Vad vill man ha av ett licensspel egentligen?

[krank]

Uppfyller Nelly Rapp -- Rollspelsbok för monsteragenter de kriterierna?

Eller för den delen Handbok för Superhjältar-rollspelet?

 

[Khan]

Uppfyller Nelly Rapp -- Rollspelsbok för monsteragenter de kriterierna?

Jag tror det. Även om ungarna i målgruppen nog är precis för unga för att börja spela rollspel själva utan någon vuxen som sticker det i nävarna på dem, men det är rätt troligt att en förälder med rollspelsbakgrund hittar det och ger det till dem. Nelly Rapp har målgruppen 8-10 år, på ett ungefär. Det är i gränslandet på när man kan tänkas börja med rollspel, säger min erfarenhet. Hade det varit en licens för 10-12, eller hellre 12-15, tror jag det hade varit klockrent.

Med det sagt är jag extremt för spelet, och tror det funkar ypperligt att spela med sina barn, eller med sina småsyskon för den delen.

 

[Khan]

Personligen tror jag att ASoIaF-rollspelet som kom för ett tag sedan är precis vad jag vill ha av ett licensrollspel - utan att ha spelat eller ens bläddrat i det.

Det har nämligen lagt tidslinjen till en bra stund innan Game of Thrones börjar, men under en viktig och relevant epok. Roberts uppror är spelplats, och vi är runt tjugo år innan GoT drar igång. Det är precis lagom långt bort för att man ska kunna göra lite vad man vill, men ändå möta kända karaktärer och ätter, resa till kända platser och så vidare. Så länge man (som jag) är helt ok med att slänga ut kanon genom fönstret så fort RP börjar göra saker som inte ingår i kanon. Självklart kan de lönnmörda Tywin Lannister om de gör det med en vettig plan. Vilka kaskadeffekter ger det? Kanon är bra som avstamp, men det ska aldrig vara viktigare än spelarnas initiativ.

 

[Quadrante]

Vad är det som gör Nelly Rapp klockren? Ur varselklotet gissar jag det främst är bildvärlden som gör jobbet.

 

[Lemur]

Eller för den delen Handbok för Superhjältar-rollspelet?

Eller my-little-pony-spelet Tails of Equestria. Jag har kört det mycket med min dotter och det har funkat väldigt bra. Hon tyckte det var asball att träffa Twilight Sparkle exempelvis. Hon gör mycket våld på IPt och förhåller sig väldigt fritt till originalet (hennes pony är en rund kula utan ben som rullar överallt) men så länge det känns rimligt för henne och hon har roligt är det ju bara toppen.

Edit: jag tror att sådana licensspel funkar väldigt bra för barn. Exempelvis vill dom, tror jag, hellre vara Spindelmannen än en egen påhittad hjälte.

 

[Nässe]

Ska bli spännande att se vad Chaosium gör med Rivers of London-rollspelet. Böckerna verkar inte jättespännande, men kan ju bli fett som rollspel ändå.

 

[Khan]

Ska bli spännande att se vad Chaosium gör med Rivers of London-rollspelet. Böckerna verkar inte jättespännande, men kan ju bli fett som rollspel ändå.

Ja, det viktiga är ju inte att förlagan är bra, utan bara att den är populär. Om nu syftet är att locka in nytt folk i hobbyn, så att säga. Sen kan även en dålig förlaga bli fett som rollspel om man lyfter potentialen i det som är ballt. Ingen gillar väl star wars-prequels, men det blev många feta rollspelsmoduler baserat på dem, tex.

 

[Oscar Silferstjerna]

Ja, det viktiga är ju inte att förlagan är bra, utan bara att den är populär. Om nu syftet är att locka in nytt folk i hobbyn, så att säga. Sen kan även en dålig förlaga bli fett som rollspel om man lyfter potentialen i det som är ballt. Ingen gillar väl star wars-prequels, men det blev många feta rollspelsmoduler baserat på dem, tex.

Jag tycker snarare att det viktiga är att det finns något intressant att göra (i regel som grupp) i förlagan. I det hänseendet tror jag att Walking Dead funkar sällsynt bra. RP i det rollspelet lär vara en grupp överlevare, precis som i tv-serierna. Om någon dör blir det inte heller särskilt svårt att stoppa in nya karaktärer. Förmodligen kommer de att ha någon form av bas att hantera resurser i (även det spelbart tacksamt). Självklart bidrar franchisens varumärke också till spelets kommersiella genomslag, men spelbarheten bottnar i vilka karaktärerna är.

 

[Khan]

Jag tycker snarare att det viktiga är att det finns något intressant att göra (i regel som grupp) i förlagan. I det hänseendet tror jag att Walking Dead funkar sällsynt bra. RP i det rollspelet lär vara en grupp överlevare, precis som i tv-serierna. Om någon dör blir det inte heller särskilt svårt att stoppa in nya karaktärer. Förmodligen kommer de att ha någon form av bas att hantera resurser i (även det spelbart tacksamt). Självklart bidrar franchisens varumärke också till spelets kommersiella genomslag, men spelbarheten bottnar i vilka karaktärerna är.

Det har du helt rätt i. Men det ingår väl närmast som förutsättning i alla rollspel, oavsett fokus, tänker jag.

 

[Oscar Silferstjerna]

Det har du helt rätt i. Men det ingår väl närmast som förutsättning i alla rollspel, oavsett fokus, tänker jag.

Ja, det är absolut relevant i alla rollspel. Men när det gäller just licensspel behöver man göra en överföring från ett medium till ett annat. Hur enkelt eller svårt det är varierar. En del franchiser har bra gruppkoncept redan i premissen, medan andra inte har det. Det kan bli bra ändå, men då får man lägga till något. Skillnaden mellan Lovecrafts fiktion och CoC, som nämndes ovan, är ett bra exempel. Men hur man löser det problemet är i mina ögon inte alls självklart. Exempelvis skulle det förmodligen vara möjligt att spela Walking Dead som något annat än kringstrykande överlevare. Kanske militärer eller zombier.

 

[Lupus Maximus]

James Bond-rollspelet är ganska snävt eftersom man förväntas at spela agent som är ute på den typen av uppdrag, och inte vad som helst i settingen. Men de har hanterat det att ett äventyr som är lämpat för en 00-agent anses vara lämpat för två "vanliga" agenter eller fyra rookies. Som rookies lämpar det sig bäst att alla har specialiserat sig inom något, så en är kanske bra bakom ratten eller spakarna på fordon, en är expert på strid, en är expert på smyga och bryta sig in, och en är socialisern som kan snacka och förklä sig (lite som Mission Impossible tv-serien).

Men i många andra är det mer settingen även om det kan vara bra med någon (eller några) standard idé om vad man kan göra, så är det väldigt öppet att spela vad som helst. Vissa verkar vara inne på att Star Wars rollspelande måste vara episkt, men det har alltid bara varit ett av alternativen. Couroscants fattigare delar skulle t.ex. kunna fungera ypperligt för lite Noir i Star Wars.

Men, det beror nog på om man är ute efter "spelsessionerna skall kännas som ett avsnitt av..." eller "spelvärlden fungerar som settingen i..."

 

[Brödbane]

Jag tycker snarare att det viktiga är att det finns något intressant att göra (i regel som grupp) i förlagan. I det hänseendet tror jag att Walking Dead funkar sällsynt bra. RP i det rollspelet lär vara en grupp överlevare, precis som i tv-serierna. Om någon dör blir det inte heller särskilt svårt att stoppa in nya karaktärer. Förmodligen kommer de att ha någon form av bas att hantera resurser i (även det spelbart tacksamt). Självklart bidrar franchisens varumärke också till spelets kommersiella genomslag, men spelbarheten bottnar i vilka karaktärerna är.

Alltså det går ju väldigt lätt att göra ett generiskt postapokalyptiskt zombiespel av TWD, då dess setting ju är väldigt generisk. Den stora frågan är hur väl hur man gör att rollspelet känns som TWD utan att man spelar de namngivna huvudrollerna från serien/boken. Dvs att det faktiskt känns som licensen spelar roll i produkten, förutom att namnet drar kosing.

 

[Oscar Silferstjerna]

Alltså det går ju väldigt lätt att göra ett generiskt postapokalyptiskt zombiespel av TWD, då dess setting ju är väldigt generisk. Den stora frågan är hur väl hur man gör att rollspelet känns som TWD utan att man spelar de namngivna huvudrollerna från serien/boken. Dvs att det faktiskt känns som licensen spelar roll i produkten, förutom att namnet drar kosing.

Som jag skrev i tråden om detta kommande spel hade jag satsat på Atlanta som sandbox i grundreglerna och Negans gäng som fokus i det första supplementet. Även om franchisen är ganska generisk, så finns det ändå ett antal platser, gäng och personer som det borde gå att göra en del av. En hyfsat detaljerad tidslinje och en karta över USA (med kanon-platser utmärkta) är förmodligen också vad folk förväntar sig. Åtminstone gör jag det.