"Cursed by acute sensibility in such matters"

[Svarte Faraonen]

@Ymir skickade mig det här utdraget från en text av den gode professor Tolkien:



Tolkien har ju rätt i att långt ifrån alla har hans "acute sensibility" som gör det svårare att hundraprocentigt uppskatta världsbyggen som inte tar hänsyn till det egna nörderiet. För honom var det ju framför allt lingvistiken, och i någon mån en viss typ av mytiska preferenser, som formade världsbygget, men folk kan ju dras med olika "förbannelser" av denna art, och tur är väl det. Utan sådan sensibilitet, varifrån ska man få det unika och personliga som visar att någon verkligen bryr sig om en viss sak? Frågan är nu – vad har ni för förbannelser av denna art, och vilka har ni märkt av bland spelskapare som ni gillar?

 

[JohanL]

Frågan är nu – vad har ni för förbannelser av denna art, och vilka har ni märkt av bland spelskapare som ni gillar?

Militär taktik, alla gånger. Rollspel syndar inte alls lika illa som i princip alla filmer gör här (herreminje The Great Wall, som får The Battle of the Five Armies att se realistisk och gritty ut i jämförelse!), men det finns ofta mer subtila problem, som att det finns dramatiskt effektiv magi och hypereffektivt helande, men det inte får några militära konsekvenser. Den eviga fulheten med fantasyvapen och -rustningar kommer tvåa.

 

[Gamiel]

Landsbygden och lantbruk.

Religion som känns påklistrad utan någon egentlig förankring i världen.

 

[Stämma]

Jag dras med ett tjog såna plågor. Har jag inte tänkt ut dessa ting, eller iallafall skissat på dom, så har jag svårt att ta min skapelse på allvar. Därför är de plågor, men jag njuter av världssmide. Det är en aktivitet som låter mig sätta alla mina spridda intressen i kreativt bruk, vilket är till stor del varför jag lockas bekanta mig med all världens ting. Så att jag kan plocka upp och vrida och vända på kunskapen, och göra nåt kul av den.

-Kosmologi/mytologi: Framförallt världens uppkomst och bakomliggande metafysik. Det är ljuvligt att uppfinna, man behöver inte ta hänsyn till allt jordagrus och alla krav på verklighetsförankring. I stället rör man sig i en diktens värld av märkliga vidunder och symboler. Ljus, mörker, kaos, lag, eld, vatten, kyla, hetta. Alla tänkbara urämnen står en till buds för att smida en arla urtid som skänker världen ett filosofiskt och symboliskt djup.

-Förhistoria: Människans, och eventuella andra väsens, uppkomst och befolkande av världen. Tidiga levnadssätt och teknik. De äldsta kulturerna, väldena och personligheterna som så småningom dör. Myter spinns av deras minnen.

-Lager av historia: Att beskriva de första kulturerna och deras hävder är otillräckligt. Jag vill ha ett historiskt djup; lager på lager av fallna och i spillror överlevande bosättningar och riken. Sedan länge förgångna samhällen som lämnar enstaka spår i landskapet och nu levande människornas värld. Jag reflekterade häromdagen att jag aldrig skulle kunna bo på Island, om än bara för att den öns mänskliga historia är så grund, bara drygt tusen år, jag vill ha åtminstone tiotusen. Varje lager ska därtill ha efterverkningar in i nästa, så att historien ligger som ett rotnätverk under nuet.

-Religioner, gudomar och kulter: Hur förhåller sig olika tempel och kulter till världens bekymmer och myller av myter? Vilka gudar hålls för sanna/goda, och vilka som hedendomens avskum? Hur har olika rörelser uppstått, spritt sig och påverkat varandra.

-Kläder och mode: Människor kan jag inte teckna för fem öre, men mina blyertsskyltdockor går an. Dessa klär jag i diverse särkar, tunikor, mantlar, kjolar, kiltar, hattar och mössor. Den materiella kulturen ska spegla klimat, resurser och övrig kultur.

-Arkitektur kan jag inte mycket om, men likväl har jag tecknat hus till iallafall något dusintal kulturer, städer och riken. Jag misstänker att världsboken till DoD: Trudvang ligger bakom mitt halvymniga tempel- och bostadsritande.

-Musiktraditioner: En plåga jag lider av till följd av mina då och dåliga besök i musikens värld. Jag har vid något tillfälle kommit på en kultur vars tonkonst grundar sig på en niodelning av oktaven. Dessa nio toner spelar präster genom att hamra på ovanligt klangfulla horn. Varje en av dessa toner bildar en egen tonart, och när hammaren klämtar på ett av hornen stämmer flöjter och halssträngade instrument in. De har stämts till just det hornets ton och de spelar skalor på övertonerna. När prästen anslår nästa horn så tystnar dessa och en annan ensamble börjar spela. Ofta har de olika tonernas band olika uppsättningar instrument, men denna variation varierar geografiskt.

-Språk: Jag saknar både Tolkiens expertis och estetiska finkänsla för språkens klanger. Dock har jag häftat ihop ett och annat halvkonstruerat språk, eller snarare namn- och ortnamnssystem. Namnen drar det tyngsta lasset i att förmedla en kulturs, religions eller trakts känsla. Om sakerna saknar de rätta namnen saknar de också den rätta känslan.

Om något undrar har jag totalt 1 värld som jag är skapligt nöjd med. Och den finns bara i skisser och korta texter som utfylls av dagdrömmar och behagliga aningar av en större värld.

 

[Mekanurg]

Samhällsbygge och nationalekonomi: Ett komplext samhälle ska ändå hänga ihop. Matproduktion, varuproduktion, ägande, lag, sociala stånd, handel lokalt och regionalt, politiska seder behöver vara trovärdiga. (Det finns många historiska och geografiska skäl till varför Sverige är ett hyfsat egalitärt samhälle, medan Ryssland aldrig varit det.)

 

[Quadrante]

Jag är nog förhäxad av språk, att ha lager av ord som utvecklats i flera steg och kan tillåtas låta mediokra. Så länge jag vet att de har historia.

 

[JohanL]

Samhällsbygge och nationalekonomi: Ett komplext samhälle ska ändå hänga ihop. Matproduktion, varuproduktion, ägande, lag, sociala stånd, handel lokalt och regionalt, politiska seder behöver vara trovärdiga. (Det finns många historiska anledningar till varför Sverige är ett hyfsat egalitärt samhälle, medan Ryssland aldrig varit det.)

"What was Aragorn's tax policy?"
—George R. R. Martin

 

[Mekanurg]

"What was Aragorn's tax policy?"
—George R. R. Martin

Just så. Och så vidare:

• Hur fick folk i Minas Tirith in livsmedel i staden med tanke på att där fanns flera koncentriska murar med endast en port i vardera?
• Varifrån fick alverna i Klyftedal sin mat?

 

[Quadrante]

Samhällsbygge och nationalekonomi: Ett komplext samhälle ska ändå hänga ihop.

Förståelse för arbetsinsats, avkastning och hektolitervikter slår alla vapennörderier med hästlängder … eller det beror på typ av häst och last.

 

[Gamiel]

"What was Aragorn's tax policy?"
—George R. R. Martin

"Varför har Sydamerika stora Västerås så få städer?"
- Gamiel

 

[Zeedox]

Militär taktik, alla gånger. Rollspel syndar inte alls lika illa som i princip alla filmer gör här (herreminje The Great Wall, som får The Battle of the Five Armies att se realistisk och gritty ut i jämförelse!), men det finns ofta mer subtila problem, som att det finns dramatiskt effektiv magi och hypereffektivt helande, men det inte får några militära konsekvenser. Den eviga fulheten med fantasyvapen och -rustningar kommer tvåa.

För att inte tala om alla realistiska rustningar... som visar sig vara gjorda av typ papper!!!!

 

[Gerkub]

Jag känner att jag är pyttelite cursed med acute sensibility att jag hela tiden tänker på hur viktigt språket är för att berätta något. I rollspelsmaterial är ofta det torra och koncisa praktiskt när det kommer till sånt som ska användas vid bordet. Men när det kommer till lore, världsbeskrivningar, osv, kan jag ibland känna att det är en bortkastad möjlighet att inte använda språket i sig som en del av förmedlandet. Inte så att något nödvändigtvis blir mycket sämre för att det inte gör det, men det är nåt jag tänker på en del.

T ex lyssnar jag på en riktigt frejdig inläsning av Lord of the Rings, läst av Rob Inglis, och två saker slår mig:

- det är nästan så den ska upplevas, som högläsning av en åldrad brittisk herre.
- hur viktigt språket är! Speciellt alla sånger och dikter som jag som barn inte riktigt förstod charmen med känns nu som helt oumbärliga.

Jag tänker nästan att språket och det muntliga berättandet är hela poängen med berättelsen, och att många adaptioner till film, tv, till och med rollspel, missar något där!

 

[Mogger]

Demografi och ekonomi främst. Där är jag petig. Historisk korrekthet i historiska spel är en annan sådan grej.

I princip alla spel dras med en anakronistisk utrustningslista som bygger på modern monetär ekonomi och global import/export.

 

[Genesis]

När det gäller påhittade världar har jag nog inga skarpa känsligheter. Inget behov av att världen ska vara rimlig eller logiskt uppbyggd. Den är ju bara påhittad, liksom. Ger mig generellt inget mervärde att den har en rimlig ekonomi, demografi, historia, lingvistik, och så vidare. Snarare tvärtom, att jag känner att en stor del av poängen med en påhittad värld är att man INTE behöver bry sig om sådant, att man är fri att uttrycka sig tematiskt och estetiskt, utan att det behöver kännas ”verkligt” (för det är det ju liksom inte). I berättelser som utspelar sig i vår värld är jag känsligare. Men ska det vara fantasy vill jag ha det mer som Odyssén och mindre som Sagan om Ringen.

Sedan förstår jag såklart att det är annorlunda för andra, och att de kan gå igång på genomtänkta världar, medan jag aktivt undviker dem.

 

[Quadrante]

en stor del av poängen med en påhittad värld är att man INTE behöver bry sig om sådant, att man är fri att uttrycka sig tematiskt och estetiskt,

… det är skillnad om man har fokus vid berättande och dess former och förutsättningar, mot att man har som mål att se/uppleva en värld. Tänker jag mig. Så är det för mig i alla fall. Att man i det förra upplever och ser berättelsen mer än världen den förväntas utspelas i.

 

[Genesis]

… det är skillnad om man har fokus vid berättande och dess former och förutsättningar, mot att man har som mål att se/uppleva en värld. Tänker jag mig. Så är det för mig i alla fall. Att man i det förra upplever och ser berättelsen mer än världen den förväntas utspelas i.

Absolut, och som sagt har jag full förståelse för att andra inte delar mina preferenser.

 

[Quadrante]

Tänkte lite högt, men tolkar det som att berättande är din ”cursed by …” på samma sätt som andra har inomvärdsliga aspekter som sina … ?

 

[Ymir]

Jag är givetvis förbannad med en tolkienistisk fixering vid mytologi och etymologi, men är också väldigt petig med geografi och religion i allmänhet.

Jag har dock även en acute sensibility jag oftast får leva med att ignorera, då den är kontroversiell i dagens kulturella klimat.

Och det är att jag fucking hatar oförklarligt jämställda medeltidsfantasyvärldar. Problemen gäller framförallt genus, eftersom det är detta folk framförallt tycks önska sig ska vara jämställt i modern fantasy. Det är inte alls lika många som kräver tex ekonomiskt egalitära fantasyvärldar.

Av komplexa skäl är jag övertygad om att människan på grund av sin biologi och psykologi är mer eller mindre förutbestämd att bli ett patriarkat, om inget extremt händer som omkullkastar förhållandena för urtillståndet (antropologer har aldrig lyckats belägga ett enda sant matriarkalt samhälle i människans hela historia, och bronsåldersmatriarkatet är en pseudovetenskaplig myt). I modern tid finns lyckligtvis strukturer och teknologier som kan överbygga detta i varierande grad (jag har inga större problem med egalitära scifi-världar), men det finns inte i världar med medeltida technivåer och produktionsförhållanden. Extremt mycket av den medeltida visuella kultur fantasy tar avstamp i är också präglad av dåtidens patriarkala föreställningsvärld. Detta medför för mig en hel uppsjö konstigheter när folk oreflekterat har egalitära fantasyvärldar med kvinnliga krigare etc. Exempel:

- är kvinnor lika starka och snabba som män i den här världen? okej, men varför är de inte lika långa och biffiga också då?
- om de inte är lika starka och snabba, varför anses de vara dugliga soldater?
- hur fungerar samhällets demografi om det har råd att låta kvinnor dö i krig lika mycket som män?
- varför förekommer fortfarande ett könsdimorfistiskt mode med klänningar etc, som är produkten av en patriarkal struktur?
- varför finns riddarväsendet (en patriarkalt mysticistisk institution) överhuvudtaget i den här världen? vilken symbolisk funktion fyller det?


Observera att mitt problem alltså inte är jämställda fantasyvärldar som koncept, utan att 99% av alla jämställda fantasyvärldar inte erbjuder tillfredställande förklaringar på hur det kan komma sig att de är jämställda, och inte låter det ha realistiska konsekvenser i världsbeskrivningen.

 

[Theo]

Samhällsbygge och nationalekonomi: Ett komplext samhälle ska ändå hänga ihop. Matproduktion, varuproduktion, ägande, lag, sociala stånd, handel lokalt och regionalt, politiska seder behöver vara trovärdiga. (Det finns många historiska och geografiska skäl till varför Sverige är ett hyfsat egalitärt samhälle, medan Ryssland aldrig varit det.)

Detta. Långt innan jag kom ut för mig själv som socialist (och det var också rätt länge sedan) gillade jag marxistiska barn- och ungdomsbokförfattare som Sven Wernström och Nils Holmberg/"A. M. Marksman", för att de alltid var väldigt intresserade av att reda ut och beskriva hur deras settings (historiska i det fallet) faktiskt fungerade.

 

[Gerkub]

Observera att mitt problem alltså inte är jämställda fantasyvärldar som koncept, utan att 99% av alla jämställda fantasyvärldar inte erbjuder tillfredställande förklaringar på hur det kan komma sig att de är jämställda, och inte låter det ha realistiska konsekvenser i världsbeskrivningen.

Nu tolkar jag inte riktigt att ha en ”acute sensibility” är att kunna mycket om något och därför irritera sig på att något är fel, snarare kanske att ha ett känsligt öga för nyansskillnader, men det är kanske en annan diskussion.

Oavsett, skulle jag säga att det beror på vilka historier vi vill berätta. Jag vill hävda att historisk fantasy inte handlar om historien, utan om oss själva. Jag upplever att det finns en tendens i samtiden att fantasi inte får vara bara fantasi, utan måste vara uppbyggligt, utbildande, eller ha ett annat syfte än att få vara just en fantasi, att få berätta saker som kanske är svårt att berätta i vår vardagliga värld.

De flesta fantasyvärldar vi pratar om här har mycket mer att göra med sagor, dikter och kväden än historiskt korrekta komplexa samhällen. Historiska kunskaper är inte oviktiga i sammanhanget, det finns en massa kvar att hämta som inspiration för att skapa nya, intressanta världar och berättelser, men jag blir lite beklämd när något som är tydligt påhittat blir kritiserat för ”det var inte så”.

För några år sedan var det en debatt om sexuellt våld i Game of Thrones, då några menade att det var onödigt för det var ändå en påhittad värld, och andra menade att det var ”historiskt korrekt”. Men jag skulle vilja säga att just ”korrektheten” inte är det viktiga, utan snarare att det sexuella våldet är viktigt i den berättelsen för att det är viktigt i den berättelsen. En berättelse som är mer en spegling av vår, samtida uppfattning om hur det var på ”den tiden” som inspirerat GoT, snarare om hur det faktiskt var.

När man hittar på en ny värld är det massor som man inte kan ha med, utan man får välja det som är viktigt för berättelsen. För vissa i vissa sammanhang är det inte viktigt med klass, kön, osv, och för vissa är det viktigt. Jag tänker att det är lättare om man ser fantasin utifrån det istället för ”korrekthet”.