Överfall och vakter om natten

[Zeedox]

En vanlig trop i rollspel är att se till att någon håller utkik när gruppen vandrar genom farliga territorier, eller är den som håller vakt om natten åt resten av gruppen. Jag som spelledare har dock lite svårt med att hantera spelgrupper som gör detta.

En av mina principer är att jag vill rulla tärningar när resultatet är spännande. ”Inget händer” tycker jag oftast är rätt tråkigt. Så när rollpersonen ställer sig och spejar ut i natten, har jag valen:

1. Säga att inget händer, och gå vidare med nästa scen. Det gör dock att spelare som vill spela en duktig spejare inte får tillfälle att lysa - och uppenbarligen fanns det någon form av dramatisk förväntan i gruppen om att ett överfall var sannolikt.
2. Be dem rulla, trots att inget överfall var på gång. Det är alltså någon sorts kvantöverfall som initierades på grund av att gruppen hade en utkik. I detta läge är det också oklart om anfallet kommer när rollpersonen lyckas eller misslyckas. För att lyckas med att hålla utkik innebär väl rimligtvis att upptäcka anfallet? Samtidigt som målet å andra är att undvika att bli överfallen…

Det finns likartade problem, som när någon letar efter andra fällor och faror som egentligen inte fanns där i fiktionen tidigare.

Så jag är nyfiken: hur hanterar ni dessa och liknande situationer i era spel?

 

[afUttermark]

Om de inte håller vakt är det 70% chans att rävar ätit upp all färdkost.

 

[erikt]

Jag tror att "Inget händer" är det resultat som de flesta spelgrupper vill skall inträffa.
Att man sätter en vakt har inte så mycket med förväntning att det skall bli ett överfall att göra som med att utfallet om ett nattligt överfall inträffar och det inte fanns någon vaken vakt har så stor sannolikhet att bli katastrofalt.

"Inget händer" kan anses vara tråkigt. Att något är tråkigt innebär inte nödvändigtvis att det är dåligt.
"Inget händer" kan också anses vara en bra sak, eftersom det innebär att rollpersonerna inte riskerar livet just där och då.


Själv så anser jag att letar man efter en fara, och ingen fara finns där, så hittar man inget farligt. Inte hitta på dumheter som att om någon leter efter en fälla så uppstår det en fälla just där, annars fanns det ingen fälla.

 

[Rickard]

En av mina principer är att jag vill rulla tärningar när resultatet är spännande. ”Inget händer” tycker jag oftast är rätt tråkigt. Så när rollpersonen ställer sig och spejar ut i natten, har jag valen:

När man slår på en tabell om något ska hända slår man också 1-3T6 om hur många dagar det sker. Resan emellan snabbspolar man. När spelaren då slår tärningen så vet den att något står på spel.

Jag avskyr spela dag-för-dag-resor där inget händer.

 

[Zeedox]

Jag avskyr spela dag-för-dag-resor där inget händer.

Millimeterspel, som jag kallar det! Jag förstår förstås instinkten hos spelare att gräva ned sig i de detaljer som presenteras… och det är alltför lätt att halka dit som spelledare.

 

[Zeedox]

"Inget händer" kan anses vara tråkigt. Att något är tråkigt innebär inte nödvändigtvis att det är dåligt.
"Inget händer" kan också anses vara en bra sak, eftersom det innebär att rollpersonerna inte riskerar livet just där och då.


Själv så anser jag att letar man efter en fara, och ingen fara finns där, så hittar man inget farligt. Inte hitta på dumheter som att om någon leter efter en fälla så uppstår det en fälla just där, annars fanns det ingen fälla.

Tack för ditt perspektiv! Bra att veta att vissa kan vara okej med det resultatet, också. Nackdelen kan väl då vara att om en rollperson valt att tex. vara duktig på att spana eller leta fällor, då får de aldrig tillfälle att lysa.

Hur gör du i de lägena för att skildra lyckat kontra misslyckat resultat? Eller för att sätta svårigheten på faro-sökandet, i spel som har variabel svårighet?

 

[zonk]

Hm, ja alla mina spelgrupper sätter ut vakt på natten, om vi spelar utforskande/hexkrälande/grottkrälande. Annars hade de ju råkat sjukt illa ut om de fick en natt-encounter? Och de är givetvis mycket glada när inget händer under natten. Kan bli jobbigt om man inte får sova, lite beroende på system, men sällan bra..

Känner inte alls nåt krav som SL att alla saker RP gör måste resultera i något. I varje fall inte saker som att sätta ut vakt på natten. Sure, om de frågar efter just en hex-skruvmejsel i vad jag kallat "ett garage" kan jag tänka mig att ok, det kan ju finnas, även om det inte var specat från början. Det är tråkigt att bara slänga dead ends på saker som rimligen borde funka. Men jag hajar inte riktigt att det alltid måste finnas en fälla om man letar, eller alltid natt-encounters för att man satt vakt. Det känns inte riktigt som samma princip iaf..

 

[erikt]

Nackdelen kan väl då vara att om en rollperson valt att tex. vara duktig på att spana eller leta fällor, då får de aldrig tillfälle att lysa.

Det där beror ju på hur man konstruerar äventyr och rollpersoner.
Om äventyret skrivs för "godtyckliga" rollpersoner, och rollpersonerna skapas utan att man vet vilken typ av äventyr som skall spelas - ja, då blir det ju lätt så att vissa rollpersoner har specialiteter som de aldrig får utnyttja, eller att ingen rollperson har en färdighet som är viktig för just det äventyret.

Om däremot äventyret konstrueras (eller modifieras efter att det skrivits) för en känd uppsättning rollpersoner så kan man ju se till att det finns tillfällen i äventyret där alla rollpersoner kan få en chans att lysa. Är det då någon som är duktig på att leta fällor, så finns det fällor utsatta i förväg som de kan hitta.

 

[lupmet]

Den spejande vakten ser under dagens vandring spår efter orcher, två dagar gamla (delvis utraderade av gårdagens regn), när de slår läger på kvällen ser den spejande vakten, som gått upp på en kulle för att få bra överblick över dalen, en smal rökslinga som från en kokeld stiga upp ifrån träden kanske en dagsmarsch bort. Det är troligen ifrån orchernas frukosteld och det betyder att orcherna har rört sig långsammare än rollpersonerna. Det kan betyda att de behöver vara vaksamma frampå småtimmarna och under morgondagen om orcherna har upptäckt dem och vänder tillbaka. Eftersom vakten var vaksam tror han dock att han hann springa ned till lägret och varna de andra innan deras egen eld tog sig tillräckligt för att avslöja dem med sin rök. De väntar tills det skymmer och gör sedan upp en liten eld i en undanskymd håla för att mest koka vatten och göra gröt – hjortsteken jägaren sköt i förmiddags får grillas på kolen – för att dölja röken och för att minska ljusskenet ifrån elden så gott det går.

Nästa dag rör sig den spejande vakten lite före de andra och på eftermiddagen finner denne orcherna läger och kan konstatera att det rör sig om ett tiotal men de verkar röra sig långsamt (undrar varför?) och har inte ägnat sig åt den förstörelse som är typisk för orcher. De verkar nästan disciplinerade.

Den spejande vakten känner sig ganska nöjd med sig själv och fortsätter att hålla utkik efter orcherna, vilket tyvärr gör att han helt missar spåren vid en bäck av björn och gruppen slår sig ovetande sig ned och vilar under det träd två björnungar glatt klättrar runt i.

 

[Genesis]

Jag kör ju, föga förvånande, på principen att om det nämns att man håller vakt så bör något hända, annars känns det onödigt att nämna det*. Men det behöver ju inte vara ett överfall. Det kan ju vara en intim konversation som sker vid vaktavlösningen, eller en intern monolog där rollpersonen funderar över livet, eller något annat.

* Eller visst, om det nämns i förbifarten är det en sak, men om det tar plats i fiktionen blr det ha en poäng.

 

[Zeedox]

Hm, ja alla mina spelgrupper sätter ut vakt på natten, om vi spelar utforskande/hexkrälande/grottkrälande. Annars hade de ju råkat sjukt illa ut om de fick en natt-encounter?

Jag tolkar detta som att någon mekanik triggar dessa natt-encounters? Ponera att din spelargrupp inte sätter ut en vakt - på vilket sätt skulle du se till att de råkar sjukt illa ut? Jag är alltså genuint nyfiken, då detta inte är något som skrivs om i de rollspelsböcker jag äger, annat än Svärdets Sång... och till och med där är just vilo-encounters luddiga.

 

[Zeedox]

Det kan ju vara en intim konversation som sker vid vaktavlösningen, eller en intern monolog där rollpersonen funderar över livet, eller något annat.

!!

 

[Rymdhamster]

Jag tycker räv-förslaget är briljant, och det går att extrapolera mycket ur det.

Jag abort rävar, eller kanske nån enstaka björn är utmärkta grejer som kan göras.

Men det kan också vara ett sätt att ge gruppen mer information än de annars skulle ha. Låt utkiken se drakens silouette glida förbi månen. De vet nu att det finns en drake i området.

Eller en jättebjörn som står på krönet några kullar bort precis när månen reser sig.

Eller orchernas röda ögon lysa i mörkret när de smyger förbi på lite håll.

Jag skulle kombinera detta med att även snabbspola och sammanfatta de flesta kvällar istället för att fokusera på varenda kväll.

 

[Bifur]

Hm, jag är nog ganska obekymrad om vad spelarna tycker när väl det läget uppstår. (Utan den diskussionen får man ha på förhand, "är det här ett spel med många nattliga överfall?"). Men rent praktiskt skulle jag hantera det antingen:

1. Riva av det i början med frågan "Vad har ni för rutiner?" Sen gäller det i den fortsatta situationen. Då finns det ingen anledning att slå om inget står på spel (viket ju inte i sig behöver handla om ett överfall) eller inte spelarna initierar något.
2. Gör som @Rickard skriver att gå rakt på händelsen. (Jag är visserligen inte alls avog till att spela ut dag-för-dag-resor men det gör jag i så fall av helt andra skäl.)

 

[zonk]

Jag tolkar detta som att någon mekanik triggar dessa natt-encounters? Ponera att din spelargrupp inte sätter ut en vakt - på vilket sätt skulle du se till att de råkar sjukt illa ut? Jag är alltså genuint nyfiken, då detta inte är något som skrivs om i de rollspelsböcker jag äger, annat än Svärdets Sång... och till och med där är just vilo-encounters luddiga.

Encounters kan hända närsomhelst man inte är typ i en välbefäst stad, och egentligen där oxå. Exakt hur det hanteras beror på system, men generellt är det encounter-slag som då påverkas av en massa faktorer. Är du i djungeln? Har du tänt en eld? Har du lyckats hitta en riktigt väl dold lägerplats? Är du i ett område med många nattaktiva rovdjur? Osv, osv.

Generellt slår jag 2-3 encounterslag per natt, motsvarande att flytta sig 1-2 hexar eller hänga runt i en dunge sådär 45 minuter (ish). Men det beror helt klart på system. I ett typiskt system är varje slag med 1T6 och på 6 är det encounter. Har man då bättre förutsättningar (väl dold lägerplats där elden inte syns mer än nån meter, t.ex., eller att man inte är i så farligt område) så slår man färre tärningar.

Om man har en vakt, blir det normalt sett någon form av motsatt slag där encountern smyger och vakten vaktar. Vakten kan väcka alla så de kan slåss om några rundor. Om man inte har vakt, får encountern slå för smyga, och om det inte blir väldigt dåligt (fummel-nivå) får de attackera direkt, med fördel, på de sovande. Jag har iofs inte råkat ut för att man struntat i vakt hittills, annat än om man sover på värdshus, typ.

Jag ska inte påstå att det här är "rätt", det är bara så vi har spelat vid hexkräl / utforskning etc, och det har känts passande och vi har haft kul. Är man fem pers mitt ute i en vild djungel fylld med giftiga och farliga djur känns det helt rätt att sätta ut vakt. Helvete vad sugen jag blir på att SLa djungelhexkräl nu igen. Det är nåt visst med det..

 

[Zeedox]

Generellt slår jag 2-3 encounterslag per natt, motsvarande att flytta sig 1-2 hexar eller hänga runt i en dunge sådär 45 minuter (ish). Men det beror helt klart på system. I ett typiskt system är varje slag med 1T6 och på 6 är det encounter. Har man då bättre förutsättningar (väl dold lägerplats där elden inte syns mer än nån meter, t.ex., eller att man inte är i så farligt område) så slår man färre tärningar.

Det låter som det blir många nattliga räder med de oddsen!

Jag kan helt klart köpa den stilen på spel, förutsatt att mekaniken för encounters är tydlig.

Det jag upplevt när jag testat det är dock att det är lätt att spelmöten försvinner iväg på ”orelaterade” händelser. Så gick det i mitt senaste försök till häxkräl i Svärdets Sång. Spelarena hoppades på att undersöka det märkliga tornet, men alla encounters på vägen och om natten gjorde att de fick ett överflöd på olösta sidequests och behövde vila mer för att återhämta sig från skadan de fick av att vila. Att hålla utkik var också utmattande förstås, vilket förstärkte spiralen tills de en gång hade tur nog att få varsin obruten vila i rad. Men jag satt och kliade mig en del i huvudet och funderade på hur jag skulle skildra detta och hålla tidsåtgången rimlig. Känns som om det är något jag missar i utförandet!

 

[entomophobiac]

Så jag är nyfiken: hur hanterar ni dessa och liknande situationer i era spel?

Blev tvungen att fundera lite, och tror det oftast blir något som etableras genom spel. E.g., en förmedlad uppfattning om att det är farligt att resa, eller läskiga platser att sova på, eller vad det nu skulle vara. Så alltid en föraning om att något kan hända, ifall det finns en sådan risk. Slumptabell eller ej.

Men det är ett intressant dilemma. Jag brukar dock inte bry mig så mycket om att spelare skall få briljera med sina färdigheter eller så. Om du är duktig spejare så blir det upp till dig att skapa situationer där det är relevant, mer än någon annans ansvar, kan jag tycka. Men jag vet att det finns spelare som kan se sina val som garantier för att dessa val skall ha betydelse.

 

[Zeedox]

Riva av det i början med frågan "Vad har ni för rutiner?" Sen gäller det i den fortsatta situationen. Då finns det ingen anledning att slå om inget står på spel (viket ju inte i sig behöver handla om ett överfall) eller inte spelarna initierar något.

Detta är en vettig approach förstås. Och som du säger kan det finnas andra saker som kan stå på spel. Till exempel kanske någon som står på vakt riskerar att bli kraftigt nedkyld av vädret.

Den spejande vakten ser under dagens vandring spår efter orcher, två dagar gamla (delvis utraderade av gårdagens regn), när de slår läger på kvällen ser den spejande vakten, som gått upp på en kulle för att få bra överblick över dalen, en smal rökslinga som från en kokeld stiga upp ifrån träden kanske en dagsmarsch bort.

Fantastiskt, det här! Ja, att på något sätt ge det lyckade spejande extra information om omgivningen är inte alls en dum idé.

 

[Zeedox]

Men det är ett intressant dilemma. Jag brukar dock inte bry mig så mycket om att spelare skall få briljera med sina färdigheter eller så. Om du är duktig spejare så blir det upp till dig att skapa situationer där det är relevant, mer än någon annans ansvar, kan jag tycka.

Förstår vad du menar, samtidigt som det finns rollpersonsegenskaper som väldigt mycket bygger på var fiktionen är i nuläget. Är din rollperson duktig på att identifiera och hantera gifter, men det inte finns några sådana alls i omgivningen, kan det vara svårt att klämma in. Jag har väl också personligen som en annan princip att det är hela gruppens ansvar att alla har möjlighet att ha roligt.

Men klart, principer kan göra det svårt för en också.

 

[entomophobiac]

Jag har väl också personligen som en annan princip att det är hela gruppens ansvar att alla har möjlighet att ha roligt.

Absolut! Men det är inte hela gruppens ansvar att alla får som de vill.