En vanlig trop i rollspel är att se till att någon håller utkik när gruppen vandrar genom farliga territorier, eller är den som håller vakt om natten åt resten av gruppen. Jag som spelledare har dock lite svårt med att hantera spelgrupper som gör detta.
En av mina principer är att jag vill rulla tärningar när resultatet är spännande. ”Inget händer” tycker jag oftast är rätt tråkigt. Så när rollpersonen ställer sig och spejar ut i natten, har jag valen:
Så jag är nyfiken: hur hanterar ni dessa och liknande situationer i era spel?
En av mina principer är att jag vill rulla tärningar när resultatet är spännande. ”Inget händer” tycker jag oftast är rätt tråkigt. Så när rollpersonen ställer sig och spejar ut i natten, har jag valen:
- Säga att inget händer, och gå vidare med nästa scen. Det gör dock att spelare som vill spela en duktig spejare inte får tillfälle att lysa - och uppenbarligen fanns det någon form av dramatisk förväntan i gruppen om att ett överfall var sannolikt.
- Be dem rulla, trots att inget överfall var på gång. Det är alltså någon sorts kvantöverfall som initierades på grund av att gruppen hade en utkik. I detta läge är det också oklart om anfallet kommer när rollpersonen lyckas eller misslyckas. För att lyckas med att hålla utkik innebär väl rimligtvis att upptäcka anfallet? Samtidigt som målet å andra är att undvika att bli överfallen…
Så jag är nyfiken: hur hanterar ni dessa och liknande situationer i era spel?