Alltså jag får verkligen inte ihop det.
Det går väl alldeles utmärkt för nedanstående tre påståenden att vara sanna samtidigt:
- Det finns psykopater, och psykopati kan inte "lösas" eller "botas".
- I vissa/många situationer är våld den bästa, rentav den enda, lösningen. (Det skulle till exempel kunna vara fullt möjligt att den enda rimliga lösningen på psykopater vore att låsa in dem. Jag har ingen aning, men det är fullt möjligt).
- "Ondska" finns inte.
Det beror på hur "Ondska" är definierat. Och jag är inte intresserad av någon religiös definition för det kommer aldrig leda till något.
Jag tänker att rollpersonerna ska utreda ett rånmord i Kandra. Jag kan då tänka mig två ytterligheter:
1) gärningsmannen är en desperat man, hans hustru dog just i sjukdom, han är hungrig och hans barn svälter, och han ser ingen annan utväg än att råna någon. Att någon kom till skada var en ren olycka och gärningsmannen känner skuld och ånger.
2) gärningsmannen är en luttrad rånmördare, som noga väljer ut sina offer och planerar sina överfall. Han njuter av att se offrets skräck, höra deras vädjanden och själva makten/kontrollen gärningspersonen känner i det ögonblicket är hans största motivation. Offrens död kommer långsamt och plågsamt och gärningspersonen sparar trofeer hemma. Han känner ingen ånger eller skuld.
Det andra fallet - stereotypiskt psykopatiskt beteende - betraktar JAG som ondska. Det är det enda meningsfulla sättet JAG kan förstå begreppet ondska på (exemplet ovan är såklart inte uttömmande). Med det sagt så förstår jag såklart att Ondska är ett större/vidare begrepp än psykopati, och att det är två olika, delvis överlappande, mängder/kategorier.
I själva verket befinner sig gärningsmannen antagligen i någon gråzon mellan (1) och (2). Det är DET jag tycker gör en värld med ondska mer intressant.
Jag förstår med andra ord inte varför "förnekandet av ondska" skulle behöva innebära "okunskap, naivitet och önsketänkande".
Förnekandet av att (2) ovan är möjligt, och synen att alla gärningsmän är offer för omständigheter, är O,N,Ö med avseende på psykopati (och så som jag förstår begreppet Ondska - även förnekande av ondska).
Blandar du ihop att inte tro på ondska med att man… jag vet inte, är pacifist? Tror du att man måste tycka folk är "onda" för att tycka att det är ok att använda våld mot dem? Måste någon vara "ond" för att man ska vilja stoppa dem?
En del pacifister försvarar/förklarar nog sitt synsätt med att de inte tror på genuin ondska (utan tror på förklarande omständigheter och möjlighet till bättring). På de två andra frågorna är mitt svar Nej.
Är "ondska" bara ett samlingsnamn för "saker du personligen inte gillar"?
Det hoppas jag verkligen inte. Därför tycker jag det är "stabilt" att koppla ondska till psykopati (hellre en religion, ex.vis, som är helt subjektit).
Alltså… Jag håller helt med om att världar där psykopati finns erbjuder fler möjligheter.
Men man kan ha psykopati, och handlingar psykopater utför som man personligen absolut inte gillar och vill stoppa till varje pris, utan att ha med "ondska".
Så en värld MED psykopati men UTAN "ondska" är ju den som blir mer fylld av moraliska val.
Jag kan inte just nu föreställa mig några väsentliga skillnader på (utfallen av) psykopati och ondska (som jag förstår det, ovan). Så för mig blir det samma värld med samma moraliska val. Det blir såklart annorlunda om man har någon religiös ondska eller så.
Kan vi vänligen undvika använda psykopat som ett begrepp kopplat till nåt över huvudet taget.
Jag tycker psykopati och narcissism är begrepp som borde diskuteras mer.
Alla borde, för sin egen skull, vara medvetna om vad narcissister och psykopater faktiskt är kapabla till, hur de tänker och känner.