Överfall och vakter om natten

[Zeedox]

Absolut! Men det är inte hela gruppens ansvar att alla får som de vill.

Nej, absolut, tänkte bara tillbaka på mitt förra spelmöte: där en spelare som inte fått så mycket spel tidigare i sessionen kommer på att den vill speja och säkra gruppens omgivning - i ett område där det dels var är något förberett farligt att stöta på, och rent dramaturgiskt mer var läge att fortsätta till nästa scen snarare än att improvisera ännu ett läskigt kvantmonster.

Det får mig dock att tänka att jag lite lutar på färdighetsslaget som en slumpgenerator / inspiration för vad som ska hända / kvantmonstertillstånd, men kanske borde separera de två. Att när spelaren frågar om de kan undersöka källaren för monster, och jag inte vet svaret själv, så börjar jag med att slumpa om det faktiskt är något läskigt på platsen. Därefter kan jag välja om ett färdighetsslag passar eller ej.

Så om gruppen vill hitta ett gömställe, kan jag välja bland annat att:

• Bara att de säger att de gömmer sig (player skill?) gör att de helt enkelt lyckas att gömma sig för de icke-existerande farorna, och ingen slumprull krävs.
• Det är läge att improvisera fram för att hålla stämningen uppe, så de får rulla för att se hur bra deras gömställe fungerar, med fokus på att även lyckade slag illustrerar faran som undveks.
• Jag singlar slant eller gör någon annan spådom för att se om det faktiskt fanns en fara som skall improviseras fram. Resultatet av deras rull sedan fungerar som vanligt.

 

[JohanL]

Be dem rulla, trots att inget överfall var på gång. Det är alltså någon sorts kvantöverfall som initierades på grund av att gruppen hade en utkik. I detta läge är det också oklart om anfallet kommer när rollpersonen lyckas eller misslyckas. För att lyckas med att hålla utkik innebär väl rimligtvis att upptäcka anfallet? Samtidigt som målet å andra är att undvika att bli överfallen…

Påminns om hur ett lyckat slag för att hitta en lönndörr i Donjon innebär att det finns en där som man hittar, oberoende av vad SL hade tänkt sig…

Upptäcka fara blir med den sortens lösning extra spännande, eftersom det innebär att man genererar en fara.

Eftersom rollpersonerna med all sannolikhet kommer att hålla vakt varenda natt (alldeles särskilt om det också händer något varje gång de håller vakt!) kan det snabbt bli märkligt om det genereras encounters varje gång. Jag tycker nog att man kommer undan med beskrivingar av märkliga ljud i natten, eländet av kyla och regn, och liknande saker.

(I en blorb slår man förstås bara random encounter oberoende av vakt hålls eller ej.)

 

[Vitulv]

Om någon som är en duktig vakt (vilka färdigheter eller egenskaper du nu väljer ska bestämma detta) håller utkik en händelselös natt när de andra återhämtar så kan du ge resten av gruppen en bonus. De har vilat tryggt i vetskapen om sin kamrats vaksamhet och kunnat sova utan avbrott.

Det förbättrar återhämtning och stärker kamratskap. Jag tycker absolut man kan föreställa sig ett regelsystem som belönar detta.

 

[Zire]

Jag tycker att det fungerar bra i Svärdets sång.

Först berättar man om man har spejare. Sedan rullar man på händelsetabellen. Dök det upp ett hot så får spejaren slå för att upptäcka det.

Det blir inga meningslösa spejaslag. Man måste inte sätta ut vakter (man kan hoppas på att inget händer) men man får ett extra skyddsnät om man gör det.

 

[Rangertheman]

Jag ogillar slumptabeller både för resor och för läger. Därför tycker jag det är så befriande att Fantasy World har en annorlunda mekanik. Antingen beskriver en spelare "något" som SL skapar en händelse kring, eller så kör man "bond scenes" där rollpersonerna lär sig saker om varandra.

Edit: Glömde nämna att "något" används vid resor genom farliga områden eller om man inte vet den exakta vägen, och "bond scenes" på kända vägar.

 

[zonk]

Det låter som det blir många nattliga räder med de oddsen!

Jag kan helt klart köpa den stilen på spel, förutsatt att mekaniken för encounters är tydlig.

Det jag upplevt när jag testat det är dock att det är lätt att spelmöten försvinner iväg på ”orelaterade” händelser. Så gick det i mitt senaste försök till häxkräl i Svärdets Sång. Spelarena hoppades på att undersöka det märkliga tornet, men alla encounters på vägen och om natten gjorde att de fick ett överflöd på olösta sidequests och behövde vila mer för att återhämta sig från skadan de fick av att vila. Att hålla utkik var också utmattande förstås, vilket förstärkte spiralen tills de en gång hade tur nog att få varsin obruten vila i rad. Men jag satt och kliade mig en del i huvudet och funderade på hur jag skulle skildra detta och hålla tidsåtgången rimlig. Känns som om det är något jag missar i utförandet!

Jag kör inte SVäS version av nattvakt utan det är roterande, det blir nån timme extra gruppen vilar, det är ingen stor skillnad. Och visst blir det nattliga encounters. ~30% risk vid 2T6 och ~43% risk vid 3T6. Det är ju viktigt att komma ihåg att inte alla encounters är stridsencounters, och inte alla encounters med fientliga varelser slutar med strid. Märker vargarna att RPna är fler än dem, går de vidare, t.ex.

 

[God45]

Man har en slumptabell för om något händer om natten för varje område av kampanjen som inte är ”Säkert”. Då vet du om något kommer orelaterat om de har en vakt och vem detta är. Jag brukar ha 2 slag per natt så de kan dela upp sig i två vaktpass om de vill och det inte skapar extra jobb för mig.

 

[Mogger]

Så jag är nyfiken: hur hanterar ni dessa och liknande situationer i era spel?

Det beror på. Principiellt kan jag tänka mig att anfalla RP i följande situationer:

1. Det är rimligt i fiktionen (ett uppbåd jagar dem, de befinner sig djupt bakom fiendens linjer, de har varit slarviga etc)
2. Systemet bestämmer att det sker (slumpmöten, encounters eller dyl)
3. Jag försöker att inte göra dessa situationer binära (slåss eller dö) utan mer intressanta.

 

[Mogger]

Tack för ditt perspektiv! Bra att veta att vissa kan vara okej med det resultatet, också. Nackdelen kan väl då vara att om en rollperson valt att tex. vara duktig på att spana eller leta fällor, då får de aldrig tillfälle att lysa.

Hur gör du i de lägena för att skildra lyckat kontra misslyckat resultat? Eller för att sätta svårigheten på faro-sökandet, i spel som har variabel svårighet?

Jag tycket inte heller att "inget händer" är tråkigt. Jag förutsätter här att det finns en risk. Vi befinner oss inte på nattåget till Östersund liksom. Om inget händer när det finns risk är ju en framgång! Vi undgick upptäckt! Great Success!

Men en sak man kan ta med är att någon som är duktig kan göra situationen ännu bättre. Skillnaden mellan att sova under bar himmel med någon som vet vad de gör och någon som inte vet vad de gör är rimligvis rätt stor. Vi lägger oss inte på ett myrbo, under daggdroppande träd, där djur vandrar, där mygg bits o.s.v. Vi har en frukost, värme och trygghet. Det är inte trivilalt. Jag tycker många spel helt underskattar behovet av vägar för ett samhälle att funka. Att lämna vägen är att kasta sig ut i okända, och man bör vara beredd på att det i bästa fall innebär skavsår, utmattning och frustration. I sämsta fall ond bråd död.

 

[Zeedox]

Jag tycket inte heller att "inget händer" är tråkigt. Jag förutsätter här att det finns en risk. Vi befinner oss inte på nattåget till Östersund liksom. Om inget händer när det finns risk är ju en framgång! Vi undgick upptäckt! Great Success!

Nice! Återigen bra att få kvitto på hur andra funkar.

I det läget hade jag normalt sett inte krävt en tärningsrull, med min spelstil. Så spelarna skulle kunna firat framgången de fick genom tur (situationen hade ingen fara just nu), eller deras player skill, i att säkert navigera till säkerhet.

Samtidigt, i den mesta historiska fiktionen jag konsumerar sker det sällan överfall eller är viktigt att smyga annat än i dramatiska delar av böckerna. Så även om vi inte är på nattåget är inte risken oftast inte speciellt stor. Det är väl ett dilemma för mitt spelande och spelledande - att inte de här farorna faktiskt finns påtänkta förrän spelarna påminner mig om att de letar efter dem.

 

[EvilSpook]

Så jag är nyfiken: hur hanterar ni dessa och liknande situationer i era spel?

Det här är egentligen ämnet för en hel uppsats. Jag gillar att spela längre kampanjer med en tydlig utveckling av rollpersonernas färdigheter som en del av kärnan. Men förkortat brukar jag ha de här fallen.

---
Oftast klipper jag scener som är ointressanta. Sker ett nattligt anfall/möte så är det nästan alltid något jag planerat och som funkar utifrån vilka motståndarna är och vad de vet. I undantagsfall kan jag dock använda slumptabeller i realtid om jag spelar något OSR-aktigt, men oftast slår jag slumpmöten innan och förbereder/utvecklar dem efter behov.

I normalfallet slår jag tärningarna dolt, och säger inte vad jag slår för. Jag vet sen tidigare hur vaktschemat ser ut och vad rollpersonerna har i sina färdigheter. Jag kanske frågar om de ändrar schemat pga. av skador eller liknande. Sen sätter jag själva scenen utifrån vem som vaktar, hur deras slag har lyckats eller inte och andra roliga saker man kan väva in.

Har vi erfarna rollpersoner så klipper jag bort scener som involverar "för enkla" motståndare. Jag kan erbjuda dem att (automatiskt eller förenklat) "jaga ner" en kringstrykande patrull orcher om de t.ex. behöver information eller förnödenheter eller liknande. Men oftast planeras det inte in/klipps sånt helt.
---
Med oerfarna spelare (inte rollpersoner) brukar det vara kul och pedagogiskt med vakthållning och möten. De får fundera lite hur det ska gå till och sen slår alla sina egna vakthållningsslag själva. Ofta lägger jag in kuriosa möten snarare än överfall. Det kan vara irrbloss, nån hjort eller bara väderförändringar. Det bygger upp stämning och blir ofta spännande för spelarna även om det storymässigt bara är blaj.

När de blir varma i kläderna tycker jag det är kul med ett riktigt överfall för att skaka om dem. Fem troll som kraschar genom lägret eller nåt annat de inte har en chans emot. Det brukar vara nyttigt att inse att man måste vara lite på tårna, varna sina kamrater i tid och hellre gömma sig eller fly än att ta en dålig strid.

Efter det brukar de få in rutinen och har stående vaktscheman och en idé om hur man agerar vaktpost. Och då brukar det inte vara så givande med rena vaktscener längre om inte nu huvudplotten behöver ett nattligt anfall.
---
Med nyskapade rollpersoner kan det också vara kul med "lagom" motstånd och där färdigheterna avgör om rollpersonerna är etta eller tvåa (överraskande eller överraskade). Då brukar jag köra grundmodellen ovan med dolda slag.

Det kan också vara ett kul sätt att introducera SLP:er på. Att de stryker omkring i natten alltså. Då brukar jag köra grundmodellen ovan med dolda slag och att sätta scenen utifrån förutsättningarna.
---

Så ungefär så.


//EvilSpook

 

[EvilSpook]

Jag glömde en variant också.

Ibland kan jag bläddra lite i nån bok, slå några tärningsslag, se bekymrad ut, fråga vad nån rollperson har i färdigheten Zoologi etc. innan jag sätter nästa scen. Särskilt om de reser. Det ger illusionen av att det är mer som pågår i kulisserna, att det finns ett okänt hot eller att det är något som rollpersonerna missar. Men det tar lite eller ingen tid vid spelbordet.


//EvilSpook