Christoffer
It's all pig.
Jag tror detta med spelledarlöst och spelledare mycket mer handlar om hur många rollspel placerat spelledaren i en roll där den ska kontrollera en serie händelser osv än faktiskt spelledarrollen i sig. Spelledarens roll är ju på intet sätt unik, även i rollspel utan en fast spelledare har vi precis samma uppgifter bara distribuerade runt bordet samt kanske skiftande i tid eller baserat på regler. Det blir ett annorlunda spel, ja, men det finns ingenting som innebär att en spelledare ska säga nej och skjuta ner en handling bara för att den kallas spelledare och flera uppgifter är lokaliserade hos en person.
Jag skulle vilja påstå istället att det handlar om detta:
När en spelare säger: Jag hoppar upp på trädstammen och kastar mig över honom.... (eller, jag öppnar upp mitt hjärta för min far och berättar om min kärlek till kvinnan han precis kastat ut ur vårt hem och försöker få honom att se att vi är ämnade för varandra!!! eller vad som helst)
Vad innebär det i just det här spelet? Innebär det att karaktären är satt i rörelse mot det här målet, eller innebär det att det är intentionen som finns men vi har ännu inte initierat den? Vad innebär det för begränsningar om jag slår och lyckas för den som narrerar detta? Är det bara just det jag gör eller får den säga något mer, ex. får den beskriva hur jag greppar honom kring halsen och han faller framåt ner i leran? Eller bara just att jag är över honom? På samma vis, om slaget misslyckas, vad har personen som beskriver då för begränsningar satta? Får den säga bara "nej" eller innebär vad jag sa att rörelsen är initierad och jag är påväg, vad är en acceptabel narrering av ett misslyckande? Att jag kastar mig över trädstammen och greppar honom men han snor runt puttar mig bakåt och drar sitt svärd? Eller något annat?
Observera nu, jag fattar helt klart erfarenheten av ett "nej". Jag har varit med om det massa gånger*. Varit SL och sagt nej massa gånger också. Vad jag talar om är detta: Varför spelar vi så öht? Det finns ingenting i dessa spel som säger att ett misslyckande nollställer en hel handling. Om vi istället ser intentionen och den initierade rörelsen som vad som begränsar vad vi kan säga efteråt, eller som upplägg inför att beskriva utförandet och utfallet oavsett om det lyckas eller misslyckas är ju beskrivningen fortfarande meningsfull.
*Och, jag har faktiskt varit med om det en drös gånger även i spel utan fast sl-roll också, det enda det handlar om skulle jag säga är att vi inte lyssnar på bidrag kring bordet eller att det kanske råder en missuppfattning om vad vi säger att vi gör faktiskt innebär. Står alla karaktärer stilla och väntar på att få agera när vi avgör vad som händer och alla som bara tänkt de skulle göra x säger "fan också!" tyst för sig själva? Eller är alla igång och handlar och på väg mot sitt respektive mål?
Jag skulle vilja påstå istället att det handlar om detta:
När en spelare säger: Jag hoppar upp på trädstammen och kastar mig över honom.... (eller, jag öppnar upp mitt hjärta för min far och berättar om min kärlek till kvinnan han precis kastat ut ur vårt hem och försöker få honom att se att vi är ämnade för varandra!!! eller vad som helst)
Vad innebär det i just det här spelet? Innebär det att karaktären är satt i rörelse mot det här målet, eller innebär det att det är intentionen som finns men vi har ännu inte initierat den? Vad innebär det för begränsningar om jag slår och lyckas för den som narrerar detta? Är det bara just det jag gör eller får den säga något mer, ex. får den beskriva hur jag greppar honom kring halsen och han faller framåt ner i leran? Eller bara just att jag är över honom? På samma vis, om slaget misslyckas, vad har personen som beskriver då för begränsningar satta? Får den säga bara "nej" eller innebär vad jag sa att rörelsen är initierad och jag är påväg, vad är en acceptabel narrering av ett misslyckande? Att jag kastar mig över trädstammen och greppar honom men han snor runt puttar mig bakåt och drar sitt svärd? Eller något annat?
Observera nu, jag fattar helt klart erfarenheten av ett "nej". Jag har varit med om det massa gånger*. Varit SL och sagt nej massa gånger också. Vad jag talar om är detta: Varför spelar vi så öht? Det finns ingenting i dessa spel som säger att ett misslyckande nollställer en hel handling. Om vi istället ser intentionen och den initierade rörelsen som vad som begränsar vad vi kan säga efteråt, eller som upplägg inför att beskriva utförandet och utfallet oavsett om det lyckas eller misslyckas är ju beskrivningen fortfarande meningsfull.
*Och, jag har faktiskt varit med om det en drös gånger även i spel utan fast sl-roll också, det enda det handlar om skulle jag säga är att vi inte lyssnar på bidrag kring bordet eller att det kanske råder en missuppfattning om vad vi säger att vi gör faktiskt innebär. Står alla karaktärer stilla och väntar på att få agera när vi avgör vad som händer och alla som bara tänkt de skulle göra x säger "fan också!" tyst för sig själva? Eller är alla igång och handlar och på väg mot sitt respektive mål?