara ett intresse. En del köper rollspel för att läsa dem. Se vad de har för lösningar på olika saker.

Att läsa rollspel kan vara ett sätt att fylla tomrummet om man inte kan spela rollspel av någon anledning. Precis som att en inte helt oansenlig grupp av de som skriver om och diskuterar rollspel online är folk som inte faktiskt har en chans att spela rollspel.

Sen har du lite den där effekten som när man går och handlar när man är hungrig. Helt plötsligt ser allting gott ut, och du fyller vagnen med saker du har för full avsikt att äta ikväll. Men efter att du stoppar det första i munnen inser du att du har handlat mat för minst en vecka. Men nästa gång du är hungrig är det samma visa. Well, jag vet inte om det gäller just dig, men det gäller mig, och det verkar vara ett inte helt ovanligt fenomen =). Samma med rollspel: du är sugen på rollspel, ett coolt nytt spel dyker upp, så du köper det. Förs senare inser du att du ju har rollspel hemma.

 

[Franz]

För mig handlar det om att jag tycker lika mycket om att skriva rollspel som att spela rollspel. Men ska det jag skriver vara bra så måste jag ju veta om mina texter är up to date. Samt att det är ett bra sätt att få inspiration när man kört fast, att man kan se hur andra skribenter löst problem man själv ställs inför.

 

[Tre solar]

Om jag tittar i min egen bokhylla ser jag två anledningar.

För det första: felköp. Det beror på brist på (eller brist i) rollspelskritik, som gör att man ofta måste basera sitt köp på ett fåtal värdeord från förlaget som sällan är särskilt passande - "snabba men realistiska regler", "strid är blodig", "magi är mystisk och farlig" osv. En gång köpte jag ett spel för att jag blev övertalad att det hade ett innovativt hantverks-system som möjliggjorde att rollpersonerna kunde skapa allt från egna verktyg till borgar och städer. Coolt! I själva verket bestod systemet av en multipel som gjorde att man kunde kvitta arbetstid mot guld-ekvivalenter med ett lyckat färdighetsslag, som sedan kunde användas för att köpa saker på utrustningslistan. Bu!

För det andra, en sorts förväntnings-ekonomi som grundar sig i att jag (i detta sammanhang) har mer pengar än fritid. Jag har inte möjlighet att använda produkten fullt ut, utan konsumerar förväntningen om produkten istället. Det här gissar jag är en jättestor anledning till att Kickstarter funkar - man betalar för sina förväntningar, och sen är det en bonus om man också får något annat.

Men med det sagt tänker jag att rollspel inte är så unikt. Jag har till exempel fyra jackor, vilket åtminstone är dubbelt så många som jag behöver. Så fenomenet att vi köper saker som inte används är nog snarast ett genomgående tema i vårt samhälle.

 

[Dimfrost]

Det finns en massa helt rationella anledningar att köpa fler spel än man spelar.

• Man kanske är pepp på spelet, men tappar lusten att spela av att läsa det. Eller bara hittar andra spel som är roligare.
• Man kanske använder det mest som inspiration eller bryter ut några delar (några användbara tabeller, en kul dungeon, en mekanik för skräckupplevelser eller rymdstrid).
• Man vill läsa det för att se vad det är alla snackar om.
• Man älskar spelet men hittar ingen spelgrupp som vill spela.

Och detta är utan att gå in på att man kan vilja ha spelet som fysisk artefakt, om man är en sådan som värdesätter sådana. Eller, förstås, den rätt stora möjligheten för felköp som Tre solar lyfter fram.

 

[Lemur]

Som Krank skrev är det tre stadier:
1. köpa
2. Läsa
3. Spela

Min ambition är alltid att gå genom alla stadier, problemet är att stadie 1 är blixtsnabbt, 2 ganska snabbt och 3 sjuk långsamt (exempelvis har vi spelat Oraklets Fyra Ögon i ett år nu och är knappt halvägs). Jag hinner alltså köpa och läsa minst tio spel på samma tid som det tar att spela ett enda äventyr.

 

[Bifur]

Precis som @Lemur skriver. För egen del ser jag läsandet (och preppandet) som en slags process. Mer köpta spel blir mer lästa spel vilket ger större utbud och till slut mer spelade spel.

För ungefär 10 år sedan köpte jag bara spel som vi i gruppen bestämt att vi skulle spela (och inte alltid ens dem). Och alla andra gjorde likadant. Med resultatet att vi spelade amna spel hela tiden. Det var definitivt tråkigare. Att vissa spel idag inte kommer på bordet ser jag som en acceptabel marginalkostnad för mer roligt.

 

[Rickard]

Vi lever i ett konsumptionssamhälle, många svenskar tjänar bra och folk har inte tid att sitta och läsa böcker.

 

[Genesis]

Det här med att köpa för att läsa och inspireras är något som aldrig riktigt klickat för mig, av flera anledningar:

1. Jag behöver inte mer inspiration. Jag har femtio rollspelsidéer för varje idé jag faktiskt gör något med. Jag inspireras hela tiden av massor av saker.
2. Det räcker för mig ganska väl att bara läsa om ett rollspel. Jag har snott idéer från diverse olika spel som jag aldrig läst.
3. Den bästa inspirationen får jag oftast från saker som inte är rollspel.
4. Min köptröskel är nog mycket högre än andras. Det ska mycket till för att få mig att spendera pengar på ett rollspel. Det är liksom en gratishobby för mig. Känns konstigt att blanda in pengar.

(Jag lägger såklart inget moraliskt i något av ovanstående. Folk får spendera sina pengar på precis vad de vill.)

 

[krank]

Det här med att köpa för att läsa och inspireras är något som aldrig riktigt klickat för mig, av flera anledningar:

1. Jag behöver inte mer inspiration. Jag har femtio rollspelsidéer för varje idé jag faktiskt gör något med. Jag inspireras hela tiden av massor av saker.
2. Det räcker för mig ganska väl att bara läsa om ett rollspel. Jag har snott idéer från diverse olika spel som jag aldrig läst.

För mig räcker det inte med inspiration till rollspelsidéer. Det är som "äventyrsfrön": helt värdelöst. Jag vill se hur de löst sina spelledarkapitel. Hur de bygger sina strukturer. Ofta blir jag besviken, för få rollspel har den sortens explicita spelledarkapitel jag vill ha.

Sedan vet jag också att du inte är så mycket för spelvärldsplotter. Jag vill ha mycket sånt, och där vill jag också ha inspiration. Vilka organisationer finns, hur kontrasterar de mot varandra? Vilka teknologier finns, och hur påverkar de spelvärlden och rollperonernas värv? De grejer jag inspireras av och snor till egna projekt är ofta sånt man måste djupläsa för att hitta; typ basilisk-hacken från Eclipse Phase som nämns som ett rykte ingen tror på – jag har gått och tänkt på dem sedan dess och vill absolut ha med dem i någonting.

 

[Lemur]

Jag får en sjuk kick av nya rollspelsblöcker, det är svårt att beskriva. Det är liksom en ny värld av äventyr och möjligheter som öppnar sig. Väldigt beroendeframkallande.

 

[Mogger]

Alltså, någonstans finns ju förhoppningen att spela spelet men det släpps helt enkelt fler roliga spel är jag hinner spela och då vill jag åtminstone läsa dem. Tycker egentligen inte att detta är så konstigt och inte unikt för rollspel. Det är en blandning mellan FOMO, naivitet och nördighet. Säg den musiker som bara har ett instrument med enbart de attiraljer som verkligen behövs?

 

[Genesis]

Jag undrar: Finns det rollspel som släpps, säljs till en massa människor men som nästan ingen egentligen spelar? Medan andra spelas av de flesta som köper det? Eller har alla rollspel samma "spelandefrekvens"?

 

[Rickard]

Jag får en sjuk kick av nya rollspelsblöcker, det är svårt att beskriva. Det är liksom en ny värld av äventyr och möjligheter som öppnar sig. Väldigt beroendeframkallande.

"Vad spelar du då?"
"Dungeons and Dragons"

 

[krank]

Jag undrar: Finns det rollspel som släpps, säljs till en massa människor men som nästan ingen egentligen spelar? Medan andra spelas av de flesta som köper det? Eller har alla rollspel samma "spelandefrekvens"?

Extremt svårt att avgöra. Jag har ju länge haft en känsla av att mina spel mestadels stödköps snarare än spelas, men så dyker det då och då upp nån jeppe som spelat en More than Humankampanj i flera år eller sådär.

 

[Henke]

Jag skulle säga att jag främst köper rollspel av nyfikenhet på samma sätt som jag köper en film eller ett datorspel. Jag vill se hur spelet lyckas synka spelvärlden mot reglerna eller hur äventyret levererar en berättelse jag blir fascinerad av. Apropå berättelsen så tänker jag att det dessutom funkar som med andra medier. När jag läste filmvetenskap minns jag att kurslitteraturen slog fast att de flesta gillar att konsumera berättelser med liknande mönster (genres) om och om igen för att man gillar det man känner igen.

 

[entomophobiac]

Min spelsamling är nog framförallt ett referens- och inspirationsbibliotek. Sen försöker jag spela olika spel i den mån jag hinner, på sätt som är så smickrande för dem som bara går eftersom jag är väldigt intresserad av spelförfattares intentioner och designmotivationer. Men tiden finns inte till att göra det i den takt jag skulle önska.

 

[Mogger]

Jag undrar: Finns det rollspel som släpps, säljs till en massa människor men som nästan ingen egentligen spelar? Medan andra spelas av de flesta som köper det? Eller har alla rollspel samma "spelandefrekvens"?

Inte om de säljs till "en massa människor". Men det beror ju på hur många som avses. Men nej, alla spel har absolut inte samma spelandefrekvens.