Exempel på bortglömd svensk fantastik

[Dilandau]

I senaste LÄS HÅRT snackar Johan Wanloo och jag om Robert Syks dystopiska framtidsskildring Denna sagolika tid från 1984.

Mitt i snacket slår det mig att jag inte sett boken omnämnas i, tja, något sammanhang. Jag har säkert läst 1000 olika ”Tips om svensk sf/fantastik”-trådar genom åren, men aldrig sett titeln dyka upp.

En sökning på ”Syk” på detta forum ger 0 st träffar.

Så jag har två frågor:

1. Har du läst Denna sagolika tid?
2. Känner du till nån annan svensk sf/f som ingen någonsin tipsar om?
   
   

 

[Skarpskytten]

1. Nej.
2. Bertil Mårtensson skrev flera sf-böcker och -noveller på 70-talet, några översattes och fick priser, men ingen talar någonsin om dem idag (Okej, @anth Har nämt Deral bågskytten en gång). Maktens vägar (fantasy) är väl hans mest berömda verk, de nämns någon gång då och då.

 

[aknaton]

+1 på Bertil Mårtensson. Minns att jag gillade både "Detta är verkligheten" och "Maktens vägar" under min tidiga tonårstid.

 

[Dilandau]

Bertil Mårtensson är dock den absolut första författaren man får tips om när man frågar om gammal svensk SF/F Långt ifrån bortglömd.

 

[Bifur]

Bertil Mårtensson är dock den absolut första författaren man får tips om när man frågar om gammal svensk SF/F Långt ifrån bortglömd.

Aldrig hört talas om så...

 

[Dilandau]

Aldrig hört talas om så...

Tur att det var det första tipset i den här tråden då!

 

[Skarpskytten]

Tur att det var det första tipset i den här tråden då!

Jag har dock inte läst något av hans sci-fi. Läste första delen av Maktens vägar för några år sedan, den var sådär. Någon som har läst hans sci-fi? Verkar vara rätt konceptuell, som en svensk Philip K Dick?

 

[krank]

1. Har du läst Denna sagolika tid?
2. Känner du till nån annan svensk sf/f som ingen någonsin tipsar om?

1. Nä.
2. Kanske "Måndag klockan tre", Hans Lundberg?

 

[Cyberhest]

1. Nej
2. Björn Nyberg, som översatte Conan till svenska på 1950-talet och även skrev den första Conan-romanen post-Howard.

 

[JohanL]

Bertil Mårtensson kan knappast kallas obskyr - han är en av de mest namnkunniga svenska fantastikförfattarna.

Dénis Lindbohm var litet av ett namn på åttiotalet, men ingen det pratas mycket om nu. Nihilistisk katastrof-SF som Domens stjärnor och Frostens barn kan gå att uppbåda på bibliotek eller antikvariskt.

 

[Franz]

Niklas Krogs böcker uppskattades av mig och mina vänner när vi var i tonåren, men tror inte att det pratas så mycket om dem idag.

 

[Kungfetti]

Känner inte igen Syk, men Bertil Mårtenssons "Det gyllene språnget" (1987) är ojämförligt hans bästa bok. Påminner om LeGuins "Där världen kallas skog" och är nog, tillsammans med Pocahontas, ursprunget till Avatar-filmen

Handlar om forskare som ska undersöka om det finns någon ursprungsbefolkning på en planet där man ska utvinna alla resurser. Det visar sig att de stora kattdjuren är både kloka och empatiska och forskarna, en man och en kvinna, ingår till och med i relationer på det bibliska sättet med varsin partner. Men den antropomorfa diskrimineringen gör att deras upptäckt inte spelar någon roll. Riktigt bra.

 

[Gamiel]

Känner du till nån annan svensk sf/f som ingen någonsin tipsar om?

 

[Christoffer]

Känner du till nån annan svensk sf/f som ingen någonsin tipsar om?

Inte sf/f men skräck, en bok som jag uppskattade och som jag bara hört mig själv och en vän peppa kring, är Fjärilen från Tibet av CJ Håkansson.

C.J. Håkanssons "Fjärilen från Tibet" är en roman för verkliga skräckälskare. Utan omskrivningar, utan tröst skildrar den hur helvetets portar slås upp mitt i den svenska vardagen: vrålande fasa och kroppar som slits sönder av krafter bortom allt förstånd.

Under en resa i Tibet konfronteras svenske Martin med undergångens ansikte. På sin väg tillbaka genom Sverige för han med sig en storm av förintelse. Trygga bönder, osäkra ungdomar, ensamstående mödrar, barn, åldringar: i "Fjärilen från Tibet" skonas ingen.

 

[Mekanurg]

Sture Lönnerstrands Rymdhunden. En av få SF-böcker på det lokala folkbiblioteket när jag var barn, jag läste den flera gånger.


Sven Wernström skrev några sf-romaner för tonåringar på 1960-talet. Jag hade samtliga i min bokhylla anno dazumal. De har inte åldrats väl med sina underliggande marxistiska och antiamerikanska budskap.

1967 – Resa på en okänd planet
1968 – Rymdskeppets gåta (Pojkarnas julbok)
1969 – Destination Mars (Pojkarnas julbok)

 

[Mekanurg]

Sven-Christer Swahn skrev en del YA/horror-light/SF. De här böckerna, dock i äldre utgåvor, och några till (t.ex Stenjätten) fanns i skolbiblioteket på högstadiet.

 

[Gerkub]

View attachment 10698

Inte sf/f men skräck, en bok som jag uppskattade och som jag bara hört mig själv och en vän peppa kring, är Fjärilen från Tibet av CJ Håkansson.

Åh hörde intervju med författaren i Henrik Möllers podcast Udda Ting. Hamnar på läslistan!

 

[Badmojo]

Inga hjältar här och Mörkrets Furste av Sam J Lundwall (MF = ukroni - steampunk innan steampunk!).

 

[Badmojo]

En tidig svensk "cyberpunk" (fast mer skruvad/filosofisk och riktigt bra) är Slumpens Källkod av Gustavsson, Bert Ola.

"Forskaren Alfred McGuffins dröm om att skapa den Stora Provinsiella Romanen startar en kedjereaktion i ett virtuellt universum. Dodd Leverkus, avdankad dvärgkastningsstjärna, möter en förförisk databasoperatör samtidigt som den halsbrytande historien skruvas allt hårdare runt sin egen axel. Vem är jägare och vem är jagad? Cyberpunkkomedin Slumpens Källkod utkom första gången 1993."

Mailade honom för några år sedan och tackade för underhållningen om det framtida livet i EU-enklav 5. Han tackade för berömmet och skrev "den där romanen har inte varit överdrivet rosad tidigare så desto roligare om den talar till dig! ".

 

[McKatla]

Vattenfolkets land av Eric Leijonhuvud (boken fick två uppföljare: Fodams uppdrag och Vägen till vattnet)