En intressant sak med boken är att den antingen är skriven innan AP’s hade slagit igenom på allvar eller så kanske författarna inte var bevandrade inom ämnet. För på en del ställen, kanske främst i kapitlet om moralpaniken, så konstateras det att rollspel är en kulturyttring som kräver deltagande för att den ska vara meningsfull, det funkar inte att sitta bredvid och titta på. Vilket ju är typ vitsen med AP’s. Menar med detta inte på något sätt att boken är dålig, jag gillar den, men det är kul att se hur saker kan förändras så snabbt