Att skriva pedagogiskt OCH intressant

[JohanL]

Ja det kanske är/var svårare att skriva/sälja ett spel som är mer ”så här brukar vi hitta på saker när jag och mina kompisar spelar ett väldigt avskalat brp” än ”här är ett snillrikt stridssystem”?

Jag vet inte, jag tycker att det första låter intressant, och BRP är ett sådant där system som lätt låter sig användas på väldigt olika vis (och vinner på att skaparen förklarar hur det är tänkt).

 

[Rickard]

Det är synd att det inte finns ett bra sätt att skriva dem på då rollspelsregler i nio fall av tio är uselt skrivna samt få eller dåliga exempel och inte en tillstymmelse till vad författaren själv tänker om sitt spel eller vad de vill förmedla, hur man som spelare bygger upp ett scenario o.s.v.

Har du något spel som bra exempel på bra skrivet?

Vi hade en gammal tråd om spelskaparens röst när jag skrev Matiné. Jag har numera gått från "skriv med personlig röst och förklara tanken bakom mekaiker" till "personligt bör vara i formen »till läsaren« för att få den att grokka innehållet".

Nekromanti - Spelskapare som ryter till

Mer diskussioner om vad trasigt innebär. Yay! :gremtongue: Or not.

www.rollspel.nu

 

[Rickard]

det blir i praktiken ett väldigt brett sätt att underkänna väldigt många skribenter som ogenomtänkta och fantasilösa, inklusive sannolikt många av ens läsare.

...och då kan man fråga sig vad personen tycker att det ska göras bättre eller fråga efter bra exempel, istället för att försvara det som personen redan tycker är dåligt. Det är en rätt fruktlös (skyttegravs)diskussion.

 

[Svarte Faraonen]

...och då kan man fråga sig vad personen tycker att det ska göras bättre eller fråga efter bra exempel, istället för att försvara det som personen redan tycker är dåligt. Det är en rätt fruktlös (skyttegravs)diskussion.

OK. Vad borde jag göra bättre?

 

[entomophobiac]

Jämför med om du har ett schackbräde, men ger pjäserna figurspelsliknande stats och flyttar dem fritt med tumsförflyttning och ranged combat. Du har definitivt spelat något, men inte är det schack i alla fall.

Dock tycker jag det är väsensskilt. Någonstans kan en grupp spela rollspel på precis det sätt du beskriver--sett ur en annan grupps perspektiv--men nog tusan har de ändå spelat det spel de spelar.

Spel är spel är spel, på många sätt. Men just den här närmast fullständiga formbarheten som rollspel innebär är ganska cool, tycker jag.

 

[Gerkub]

Jag vet inte, jag tycker att det första låter intressant, och BRP är ett sådant där system som lätt låter sig användas på väldigt olika vis (och vinner på att skaparen förklarar hur det är tänkt).

Ja jag säger inte att det är fel egentligen, bara att det kan vara svårare att vara quirky och ”personlig” än att försöka passa in i en tydlig mall.

Sen kan jag tycka att bland självpublicerade spel finns det en drös med spel som är typ nedskrivna husregler och hacks som inte förklaras särskilt väl. De kan vara bra spel ändå (bara för att något är svårt att förstå betyder inte att det är dåligt!) men jag bara ser det från ett utifrånperspektiv från någon som inte internaliserat DnD/BRP/osv.

 

[Vimes]

...och då kan man fråga sig vad personen tycker att det ska göras bättre eller fråga efter bra exempel, istället för att försvara det som personen redan tycker är dåligt.

"Typ varenda fantasyrollspel någonsin." och "Nej, ditt undantag är antagligen inte ett undantag." öppnar ju kanske inte upp jättemycket för just det samtalet, va?

 

[entomophobiac]

För övrigt tycker jag det är rätt demoraliserande att läsa alla som skriver att rollspel i allmänhet är så dåligt skrivna.

Saker kan ju vara dåliga på väldigt många olika sätt.

- Dåliga för mig, av preferensskäl. Från att omslaget var fult till att en kompis sa att det inte är bra och därför struntar jag i att köpa det.
- Svåra att ta till sig, på grund av fackspråk eller andra saker (som flera varit inne på) som jag behöver förstå innan jag läser.
- Inte möta de förväntningar jag har, av vilka skäl jag nu har dem.
- Innehåll som inte klickar med mig, eller som jag tar anstöt av.
- Fokuserar på "fel" saker, exempelvis massor med regler för den som inte önskar dem eller massor med "fluff" för den som önskar regler. Också något som är svårt att veta innan en läser ett nytt spel.
- Otydlig målsättning: vad kan jag ha spelet till, som inte något annat redan kan lösa?

 

[krank]

Jämför med om du har ett schackbräde, men ger pjäserna figurspelsliknande stats och flyttar dem fritt med tumsförflyttning och ranged combat. Du har definitivt spelat något, men inte är det schack i alla fall.

Jag ser schack som ett ganska irrelevant exempel eftersom det är ett brädspel. Rollspel är inte brädspel. Liknelsen funkar bara om man redan köper tanken att rollspel definieras av sina regler på samma sätt som brädspel gör det, och att rollspelsregler styr verksamheten kring bordet på samma sätt som brädspelsregler gör det.

När jag spelar brädspel så spelar jag absolut reglerna. Då är reglerna viktiga och i centrum, huvudaktiviteten vi gör är att "följa regler". När jag spelar rollspel är det… generellt inte så. Även om jag absolut är medveten om att många gör det, och har roligt på det sättet.

 

[DanielSchenström]

Har du något spel som bra exempel på bra skrivet?

Frågan var inte ställd till mig, men jag vill bidra med exempel som jag gillar.

När det gäller hur ett spel ska spelas och vad skaparna tänkt så tycker jag de första utgåvorna av White Wolfs World of Darkness är bra exempel. I D&D 3 så hittar man många "Behind the scenes"-stycken som går in på resonemang kring beslut.

När det gäller spel som är bra på att förklara och hjälpa spelledare och spelare så är nog Alternity från TSR det jag minns som det som är bäst.

När det gäller spel som är bra skrivna, alltså skrivna på ett sätt som gör det trevligt att läsa så är Star Wars d6 från West End Games fortfarande det jag tänker på i första hand.

Jag har inga exempel på spel med bra exempel då jag sällan brukar/behöver läsa dem.

 

[Svarte Faraonen]

Saker kan ju vara dåliga på väldigt många olika sätt.

- Dåliga för mig, av preferensskäl. Från att omslaget var fult till att en kompis sa att det inte är bra och därför struntar jag i att köpa det.
- Svåra att ta till sig, på grund av fackspråk eller andra saker (som flera varit inne på) som jag behöver förstå innan jag läser.
- Inte möta de förväntningar jag har, av vilka skäl jag nu har dem.
- Innehåll som inte klickar med mig, eller som jag tar anstöt av.
- Fokuserar på "fel" saker, exempelvis massor med regler för den som inte önskar dem eller massor med "fluff" för den som önskar regler. Också något som är svårt att veta innan en läser ett nytt spel.
- Otydlig målsättning: vad kan jag ha spelet till, som inte något annat redan kan lösa?

Frågan är väl då i vilken mån man uttalar sig auktoritativt. Du och Rickard brukar till exempel rätt ofta påtala andra spelmakares slentrianmässighet och bristande genomtänkthet med en ganska definitiv ton av auktoritativ kunskap om spelskrivande – inte bara "det här är vad jag gillar", utan "såhär skriver man bättre rollspel".

 

[Sömniga Isaac]

Jag ser schack som ett ganska irrelevant exempel eftersom det är ett brädspel. Rollspel är inte brädspel. Liknelsen funkar bara om man redan köper tanken att rollspel definieras av sina regler på samma sätt som brädspel gör det, och att rollspelsregler styr verksamheten kring bordet på samma sätt som brädspelsregler gör det.

När jag spelar brädspel så spelar jag absolut reglerna. Då är reglerna viktiga och i centrum, huvudaktiviteten vi gör är att "följa regler". När jag spelar rollspel är det… generellt inte så. Även om jag absolut är medveten om att många gör det, och har roligt på det sättet.

Jag kan tycka det här är så spännande. För mig har regler blivit viktigare med tiden för regler är strukturer för mig. I grund och botten är regler mindre viktiga för mig ju tydligare strukturen i aktiviteten är. Detta är dock en avstickare.

Det jag vill skriva är att jag ser inget konstigt i de två olika förhållningssätten till rollspel. Kärnan är liksom inte reglerna i rollspel, regler är endast där för att stötta den givna aktiviteten vid spelbordet. Har man inte behovet av regler för aktiviteten rollspel så ser jag inga problem med att dessa sätts åt sidan. Rollspel är ju en glidande skala från hård reglerat till fri-form som jag ser det.

 

[Rickard]

Du och Rickard brukar till exempel rätt ofta påtala andra spelmakares slentrianmässighet och bristande genomtänkthet med en ganska definitiv ton av auktoritativ kunskap om spelskrivande – inte bara "det här är vad jag gillar", utan "såhär skriver man bättre rollspel".

Ja, för min del är det för att utmana tänkande - för jag tar sällan och bara dissar utan jag ger också exempel på hur man hade kunnat göra istället.

Om läsaren bara kryper ihop i försvarsställning och tycker jag bara dissar - tja, då är den läsaren inte den typen av mottagare för det jag har att säga. Allt jag skriver har inte med alla att göra, även om det är på ett öppet forum.

 

[entomophobiac]

Du och Rickard brukar till exempel rätt ofta påtala andra spelmakares slentrianmässighet och bristande genomtänkthet med en ganska definitiv ton av auktoritativ kunskap om spelskrivande – inte bara "det här är vad jag gillar", utan "såhär skriver man bättre rollspel".

Ogillar att bli tillskriven intention, ärligt talat. Kommer backa undan från den här tråden helt och hållet istället.

 

[Gerkub]

När jag spelar brädspel så spelar jag absolut reglerna. Då är reglerna viktiga och i centrum, huvudaktiviteten vi gör är att "följa regler". När jag spelar rollspel är det… generellt inte så. Även om jag absolut är medveten om att många gör det, och har roligt på det sättet.

Men brukar inte du skriva om att du vill lösa mysterier med på förhand bestämda lösningar? Jag tänker att det är ganska strikta regler för hur man spelar? Att spelarna har ett visst utrymme att agera i världen men de kan inte hitta på en massa som inte har att göra med deras karaktärer, t ex.

 

[krank]

Men brukar inte du skriva om att du vill lösa mysterier med på förhand bestämda lösningar? Jag tänker att det är ganska strikta regler för hur man spelar? Att spelarna har ett visst utrymme att agera i världen men de kan inte hitta på en massa som inte har att göra med deras karaktärer, t ex.

Absolut. Jag tänkte att i den här tråden verkade vi med "regler" mena mekanik – tärningar, siffror och sådant. Inte "det finns en spelledare" eller "spelarna får inte hitta på saker utanför sina karaktärer".

 

[JohanL]

Jag tycker nog att Sturgeon's Law gäller ovanligt litet bland rollspel - det klart att det finns en massa skräp (säg någonstans där det inte är så), men antagligen inte 90% (eller ja, i alla fall inte om man räknar bort 5E-produkter...).

 

[Svarte Faraonen]

Ja, för min del är det för att utmana tänkande - för jag tar sällan och bara dissar utan jag ger också exempel på hur man hade kunnat göra istället.

Om läsaren bara kryper ihop i försvarsställning och tycker jag bara dissar - tja, då är den läsaren inte den typen av mottagare för det jag har att säga. Allt jag skriver har inte med alla att göra, även om det är på ett öppet forum.

OK, men här har du redan etablerat en definitiv hierarki – det är du som har något att lära ut till andra, och den som inte håller med om den kunskapshierarkin är någon som "kryper ihop i försvarsställning". Du uttrycker dig liksom hela tiden i negativa termer när folk inte accepterar det du har att säga, och antyder att det snarare handlar om bristande öppenhet än någon faktisk giltig kritik. Du positionerar dig så att andra måste bevisa sin värdighet – "nej, jag är inte en av dessa ogenomtänkta rollspelsskrivare, jag har faktiskt något värt att säga".

 

[Rickard]

När det gäller hur ett spel ska spelas och vad skaparna tänkt så tycker jag de första utgåvorna av White Wolfs World of Darkness är bra exempel. I D&D 3 så hittar man många "Behind the scenes"-stycken som går in på resonemang kring beslut.

När det gäller spel som är bra på att förklara och hjälpa spelledare och spelare så är nog Alternity från TSR det jag minns som det som är bäst.

När det gäller spel som är bra skrivna, alltså skrivna på ett sätt som gör det trevligt att läsa så är Star Wars d6 från West End Games fortfarande det jag tänker på i första hand.

Av dem har jag läst Star Wars och vad Grek Costikyan gör briljant är att plantera ett tankemönster (mycket får han av filmerna också) som gör att man intuitivt förstår (grokkar) reglerna. Jag kände, som vuxen, att jag inte kunde spelleda Star Wars men efter att ha läst hans mantran för hur man ska tänka som spelledare när man beskriver/improviserar visst jag exakt hur jag skulle göra. Det är ruskigt starkt.

Jag skulle kunna tänka mig att "Behind the scenes" fungerar likadant. Minns att jag läste designtankarna för magisystemet till Deadlands (Shane Hensley, redan nämnt) och det gav mig så mycket mer än att faktiskt läsa reglerna.

Ska kolla upp Alternity. Tack för tipset.

 

[Svarte Faraonen]

Ogillar att bli tillskriven intention, ärligt talat. Kommer backa undan från den här tråden helt och hållet istället.

Om du inte vill att jag ska gissa kring den, uttryck den i så fall. När du säger att fantasyspel skrivs som efter en checklista, vad är din intention gentemot eventuella fantasyskrivande läsare?