Just det där med att spelbalansen måste funka kommer nog vara min främsta utmaning i Den Sjunde Staden allt eftersom alla systemet faller på plats. Jag har försökt designa så mycket som möjligt på ett ickelinjärt sätt, för jag fann det mer robust än att ha 18 förmågor som ger +3, eller en extra tärning i nischade situationer. Shadowrun är byggd på hundratals såna saker, och det leder lätt till att man drunkar i karaktären.Det luriga med det är att det tillåter exakta byggen, och då är det kritiskt viktigt att man har spelbalansen på plats (något som inte Shadowrun alltid lyckats med - att balansera helt separata subsystem mot varandra är en utmaning hur duktig man än är). Slumpar man spelar det mindre roll om något är det teoretiskt optimala bygget.
Niche protection håller jag med om är helt verksamhetskritiskt.
För mig händer det hela tiden att jag går på autopilot och bara slår min Dice-Pool, och först efteråt märker jag att jag hade kunnat få någon extra tärning här, eller så var det egentligen lite mörk och jag hade inte på mig mina night vision goggles (de blev hackade förra striden och gick sönder) och borde slagit två mindre tärningar där.
Eftersom Shadowrun har tusentals "+2 men bara om X omständighet är sant" blir det omöjligt att hålla koll på allt. Med ett mer icke-linjärt system, och främst ett system där man kan aktivera "abilities" skulle leda till mindre bokföring, och mindre hålla koll på alla omständigheter. Det är vad det heter, omständigt.