Osynlig mekanik

[Zeedox]

Ett annat klassiskt exempel på osynlig mekanik är ju att signalera monologer genom att resa sig upp, som i till exempel Daughters of Verona. Jag reser mig upp, vilket signalerar till de andra att jag ska hålla en inre monolog, och alla andra runt bordet tystnar och lyssnar. Det här är, tycker jag, snyggare än att behöva säga "Nu ska jag hålla en inre monolog".

InSpectres gör en liknande grej med sin "confessional". En spelare kan när som helst resa sig upp och sätta sig i confessional-stolen, och tilltala "publiken". Att byta stol är en "osynlig" grej, eftersom man slipper kommunicera verbalt att man nu ska "tala till kameran".

I Imagine använder man handgester för att föreslå scener, men det jag gillar mest är att när personer känner att de inte har någonting mer att tillföra till den pågående scenen så lutar de sig bakåt. Den person som sist lutar sig bakåt får avsluta allting med att säga en mening. Det här har också med att tillföra energi, där folk som lutar sig framåt är mer intresserade och genom att spelet får folk att luta sig framåt så är det något undermedvetet som gör deltagarna mer intresserade av vad som pågår.

Jag gillar dessa regler! I rollspel kan det lätt bli så mycket stillasittande, jag tror inte egentligen att det är optimalt för energin.

 

[Genesis]

Titta på denna sida under Basic Long Form Elements – Conventional Harold-like Edits. Det beskriver en del av de gester jag tänkte på!

De två vanligaste jag har använt i olika grupper är varianter av "tag-out" för att byta skådespelare på scen, eller "ridå", där man springer framför för att avsluta scenen. Ofta när den nått sin höjdpunkt / lågpunkt, beroende på hur scenen har gått.

Intressanta grejer! Jag gillade grejen med att man repeterar sin sista replik för att avsluta en scen. Känns som att det skulle gå att föra över direkt till rollspel. Ger ju en viss tyngd till det hela.

 

[Rickard]

Jag gillar dessa regler! I rollspel kan det lätt bli så mycket stillasittande, jag tror inte egentligen att det är optimalt för energin.

Off topic, men vi testade faktiskt lite tekniker i Hantverksgruppen för att ge energi till sig själv och åt andra. Det här hade jag gärna experimenterat mer med. Vi har nog alla varit med om att rollspel ger en så uppspelt att det är svårt att sova efteråt, men det är sällan sådant undersöks i varför det sker.

 

[Rickard]

Om man ska vara rent krass så är personlighetsdrag en osynlig mekanik och väldigt vanligt förekommande i rollspel. Spel, så som Psychodrame, kan reglifiera detta genom att låta "aspekten" påverka/begränsa hur deltagaren spelar ut dialogen.

 

[Rickard]

Här är några tematiska regler från Mutiné.

Grundegenskaper är som generella färdigheter (täcker områden som att slåss, smyga, övertala, upptäcka) och är någonting alla rollpersoner slår fram.

Icke-muterade människor är som adeln och de har normalt höga grundegenskaper.

Mutanter har normalt lägre grundegenskaper än människor.

Automater har bara högt i en grundegenskap.

Ju högre grundegenskaper rollpersonen har, desto lägre poäng får den för att köpa färdigheter. Detta innebär att människorna har lägre/färre färdigheter för att de förlitat sig mycket på sin bakgrund som lagt grund för grundegenskaperna. Robotar har däremot högre färdighetsvärden med en enda spetskompetens.

Mutanter har förmågor baserade på deras förändringar i DNA:t, där de kan använda sina färdigheter på ett bättre sätt. Människorna har å sin sida Influens-poäng att spendera där de använder andra för att få som de vill.

Detta är inget som uttryckligen nämns i spelet, men det följer temat för de tre olika samhällsklasserna. Människorna har fått mycket gratis (via grundegenskaperna) medan mutanterna får försöka använda sina förmågor för att förbättra oddsen.

---

Det osynliga här är alltså den indirekta kommentaren på klassamhället i Mutant-världen när spelarna använder mekaniken. Kanske lite för långt från trådstarten.