(Jag skriver i den här tråden eftersom det explicit sades att det inte bara handlar om spelledarkapitel.)
Jag har lite kluvna och blandade åsikter om de här grejerna. För en del av mig håller verkligen med
@God45. Inte att man inte behöver lära sig eller att vertyg och text inte är hjälpsamma för detta, för det är klart att de är. Men jag gillar verkligen hur rollspel är en muntlig och social aktivitet, en konstform och något som spelaren själv utvecklar sig inom. Jag funderar på det här med "annars spelar spelar(ledar)en spelet precis som alla andra spel". Jag vet inte om jag tycker att det är något dåligt. Jag vänder mig lite mot den här synen att ett rollspel innehåller allt man behöver och att alla ska spela det likadant, att spelet ska lära dig hur man spelar det. Det är lite väl mycket rollspel som produkt man konsumerar, vilket inte är hur jag interagerar med rollspel som hobby. Färdig spelupplevelse, tillsätt bara vatten.
Så som jag tänker på och interagerar med den här hobbyn så handlar det mycket om spelarna som personer, att de utvecklar sig själva, de lär sig olika tekniker, de provar sig fram, slipar på sina färdigheter, hittar en uttrycksform. Precis som att det är en skillnad mellan en roman skriven av Houellebeqc och en skriven av Nesbø, även om de skulle handla om samma sak. Jag
gillar att vi tar med oss mycket av oss själva när vi spelar rollspel. Jag gillar att vi inspireras av andra rollspelare, att vi lär oss, hittar tekniker vi tycker om, processer som funkar, en personlig stil och ett anslag till ens eget rollspelande. För mig är rollspel mycket om att hitta och utöva mitt personliga uttryck i spelet, inte att bli instruerad till att spela spelet så som det är tänkt att spelas. Jag återkommer ofta till liknelsen mellan instrumentet och musikern. Jag vill ha ett instrument, inte en skivspelare. Den som tillverkar instrumentet har en massa inflytande på hur min musik låter, men det är jag som bestämmer vad som ska spelas.
(Det här är ett område där jag har ändrat åsikt ganska radikalt under åren. Jag tyckte nog ganska mycket tvärtom förr i tiden.)
Och självklart, det här betyder inte att spel inte ska innehålla några instruktioner eller tips. Det är inte det jag säger. Men jag vill inte att spelet ska instruera mig till den grad att det enda jag behöver göra är att ta några enkla beslut här och där, fylla i rutorna och vips så får vi en ball spelupplevelse. Jag vill inte att spelet rälsar mig, helt enkelt. Ge mig lite tips och idéer, lite grejer jag kan mixa, men försök inte att få mig att spela spelet på samma sätt som du spelar det, för det vill jag inte. Jag vill att det ska märkas att det är
jag som spelar. Designa inte bort mig.
Och kanske behöver vi olika typer av spel. Det finns en tanke att alla spel ska vara nybörjarvänliga, men jag vet inte om jag tycker att de behöver vara det. Det måste vara okej att det finns spel som säger "Om du aldrig har spelat rollspel förut kanske du inte bör prova det här spelet. Det är nog för svårt för dig. Hitta ett spel som ger dig mer stöd.". Jag har spelat rollspel i snart 30 år och jag behöver inte stödhjulen längre. Jag
vill inte ha dem, för de hämmar mig.
Jag tycker ibland att vi fäster oss för mycket på spelskaparna och spelen som produkt. Om jag vill pröva något nytt, göra något annorlunda, då är det inte säkert att lösningen måste vara att köpa en ny produkt. Kanske är lösningen att experimentera som rollspelare. Jag vill bryta ned synen på rollspel som separata och färdiga produkter som innehåller allt man behöver för att spela.
Jag vet inte. Min poäng här är som sagt inte att man inte ska ha några tips och instruktioner i spelet, eller att spel inte får vara nybörjarvänliga. Bara att en av mina favoritgrejer med den här hobbyn är när den är mellanmänsklig, en folkkonst med tips och idéer och människor som experimenterar och uttrycker sin kreativitet i hobbyn. Och att vi inte ska försöka designa bort den delen genom att se till att alla spelar spelet likadant.
Kanske är vad jag vill ha mer snack och böcker som är oberoende av system. Det finns så väldigt få böcker om hur man spelar rollspel som inte är faktiska rollspel. Det finns ett gäng böcker på svenska om rollspelens historia, men hur många finns det som talar om hur man utövar hobbyn? Finns det verkligen ingenting att säga som inte är specifikt för ett rollspel?
Jag
gillar nog det här med att man har en egen stil som man tar med sig in i rollspelet, och lite på grund av det
gillar jag nog när rollspelet inte är riktigt komplett.
Lite tankar, inte som ett negerande av någon annans åsikt, men lite hur jag numera tänker i den här frågan.