Hmm.... För orealistiskt, ja...klart att folk måste betala med sina realistiska guldmynt när de ska köpa dvärgsmidda rustningar, ingredienser till sina trollformler eller sadlar till sina drakar..... man vill ju inte tappa känslan av realism närOkej, så med risken för att det här blir en brödtråd…
Tydligen har de inte stålmynt i Dragonlance längre i 5e för de tyckte det var för orealitiskt. Är det verkligen orealistiskt? Stålmynt verkar ju rad men även coolt.
Alltså, ska vi börja dra upp allt som är orealistiskt med rollspelsekonomier "inspirerade" av medeltida ekonomi så hamnar nog myntens material rätt långt ner på listan över det mest orimliga.Okej, så med risken för att det här blir en brödtråd…
Tydligen har de inte stålmynt i Dragonlance längre i 5e för de tyckte det var för orealitiskt. Är det verkligen orealistiskt? Stålmynt verkar ju rad men även coolt.
Det här taget ur sitt sammanhang fick mig att tänka att det vore coolt om man måste köpa köpa dvärgsmiden med just guldmynt. Och är guldmynt trixiga att komma över så har man ett halv äventyr bara där.folk måste betala med sina realistiska guldmynt när de ska köpa dvärgsmidda rustningar
Detta är för övrigt rätt svar. Stålmynten stryks för att om de ska vara med måste man lägga in dem i DDB, dvs skriva nya kod, och orka…Så pråblemet med stålmynt är nog framförallt tekniskt. Hur tillverkas de?
Har du sett de stora stenhjulen som används som valuta (Rai) på ön Yap i Mikronesien? De funkar så - man handlar inte med dem utom i symboliskt viktiga transaktioner (som bröllop, lösen och liknande) utan de är en statusmarkör, men de kan fortfarande byta ägare. Ett av dem råkade sänkas i vatten under transport, men ligger fortfarande synligt där långt ned, och har bytt ägare trots att det inte är det minsta flyttbart. Man vet ju vem som äger det ändå! Ett av dem väger fyra ton.Snarare är de ett kollektivt mynt som tillhör klanen, förvaras i ett särskilt hus och visas upp som ett tecken på klanens rikedom och förtroendekapital – men väldigt sällan byter ägare. De är också alldeles för tunga för att man ska kunna bära runt dem till vardags.
Det är en del av inspirationen, ja.Har du sett de stora stenhjulen som används som valuta (Rai) på ön Yap i Mikronesien? De funkar så - man handlar inte med dem utom i symboliskt viktiga transaktioner (som bröllop, lösen och liknande) utan de är en statusmarkör, men de kan fortfarande byta ägare. Ett av dem råkade sänkas i vatten under transport, men ligger fortfarande synligt där långt ned, och har bytt ägare trots att det inte är det minsta flyttbart. Man vet ju vem som äger det ändå! Ett av dem väger fyra ton.
Rai stones - Wikipedia
en.wikipedia.org
Behöver inte vara. Man kan säga att 1 gp = 10sm = 100 km är en abstraktion. När jag spelleder säger jag saker som "ni hittar föremål värda 80sm" och så skriver dem upp silvermynten, utan att vi behöver gå igenom att de a) säljer dem eller b) byter dem mot andra varor. Det är underförstått.Vill man blanda in prägling i det hela så blir det en dimension till, men också ett större problem med bokföringen.
Jag är extremt seg just nu, men jag antar att grejen här är att spelarna får en ledtråd att lönnmördaren har koppling mot någon som har dvärgiska guldmynt, vilket är en ovanlig valuta i regionen och främst används av personer från X. Med lite djupare kunskaper kan spelaren genom sin rollperson även ha kännedom om att någon förmodligen velat rikta blicken mot dvärgar, men dvärgar i denna region använder inte dvärgiska guldmynt på grund av en väldigt bitter historia.Så att säga att lönnmördaren har dvärgiskt guld på sig ger en sak, även om det ändå bara är 4 gp.