Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Det finns olika sätt att skriva rollspel. En relevant fråga är hur mycket av spelskaparen man vill se skina igenom. När man skriver regler och spelvärldar förmedlar man alltid, törs jag påstå, någon form av bild av hur något fungerar. Särskilt tydligt märks detta i spel som har någon form av världssimulerande trovärdighetsambitioner, men det förekommer även i andra typer av spel, där man till exempel kan märka spelskaparens antaganden om vad som upplevs som intressant i spel eller hur en viss genre fungerar.
Alla spel är dock inte skapade lika i detta avseende. I vissa spel märks tydligt skaparens personliga hållningar till något. I fråga om spelvärldsskildringar kan detta både röra estetiska preferenser och antaganden om till exempel hur samhällen och personer fungerar, vilka återspeglas i skildringar av världen. Andra spelskapare tycks anlägga en mer distanserad hållning till de egna preferenserna – de gör sitt bästa för att lägga in även sådant som de personligen inte är lika intresserade av, med ambitionen att spelet ska tilltala en bredare målgrupp. Risken med den förstnämnda hållningen, om den dras till sin spets, är att spelet blir onödigt smalt och kanske också att vi upplever att kontakten med spelskaparen blir lite väl närgången, och att vi inte själva uppmuntras att ta ställning till spelvärlden. Risken med den senare hållningen är att sådant material blir tämligen oinspirerat, att spelskaparen skapar något som "bara ska vara med" utan att själv bry sig så mycket.
Hur tänker ni att era preferenser är? Ska spelskaparen så att säga vara synlig eller osynlig?
Alla spel är dock inte skapade lika i detta avseende. I vissa spel märks tydligt skaparens personliga hållningar till något. I fråga om spelvärldsskildringar kan detta både röra estetiska preferenser och antaganden om till exempel hur samhällen och personer fungerar, vilka återspeglas i skildringar av världen. Andra spelskapare tycks anlägga en mer distanserad hållning till de egna preferenserna – de gör sitt bästa för att lägga in även sådant som de personligen inte är lika intresserade av, med ambitionen att spelet ska tilltala en bredare målgrupp. Risken med den förstnämnda hållningen, om den dras till sin spets, är att spelet blir onödigt smalt och kanske också att vi upplever att kontakten med spelskaparen blir lite väl närgången, och att vi inte själva uppmuntras att ta ställning till spelvärlden. Risken med den senare hållningen är att sådant material blir tämligen oinspirerat, att spelskaparen skapar något som "bara ska vara med" utan att själv bry sig så mycket.
Hur tänker ni att era preferenser är? Ska spelskaparen så att säga vara synlig eller osynlig?