[Luna City Blues] Är det viktigt att kunna få en dålig rollperson?

[LurkenW]

Det luriga med det är att det tillåter exakta byggen, och då är det kritiskt viktigt att man har spelbalansen på plats (något som inte Shadowrun alltid lyckats med - att balansera helt separata subsystem mot varandra är en utmaning hur duktig man än är). Slumpar man spelar det mindre roll om något är det teoretiskt optimala bygget.

Niche protection håller jag med om är helt verksamhetskritiskt.

Just det där med att spelbalansen måste funka kommer nog vara min främsta utmaning i Den Sjunde Staden allt eftersom alla systemet faller på plats. Jag har försökt designa så mycket som möjligt på ett ickelinjärt sätt, för jag fann det mer robust än att ha 18 förmågor som ger +3, eller en extra tärning i nischade situationer. Shadowrun är byggd på hundratals såna saker, och det leder lätt till att man drunkar i karaktären.

För mig händer det hela tiden att jag går på autopilot och bara slår min Dice-Pool, och först efteråt märker jag att jag hade kunnat få någon extra tärning här, eller så var det egentligen lite mörk och jag hade inte på mig mina night vision goggles (de blev hackade förra striden och gick sönder) och borde slagit två mindre tärningar där.

Eftersom Shadowrun har tusentals "+2 men bara om X omständighet är sant" blir det omöjligt att hålla koll på allt. Med ett mer icke-linjärt system, och främst ett system där man kan aktivera "abilities" skulle leda till mindre bokföring, och mindre hålla koll på alla omständigheter. Det är vad det heter, omständigt.

 

[BiobunkerVII]

Personligen tycker jag slå 8x3T6 och placera ut de 6 bästa resultaten som du vill på de 6 grundegenskaperna är gott nog för att man inte riskerar att rulla fram en direkt odugling.

Jag gillar att slumpa fram rollpersoner, kanske för att jag minmaxat 47532 rollpersoner i DoD91 och tycker det är tradigt.

Så mitt svar - Ja jag tycker det är eftersträvansvärt att inte alla rollpersoner blir helt balanserade om man väljer att slumpa ex GE.
Gällande lifepath är jag nog med på att ta bort ”du har sålt dina njurar för att kunna betala hyran sänk KP till 1” för det suger, sen behöver de inte heller vara balanserade, men inga Svarte-Petter

 

[krank]

Personligen tycker jag slå 8x3T6 och placera ut de 6 bästa resultaten som du vill på de 6 grundegenskaperna är gott nog för att man inte riskerar att rulla fram en direkt odugling.

Det gör man i och för sig visst, och det har jag gjort. Ett antal gånger. Man riskerar definitivt att rulla fram en direkt odugling – det finns inget alls som säger att en enda grundegenskap kommer över 5 med den där metoden. Eller 3, egentligen. Det är inte jättesannolikt att det blir så, men det är jättesannolikt att det förr eller senare händer om man skapar många rollpersoner.

 

[JohanL]

Det gör man i och för sig visst, och det har jag gjort. Ett antal gånger. Man riskerar definitivt att rulla fram en direkt odugling – det finns inget alls som säger att en enda grundegenskap kommer över 5 med den där metoden. Eller 3, egentligen. Det är inte jättesannolikt att det blir så, men det är jättesannolikt att det förr eller senare händer om man skapar många rollpersoner.

Man ska inte underskatta tyngden i "SL, får jag slå om eller måste jag se till att dö så snabbt som möjligt i första sessionen?"

(Om man nu inte kör Dark Dungeons-lösningen, förstås.)

 

[Man Mountainman]

Det gör man i och för sig visst, och det har jag gjort. Ett antal gånger. Man riskerar definitivt att rulla fram en direkt odugling – det finns inget alls som säger att en enda grundegenskap kommer över 5 med den där metoden. Eller 3, egentligen. Det är inte jättesannolikt att det blir så, men det är jättesannolikt att det förr eller senare händer om man skapar många rollpersoner.

I Manticore Blues, som har aggressivt slumpartad chargen, har jag följande regel (som jag snodde från @Svarte Faraonen , tror jag): efter att du slagit grundegenskaperna så får du välja om du vill invertera dem (grundegenskaperna går från –3 till +3, så invertera betyder här bara byta tecken – men det funkar ju oavsett skala. Har du 3–18, tex, så betyder "invertera" att subtrahera sitt värde från 21).

På så vis får man som värst en medelmåtta.

Det är klart... jämför man sig med de andra rollpersonerna istället för gentemot systemets konventionella nivå för "medelmåtta" så kommer en medelmåtta i detta system att vara en odugling – relativt de andra rp. Och det kanske är en mer rimlig jämförelsegrund, när allt kommer omkring.

 

[krank]

Man ska inte underskatta tyngden i "SL, får jag slå om eller måste jag se till att dö så snabbt som möjligt i första sessionen?"

Absolut.

Men det är ju den gamla "gruppen kompenserar för ett kasst system"-lösningen. Jag skulle hellre då se att man inte behövde göra på det viset.

 

[BiobunkerVII]

Det gör man i och för sig visst, och det har jag gjort. Ett antal gånger. Man riskerar definitivt att rulla fram en direkt odugling – det finns inget alls som säger att en enda grundegenskap kommer över 5 med den där metoden. Eller 3, egentligen. Det är inte jättesannolikt att det blir så, men det är jättesannolikt att det förr eller senare händer om man skapar många rollpersoner.

Ja det är väl iofs inte orimligt, visserligen beroende på var man sätter ribban för odugling.
Är det i kombination med taffliga resultat på bakgrundstabeller så kan det ju bli skit.

 

[krank]

Det är klart... jämför man sig med de andra rollpersonerna istället för gentemot systemets konventionella nivå för "medelmåtta" så kommer en medelmåtta i detta system att vara en odugling – relativt de andra rp. Och det kanske är en mer rimlig jämförelsegrund, när allt kommer omkring.

Hm, mjo.

Fast…

En tanke jag har är att så länge vad systemet ser som medelmåtta ändå ger något slags halvrimlig chans att lyckas, och så länge det finns något slags niche protection, så skulle det ändå kännas rätt OK. Liksom, om Jeppe spelar en överjävlig diplomat och Lotta har slagit fram världens fetaste doomtrooper-combatmonster, men ingen av dem kan pilla lås så kanske det ändå känns rätt OK att vara "hyfsat duglig" på att pilla lås, så länge det dyker upp tillfällen under spel då lås behöver pillas…

 

[JohanL]

En tanke jag har är att så länge vad systemet ser som medelmåtta ändå ger något slags halvrimlig chans att lyckas, och så länge det finns något slags niche protection, så skulle det ändå kännas rätt OK. Liksom, om Jeppe spelar en överjävlig diplomat och Lotta har slagit fram världens fetaste doomtrooper-combatmonster, men ingen av dem kan pilla lås så kanske det ändå känns rätt OK att vara "hyfsat duglig" på att pilla lås, så länge det dyker upp tillfällen under spel då lås behöver pillas…

Det där är hela grejen med niche protection. Det funkar inget vidare i t.ex. D&D eftersom det är strid hela tiden och det är hela poängen med spelet, men att stridsmonstret skiner i mer ovanliga strider (och fortfarande inte bara kan döda precis vad som helst) är helt OK.

 

[Man Mountainman]

Hm, mjo.

Fast…

En tanke jag har är att så länge vad systemet ser som medelmåtta ändå ger något slags halvrimlig chans att lyckas, och så länge det finns något slags niche protection, så skulle det ändå kännas rätt OK. Liksom, om Jeppe spelar en överjävlig diplomat och Lotta har slagit fram världens fetaste doomtrooper-combatmonster, men ingen av dem kan pilla lås så kanske det ändå känns rätt OK att vara "hyfsat duglig" på att pilla lås, så länge det dyker upp tillfällen under spel då lås behöver pillas…

En sak som kanske vore kul att få in, kunde vara idén att mer medelmåttiga rollpersoner är mer relatable och därmed har, tja, mer kontakter bland vanligt folk, lättare att snacka med städtanten på lagret eller diversearbetaren på ölsjappet eller sådär. Lättare att få folk att öppna upp och anförtro sig.

 

[JohanL]

En sak som kanske vore kul att få in, kunde vara idén att mer medelmåttiga rollpersoner är mer relatable och därmed har, tja, mer kontakter bland vanligt folk, lättare att snacka med städtanten på lagret eller diversearbetaren på ölsjappet eller sådär. Lättare att få folk att öppna upp och anförtro sig.

Credit Rating i Bookhounds of London är suveränt på att hantera det brittiska klassamhället på den sortens vis - för stor distans (åt endera hållet) så kommer man ingen vart.

 

[hedmeister]

@krank (det vill säga trådstartaren) har utvecklat en hel del rollspel med regler just för att minimera slump och mycket tärningsslag. Det, i kombination med regler som uppmuntrar till problemlösande, är lite av hans signum

Åh, det visste jag inte! Sorry för min ton i inlägget, @krank!

 

[Gerkub]

Jag gillar idéen om en sorts emotionell ”niche protection”, att min karaktär kanske råkade inte bli så bra, men den är min.

Att det kan vara viktigare än det instrumentella, att den behöver fylla en viss funktion. Att det var så det blev, det var min lott i livet, det är bara att leva med det, och att det kan få en att bilda en emotionell koppling till karaktären.

Edit: jag tror det här gäller också i spel där man ska Klara Äventyret™, till olika grad givetvis.