Fastaval och Stockholm Scenariofestival gör ju exakt detta med märkliga eller samhällskritiska spel som förvisso oftast har spelledare men som inte sällan är öppna i strukturen och medger medskapande. Gör, har gjort länge och ser ut att fortsätta göra.
Ja, det här kan vara en komponent. Den "underliga och annorlunda" delen av den svenska spelhobbyn gick till friform/lajv-delen, Fastaval, Knutpunkt, Stockholm scenariofestival. Vilket gav nästa faktor …
Som någon följt och varit involverad i den svenska Story Now-vågen och även varit med och fört in den bland "tradspel" kan jag hålla med om att steget dem emellan aldrig var så stort. Skillnaden mellan The Shadow of Yesterday och Svavelvinter är att det senare får någon slags nostslgistämpel på sig och får därmed inte vara med och leka.
… att de Forge-inspirerade spel vi gjorde och spelade aldrig var särskilt långt ifrån tradspelen, och de som gjorde dem höll sig relativt nära den traditionen. Så när tradspelen började ta in vissa influenser från de amerikanska indiespelen så blev de väldigt lika de svenska indiespelen, så det fanns ingen poäng att hålla på med det längre. Samtidigt som …
Men mer i trådens riktning, jag tror inte världen generellt är i indie-mode just nu. Jag tror dagens konsumenter är mer mycket av samma där de vill se stabila produktlinjer med återkommande släpp snarare än smala, nischade färdiga spel.
… vågen i USA tappade fart när The Forge och sedan Story Games dog och alla spreds för vinden där.
Medan i Frankrike (och här gissar jag mer) så fanns ingen likadan "alternativ" rörelse som den nordiska friform/lajv-traditionen, vilket gjorde att deras indiespel var betydligt längre ifrån tradspelen då den rörelsen lockade dem som hade blivit friformare i Sverige. Så när tradspel började plocka in indieinfluenser så var dessa fortfarande långt ifrån liknande de franska indiespelen, och dessa påverkades därmed inte av neotrad-trenden. Dessutom var man mindre beroende av trender från USA och påverkades mindre av när deras forum dog. Så den franska indierörelsen var betydligt mer livskraftig än den svenska från början och överlevde därmed.
Och jag föll mellan stolarna. Jag var aldrig riktigt involverad i den nordiska friformen, men radikaliserades såpass mycket av de spelledarlösa spelen som kom från The Forge att jag inte såg mycket gemensamt med neotrad-spelen, så när de kom så var jag fortfarande inte intresserad av dem eftersom de mest tagit efter de mer traditionella indieliren från Forge-skolan, och plockade inget från Polaris, Universalis eller Morningstars spel. Så jag blev lite ensam kvar i mitten. Men fann sedan mina fränder i Frankrike, samt i Indierummet, som på senare tid har vuxit till en rejäl och helt fantastisk grupp människor. Så slutet gott, allting gott!
Nå, såklart en kraftigt förenklad historieskrivning, men det låter tillräckligt sanno-likt för mig.