1. En tydlig spelstruktur.
2. Trigga fantasin.
3. Folk snackar om spelet.
Rollspel kräver i regel en hel del arbete för att kunna pussla ihop mekanik+spelvärld+spelledartips till ett spelbart äventyr och finns det spelbara äventyr krävs det att spelledaren läser och bryter ned det för att passa sin spelstil. När jag analyserade olika
scenariostrukturer var de enklaste strukturerna också samberättande, trots att de var mycket bredare. Tror man tjänar mycket på att kunna plocka upp spel och bara köra dem medan man läser, precis som
InHuman eller
Se och höra i Aliatra.
Jag tror också mycket på att kittla fantasin för läsaren, så att den direkt känner sig sugen att vilja sätta igång och spela. Återigen behöver vi komma bort från pluggandet och pusslandet och istället få lite prompter och idéer för att kunna spinna vidare på det själva genom att sätta in idéerna i den tydliga spelstrukturen. Pitchen i spelet sätter mycket känslan som kittlas ska sedan fortsätta att förstärkas i texten. Jag blev rejält sugen när jag satte layouten för
Trikåer, mycket för att författarens energi i texten smittade av sig på mig.
På samma sätt kan energi smitta av sig på mig när folk snackar väldigt mycket om det, där exempelvis
Mörk Borg får mig att vilja testa spelet trots att OSR inte är min typ av spel. Får jag en bild av spelet via lets play eller liknande kommer jag också att prata om spelet och folk som tycker som jag kommer att snappa upp det och tänka positivt om det, precis som reklam fungerar (pratas det mycket om något, även på ett neutralt sätt, får det en positiv effekt).