Varför är rollspels pistoler inte lika kul som FPS pistoler

[Swedish Chef]

Bara om det är symmetrisk, i filmer är det ju inte det. Henchmens kan ju inte träffa liksom och i de flesta FPS spel är det samma, samt att spelaren tål mycket mer och läker fort.

Bra poäng

 

[Sinisa_]

Är det inte på något sätt så att pistoler bara är kraftfulla i mycket realistiska spel?

I verkligheten är ju till och med en vanlig kökskniv av typen som man hackar morötter med ett rätt fruktansvärt vapen, som ger bäraren ett enormt övertag mot en obeväpnad person. Ett eller två hugg med en sån så är man väl så körd att inte ens modern kirurgi kan rädda en.

Anledningen till att folk i en sorts medeltida miljö använder något tyngre än knivar tänker jag inte handlar så mycket om att knivar inte är dödliga i sig själva, som att man vill trumfa fiendens vapen- och rustningsstyrka: en knivbeväpnad tjuv kan nog rätt lätt döda vemsomhelst, tills en knekt med ett spjut eller en spikklubba dyker upp. Och den där knekten är sedan dominant tills någon med brynja eller helrustning och sköld och svärd kommer rasslande.

Samma sak med skjutvapen. Pistolen härskar tills -- som någon nämnt -- en fiende dyker upp med ett gevär eller automatvapen; då blir pistolen rätt värdelös, om den andre vet hur den ska använda sitt eget vapen. Det är som med polis och militär: vanlig polis bär pistol; insatsstyrkan har k-pistar; militären har automatkarbiner och ytterligare tyngre vapen.

Så en pistol är kraftfull och kanske "häftig" i en miljö där folk som regel är obeväpnade eller bara har pistoler själva. När vi spelar deckar-skräck-spel, där rollpersonerna är mordutredare som stryker runt i mörka trapphallar och lägenheter, och sitter och dricker kaffe i bilar, och mest har att göra med vanligt bus, så är deras pistoler liksom väldigt... respektingivande när de drar fram dem. De dödar också vanliga typer med ett skott; rollpersonerna tål två skott, eller tre om de bär skyddsväst.

 

[Oldtimer]

insatsstyrkan har k-pistar; militären har automatkarbiner och ytterligare tyngre vapen.

Det har en hel del att göra med på vilket avstånd man förmodas verka. Om du rör dig inomhus i trånga utrymmen funkar en kpist bäst (eller en pistol). Om du förväntas bekämpa fienden på 100-200 meters håll är en automatkarbin att föredra. Om du förväntas bekämpa fienden på 500-700 meters håll är ett granatgevär med spränggranater att föredra.

 

[Celledor]

Tror lite handlar om att alla vapen i ett FPS ska var kul och användbart i utänkta situationer och fiender. I rollspel ska det vara mer "realistiskt" och därför blir det en annan sak.

Sedan tror jag grejen med att vapen ska ha olika skada ställer till det. Egentligen borde det vändas helt, att det är vart man träffar som avgör hur mycket skada det blir. Att vapen i ett FPS gör olika skada är svårt att helt översätta till rollspel.

 

[JohanL]

Det har en hel del att göra med på vilket avstånd man förmodas verka. Om du rör dig inomhus i trånga utrymmen funkar en kpist bäst (eller en pistol). Om du förväntas bekämpa fienden på 100-200 meters håll är en automatkarbin att föredra. Om du förväntas bekämpa fienden på 500-700 meters håll är ett granatgevär med spränggranater att föredra.

En annan del av det är att militären vill ha kulor som går igenom så mycket som möjligt (det är anledningen till att vi verkar vara på väg tillbaka till 7,62 mm för fronttrupperna), medan polisen för guds skull vill att kulor faktiskt fastnar i folk och saker och inte flyger genom kroppar, väggar, och liknande.

 

[JohanL]

Sedan tror jag grejen med att vapen ska ha olika skada ställer till det. Egentligen borde det vändas helt, att det är vart man träffar som avgör hur mycket skada det blir. Att vapen i ett FPS gör olika skada är svårt att helt översätta till rollspel.

Nåja, vi har ju begreppet "stopping power" även i verkligheten - det går alldeles utmärkt att dö av .22-kulor, men effekten är en helt annan än att träffas av en .44 Magnum.

 

[Celledor]

Nåja, vi har ju begreppet "stopping power" även i verkligheten - det går alldeles utmärkt att dö av .22-kulor, men effekten är en helt annan än att träffas av en .44 Magnum.

Det är sant, men att det ska representeras av X antal tärningar och den variation det ger är nog inte helt korrekt. Skjuter du på samma mål, från samma avstånd så gör du nog ungefär samma skada varje gång. Inte att allt exploderar första gången och att kulan studsar andra... och att du slår det själv men en ofarligt del av vapnet i tredje .

 

[JohanL]

Det är sant, men att det ska representeras av X antal tärningar och den variation det ger är nog inte helt korrekt. Skjuter du på samma mål, från samma avstånd så gör du nog ungefär samma skada varje gång. Inte att allt exploderar första gången och att kulan studsar andra... och att du slår det själv men en ofarligt del av vapnet i tredje .

Håller helt med om att skadeslaget mest handlar om hur illa kulan tog just den här gången - blev du skjuten genom den köttiga delen av vaden eller genom pulsådern i låret?

 

[Zeedox]

I TV-spel är det kul att meja igenom massor av små mobs, men även i hjälteaktiga rollspel brukar det bli rätt tråkigt att övermäktigt ta ned massor av skurkar. För spelledaren blir det en hel del administration och förvirring, och för spelarna inte så mycket variation. Att säga ”jag gör samma sak igen” är inte lika roligt som att göra samma sak igen, tror jag.

Den roligaste pistolen jag haft i ett rollspel var i ”Oskrivna blad”, då jag kunde använda den i massor av andra situationer än rena strider, eftersom den gav en allmän bonus på alla möjliga slag. Så länge det var prickskytte involverat, tex att panga ned en flagga, skjuta vapen ur någons hand, stoppa någon som springer, eller ha sönder en förtöjning.