Det viktigaste för mig är att licensspelet framgångsrikt skapar en intressant möjlighetsrymd utanför förlagans kanon, som man som spelare kan bebo med sina rollpersoner.
Vad menar jag med detta? Well, Sagan om Ringen-rollspel har alltid sugit, av två skäl:
- Tolkien själv skildrar inget genuint intressant och koolt i slutet av den Tredje åldern utom huvudståryn för hans böcker.
- Författare av Tolkien-rollspel har inte haft tillstånd/förmåga att skapa egna koola grejer i den tredje åldern, eller förlägga spelet till andra eror.
Detta gör att man i Tolkien-rollspel alltid är äventyrare som gör mycket fattigare grejer än huvudpersonerna i originalverket, och världen runtomkring är inte häftig och intressant nog för att göra det worthwile. Den skithäftiga potentialen i andra åldrar än slutet av den tredje blir alltid helt ignorerad.
Jämför med Realms in Exile-modden till Crusader Kings III, som tar sig extremt stora och djärva friheter i att brodera ut den tredje ålderns värld, men med en stark känsla för vad som faktiskt är intressant och koolt i Tolkien, och som resultat skapar en riktigt riktigt häftig setup.
Raka motsatsen är Star Wars, som redan från början tydligt etablerade att det finns massor av skitkoolt stuff i den här settingen som inte nödvändigtvis har med huvudståryn att göra, och att det finns jättekoola saker att göra även parallellt med eller som bistårys till huvudstårynlajnen. Det är också hårt vedertaget att Star Wars-berättelser kan utspela sig i många olika eror, och man känner sig som spelledare verkligen fri att brodera ut världen både konceptuellt och tematiskt efter eget gottfinnande. Här finns ingenting av den kväljande purism som präglar Tolkien-rollspelen.
Därför har Star Wars-rollspel i princip alltid fungerat, och författarna har haft både tillstånd och förmåga att skapa massor av ny lore till settingen för att understödja skitfeta rollspelskampanjer. Rollspelen har genom åren haft ett starkt inflytande på Star Wars canon, med massor av koncept, platser och karaktärer som först introducerades genom rollspelsmaterial.
Det finns en alternativ approach, som Tolkien-rollspel kanske borde pröva, och det är att skrota huvudståryn, och istället låta rollspelet fokusera på att ge spelgrupper verktyg att själva spela något inspirerat av den kanoniska ståryn. Detta är något till exempel CJ Carellas Buffy och Angel-rollspel gjorde extremt bra, genom att koka ned Buffy till en serie troper och teman i high school-miljö, och därmed hittade han verkligen pudelns kärna som låter spelgrupper skapa sina egna Buffyverses, med sina egna karaktärer och berättelser, men fortfarande får dem att kännas helt rätt.