Gillar ju själv när det som sker har en inbördes logik, men det ställer lite olika krav beroende på sammanhang. Så jag kan ta upp några exempel.
(Allt som följer är skrivet med ett tyst
tycker jag, för övrigt.)
Fantasyäventyrande
Spelleder sällan den här typen av stuff, för det är inte riktigt min grej. Men jag ville testa
D&D 5E som en form av allmänbildning, så för något år sedan blev det fantasykampanj i staden Ravnica. Där satte jag upp ett antal antagonistgrejer och relationer mellan fraktionerna i spelvärlden (Guilds), och skapade en
tidslinje kopplad till rollpersonernas levels. Det som var kul med det var att många händelser kunde te sig orelaterade, som att rollpersonerna besökte en auktion för magiska föremål, men där fanns i praktiken ett viktigt föremål som fienden behövde för Necromancy-spåret.
Alla spelarnas beslut, framgångar, motgångar, etc., påverkade hur fienden agerade på ett väldigt konkret plan. Tror också det hjälpte mig att balansera motståndet på ett väldigt praktiskt sätt, även om det aldrig egentligen var intentionen. Efter några spelmöten så skapade framtida scenarier nästan sig själva. Exempelvis genom att infiltratörer försökte få tag på det nämnda magiska föremålet.
Konspirationer
Något jag har haft grymt kul med är kampanjer som byggt på konspirationer. Kanske framförallt med
Conspiracy X. Ett par centrala "knep" från den senaste kampanjen är som följer:
- Se till att alltid ge saker namn. Även den menlösa receptionisten har förnamn, efternamn, och någonting som kan identifera denne. Flirtig, pratar långsamt, tankspridd, hårdrockare, whatever. Handlar inte om att spela teater, om du inte vill göra det, utan om beskrivning. Syftet är att spelarna aldrig skall kunna lista ut vad som är viktigt och vad som bara är utfyllnad. Vilken SLP som helst kan vara viktig.
- Var aldrig tydlig med vad som är sant eller viktigt i övrigt. Kickoff för den här kampanjen var en mässa för oidentifierade föremål under vatten (USO), där det var föreläsningar, paneler, och massor med interaktion kring allt från The Bloop till delfiner med mind control. Lite av en mix i inspiration mellan riktiga UFO-kongresser och allt från verkliga konspirationsteorier till folk som ville sälja "magiska" stenar. Men vilken koko är koko och vilken skall rollpersonerna lyssna extra på? Den här mässan gav upphov till kampanjens absolut bästa reaktion, där en spelare stannar upp med alla anteckningar utspridda över bordet, efter att ha pratat kopplingar mellan olika koko, och utbrister, "det är såhär folk blir konspirationsteoretiker"...
- Taggar inåt! Inget bygger paranoia som en känsla av att det inte alltid går att lita på de andra rollpersonerna. Undvik bara att göra det här till en fråga om våld. "Who do you work for?!" är intressantare än "Jag skjuter henom". I samma kampanj uppstod ett par missförstånd som var helt fantastiskt roliga, när en rollperson pratar med sina FBI-kontakter och den tjuvlyssnande dispatchern tror att han pratar med fienden...
- I kombination innebär de här sakerna att varje val har konsekvenser, men att konsekvenserna inte alltid är tydliga. Om ni buggar guvernörens hus och hör henne prata om någon "affär", är det då en utomäktenskaplig sådan eller business eller what?!