> Jag kastar mig kvickt ut genom dörren, hoppar upp, slår igen den, lägger skuldran mot den, greppar förtvivlat efter nyckeln, försöker låsa och vrålar samtidigt: "Låt bli mig! Vem är du!?"
Medan du försöker ta dig upp på fötter lutar sig varelsen över dig. De tvinnade rottrådarna som utgör dess armar lösgör sig från varandra och breder ut sig över dig som de knotiga fingrarna på någon uråldrig, vanskapt hand.
Du försöker undvika. Din chans att lyckas är 20% (Grundchans 30%, Vapenbonus (vedyxa) +20%, Motstånd –20%, Tillståndsmodifikation (liggande) –10%). Du slår 86, vilket innebär att du misslyckas.
För sent! Varelsen är redan över dig. Dess rottentakler slingrar sig runt dina lemmar, virar sig runt din hals – och klämmer åt. Dina ben knakar, syret pressas ur dina lungor, du kippar efter andan men får inte luft.
Medan världen mörknar omkring dig och ditt medvetande glider iväg, kan du inte låta bli att tänka: kunde jag ha gjort något annorlunda?
View attachment 13993