Ja, där framgår ju det jag tjatar om; se till att du äger upphovrätten till det du skapar. Och ha avtal som klargör användande. Så blir ingen missnöjd. Det går inte att ändra i efterhand. Sedan tycker jag att det tycktes råda en speciell kultur på Target Games under den här perioden. Att officiellt säga att man inte betalar ut arvoden i tid om det inte behövs är ju i både osympatiskt och oprofessionellt. Faktiskt lite chockerande. Det låter som att det dessutom är en uttalad strategi som de knappt skäms över. Betala så lite som möjligt till unga illustratörer och maska med betalning och ha inga tydliga kontrakt. Riktigt dåligt.
Om det är något som jag uppfattade från den stora gröna (helt fantastiska) boken så är det att Äspel var fullt kaos ungefär hela tiden. Mycket övertid, snabba svängar, höga krav. Det låter lite som en omogen IT-startup mellan raderna i den boken.Det låter som att det dessutom är en uttalad strategi som de knappt skäms över. Betala så lite som möjligt till unga illustratörer och maska med betalning och ha inga tydliga kontrakt. Riktigt dåligt.
Ja jävlar. Det bevisar ju verkligen min ursprungliga tes, det vill säga att välbetalda tecknare inte är ett arv från Äventyrsspel.
När är den artikeln ifrån? Ser ut att vara (sent) 90-tal?
Är du förvånad ? ( Ärlig fråga)Ja, där framgår ju det jag tjatar om; se till att du äger upphovrätten till det du skapar. Och ha avtal som klargör användande. Så blir ingen missnöjd. Det går inte att ändra i efterhand. Sedan tycker jag att det tycktes råda en speciell kultur på Target Games under den här perioden. Att officiellt säga att man inte betalar ut arvoden i tid om det inte behövs är ju i både osympatiskt och oprofessionellt. Faktiskt lite chockerande. Det låter som att det dessutom är en uttalad strategi som de knappt skäms över. Betala så lite som möjligt till unga illustratörer och maska med betalning och ha inga tydliga kontrakt. Riktigt dåligt.
Skulle gissa på slutet av 1993 eller under 1994, eftersom Mutant Chronicles är en central del i artikeln.När är den artikeln ifrån? Ser ut att vara (sent) 90-tal?
En detalj som jag tror är viktig att vara medveten om är att det där skiljde sig från redaktör till redaktör. Alla på Target hade inte den inställningen till frilansare.Betala så lite som möjligt till unga illustratörer och maska med betalning och ha inga tydliga kontrakt. Riktigt dåligt.
Bild och Bubbla 4/94, så andra hälften av 94 men troligen skriven några månader innan.När är den artikeln ifrån? Ser ut att vara (sent) 90-tal?
Okej. Jag tänkte på att den högra bilden tycks ha "-95" i tecknarens signatur. Men det kanske står för något annat.Bild och Bubbla 4/94, så andra hälften av 94 men troligen skriven några månader innan.
Den bilden är av undertecknad och ersatte troligtvis en reklamruta. Jag har inte kvar originalartikeln så min scan är från mitt klubbfanzin där jag tryckte artikeln i februari 1995.Okej. Jag tänkte på att den högra bilden tycks ha "-95" i tecknarens signatur. Men det kanske står för något annat.
Ja, alldeles säkert. Jag kommenterar egentligen bara artikeln i fråga, och där skiner arrogansen igenom hos de tillfrågade. Förutsatt att de citerats korrekt. Men vi har ju hört liknande från andra håll med.En detalj som jag tror är viktig att vara medveten om är att det där skiljde sig från redaktör till redaktör. Alla på Target hade inte den inställningen till frilansare.
Ja. Jag driver företag och jobbar med folk som driver företag. Har gjort i 20 år. Moral och omtanke för anställda är bra mycket vanligare och ärligare än vad många tycks tro. De problem du refererar till är vanliga på större arbetsplatser där avståndet från topp till botten är mycket stort.Är du förvånad ? ( Ärlig fråga)
Jag är ju en sån där som tror att i stort sett alla företag mer eller mindre bedriver ett visst mått av fulspel .
Naturligtvis finns det undantag men att det fifflas och bedrivs fulspel är nog betydligt vanligare än man tror
Jag kan tänka mig att repliken ”Självklart utnyttjade vi honom” kan vara lite tagen ur sitt sammanhang, men annars tvivlar jag inte på att det som sägs är vad det är. Det känns som att Henrik och Nils inte riktigt fattar ingången som reportrarna eller att deras avtal skulle vara konstiga, att de liksom levt i bubblan att det är så det ska gå till. Det gör ju läsningen rätt märklig, nästan lite plågsam.Ja, alldeles säkert. Jag kommenterar egentligen bara artikeln i fråga, och där skiner arrogansen igenom hos de tillfrågade. Förutsatt att de citerats korrekt. Men vi har ju hört liknande från andra håll med.
Jo... och det är ju en bunt andra citat i artikeln "man betalar inte förrän man behöver" känns tondövt givet artikelns ämne. Någon med enbart måttliga mediaskills hade ju iaf försökt pudla en aning, inte förstärkt det.Jag kan tänka mig att repliken ”Självklart utnyttjade vi honom” kan vara lite tagen ur sitt sammanhang, men annars tvivlar jag inte på att det som sägs är vad det är. Det känns som att Henrik och Nils inte riktigt fattar ingången som reportrarna eller att deras avtal skulle vara konstiga, att de liksom levt i bubblan att det är så det ska gå till. Det gör ju läsningen rätt märklig, nästan lite plågsam.
Peter Bergting har för övrigt tidigare på forumet skrivit följande:
"Jag var på Paradox och hittade mina bilder till Target. Rubbet, allt som jag gjort. Jag samlade ihop det i en hög och tänkte tacka för mig, det var ju mina bilder. Men då dök Nisse Gulliksson upp och sa att jag inte fick ta med dem, för Target hade köpt alla rättigheter inklusive rättigheterna till originalen utifall just något sånt här skulle hända. Lite snopet och jag kunde inte påminna mig om att jag skrivit på ett sånt avtal. […] Bajskorvigt, men också en läxa för oss illustratörer. Sedan kan jag säga att det var så länge sedan att jag skiter i det. […] Det fanns om jag kommer ihåg rätt bara muntliga avtal. Vi illustratörer har alltid 100% rätt till våra egna verk om inget annat avtalas, men det är ju inte så lätt att komma dragandes med 20 år efter jobbet är utfört. En prekär situation. [...] Till Targets försvar måste man ju säga att det förmodligen inte var cyniskt och elakt utan att man helt enkelt inte visste hur det skulle gå till."
Jag TROR att många när man vädrar pengar låter sådant som god etik och moral och goda värderingar grusas sönder under mammons lockelser.Ja. Jag driver företag och jobbar med folk som driver företag. Har gjort i 20 år. Moral och omtanke för anställda är bra mycket vanligare och ärligare än vad många tycks tro. De problem du refererar till är vanliga på större arbetsplatser där avståndet från topp till botten är mycket stort.
Det här är OT så kommer inte säga mer, men de flesta företagare i Sverige är snickare i Emmaboda eller ICA-handlare i Älvsered. De är inte giriga typer på något haussat tech-start up i Stockholm som backas av någon IT-biljonär. Företagande handlar om att betala sin lön och sina anställdas löner. Rätt många betalar sina anställda i första hand. Det här är en dum polarisering som är osann och direkt skadlig. Det är ett bra narrativ, att företagare är giriga moderater som kör över folk i sina BMWs, men den stämmer inte på de flesta. Precis som att arbetare knappast är lata alkisar. Det är en fånig och trist fördom från båda håll, och som de flesta fördomar, en lögn som har helt andra syften än att beskriva verkligheten. Vi kan ju vara större och se verkligheten som den är. Taxi-chaffisen som, trots corona och skenande bränslepriser, trots det småsnackar med dig exempelvis.Jag TROR att många när man vädrar pengar låter sådant som god etik och moral och goda värderingar grusas sönder under mammons lockelser.