Ja, det var tydligt. Jag ville mest förtydliga att jag inte nödvändigtvis tycker att resonemanget bör eller kan begränsas till just publicerade rollspel.
Det är väl klart det är? När vi i Hantverksklubben har friformat svenskt vardagsdrama, vilket rollspel skulle det vara? Det är inget specifikt rollspel, såklart, men det är fortfarande rollspel som aktivitet.
Nä, för all del - om du lånar någons hemmasnickrade rollspel men 100% friformar har du inte spelat det heller (om inte reglerna var en papperslapp som sade "friforma 100%", och det vore inte mycket till spel).
Jag tänker mig ju att ni i stunden skapar ett ramverk, ett rollspel, som ni spelar. Ni har ändå någon form av grundläggande gemensam förståelse och överenskommelse om vad det är för en gemensam fiktion ni ska skapa/skapar?
Om reglerna till spelet explicit säger "följ inte de här reglerna till punkt och pricka, utan använd dem om, när och på det sätt ni känner för det? Då är det ju en del av reglerna att inte spela enligt reglerna. Kan man ens spela det spelet då?
Alltså, man kan ju om man vill tänka sig att varje rollspelande medför att man spelar ett (implicit, om inte annnat) rollspel som motsvarar det formella och/eller informella system man använder (man kan spela regellöst, men man kan omöjligen spela systemlöst, under definitionen "a system in a role-playing game is the way that players decide and agree on what happens in the fiction of the game").
Tja, jag som spelmakare tycker absolut jag har nytta av att tänka mig "rollspel" på hela skalan från helt informellt och skapat i stunden, till formellt nedskrivet och tryckt och stående i SF-bokhandelns hyllor. Det leder för mig till mindre dogmatiska tankar om hur nära den skrivna förlagan man måste ligga för att "spela det spelet", om man ser allt spelande som att mam i själva verket skapar sitt eget rollspel där man plockar mer eller mindre från den lästa produkten.
Ja, hela den här diskussionen är ju rent lingvistisk. Det finns såklart ingen definition av vad som menas med att "Spela Rotsystem" annat än vad folk menar när de säger det. Du använder språket på ett annat sätt än kanske de flesta rollspelare, vilket kan leda till missförstånd, men det ingen har ju rätt eller fel i det, i annan bemärkelse än att om man använder ord på ett annat sätt än majoriteten så har man "fel". Det finns inga formella definitioner av de här grejerna.
Det här är en sak jag alltid undrar över, när den som skapat ett spel inte ens själv spelar det enligt reglerna som man skrivit (*host*RuneQuest*host*). Är det för att man tänker sig att andra vill ha eller behöver sådant man inte själv egentligen tycker behövs, eller vad? Annars borde man väl ha skrivit det som man själv spelar det, om man nu tycker att det fungerar bäst så?
Jag undrar också i vilken mån ens regelpreferenser påverkar hur man vill se regler skrivna. Det jag märker i den här tråden är att de starkaste förespråkarna för regler i instruktionsboksstil också är sådana som generellt sett gillar tämligen avskalade regelsystem och inte mycket settinginformation. Jag vill ju gärna ha mer matiga regler och världsskildringar, och då tycker jag ofta det blir tråkigt att ha så pass torr prosa.
Jag skulle snarare säga att rollspel ofta är väldigt ojämnt skrivna, även inom samma rollspel, eftersom det är så mycket olika färdigheter som behövs för att framställa det. Att skapa ett regelsystem, att framställa det effektivt och pedagogiskt i skrift, och att ha intressant setting och äventyr är tämligen oberoende kvaliteter, men om bara en fallerar har man genast problem med helheten.
Jag skrev reglerna till Rotsystem med tanken att de skulle användas precis så som jag använder alla regler: sparsamt. De är också formulerade för att vara enkla nog för att inte behöva pluggas in, och flexibla nog för att det inte ska göra något om man glömmer något och improviserar något istället för att kolla upp i boken. Det är så jag vill ha mina regler, nämligen: i bakgrunden, och mest som grund för hittepå i stunden de få gånger jag faktiskt ser anledning att ta paus i rollspelandet för att rulla plast och räkna matte.
Ja det kanske är/var svårare att skriva/sälja ett spel som är mer ”så här brukar vi hitta på saker när jag och mina kompisar spelar ett väldigt avskalat brp” än ”här är ett snillrikt stridssystem”?
Sådant där tänker jag alltid när man ser någon säga något i stil med "vi har spelat den här AD&D2-kampanjen i trettio år" - att det jag undrar inte är om utan exakt hur mycket houserulat och omtolkat till oigenkännlighet det är vid det här laget.
Jag skulle säga att val av spel spelar stor roll här. FATE är till exempel känt för att kräva att man har buy-in i settingen på ungefär samma våglängd, medan andra tydligt berättar vad som går och inte går att göra i det spelet. Ju friare, desto potentiellt vildare.
Det blir en tydlig generalisering – skriver du fantasy så agerar du på ren slentrian, och nej, inte ens om du tror att du gör annorlunda så gör du det. Jag tänker även på tidigare trådar där det sagts att "spelskapare inte tänker genom vad de gör" och liknande – det blir i praktiken ett väldigt brett sätt att underkänna väldigt många skribenter som ogenomtänkta och fantasilösa, inklusive sannolikt många av ens läsare.
