Fastaval och Stockholm Scenariofestival gör ju exakt detta med märkliga eller samhällskritiska spel som förvisso oftast har spelledare men som inte sällan är öppna i strukturen och medger medskapande. Gör, har gjort länge och ser ut att fortsätta göra.
Varför dog den svenska indievågen?
- Thread starter Genesis
- Start date
...de arrangemangen har också en stark tradition av att skapa nytt, via Fastaval släpps dussintals spel varje år. Vissa har karaktären av engångsupplevelser, vissa har verkligen omspelsvärde i massor. Det är en blandad och ibland konstig kompott. Friformsscenario på räls i klassisk stil? Det finns. Spelledarlöst? Det finns. Ickeverbala spel där kommunikation sker med dans, masker och där egna små språk växer fram i spelpasset? You bet.
...och om jag ska ge mig på att gissa så kan det kanske ha att göra med kulturerna i respektive sfär. Nordic style-lajvare är i min erfarenhet mer finkultur, mer politik, mer elitism och mer upplevelsejakt än bordsrollspel. På gott och ont, men utifrån den väldigt enkla analysen är det kanske inte oväntat att dans slår D20 och att flummiga drömupplevelser slår grottkrälande på fingrarna.
entomophobiac
Low Prep High Play
Jag tror bara inte det ena utesluter det andra. Men oavsett vad är det superkul att många landar i indierummet.
Mogger
Hipsteranka
Som någon följt och varit involverad i den svenska Story Now-vågen och även varit med och fört in den bland "tradspel" kan jag hålla med om att steget dem emellan aldrig var så stort. Skillnaden mellan The Shadow of Yesterday och Svavelvinter är att det senare får någon slags nostslgistämpel på sig och får därmed inte vara med och leka. Nostalgi (eller retrospektiv som jag tycker är mer korrekt) är en allmän trend och det är ingen skillnad på OSR och nya DoD. Skillnaden är att vi, till skillnad från många andra länder, har en kultur och tradition att blicka tillbaka till. Därför blir det så snett när vi kallar vår egen tradition som nostalgidriven medan andra traditioner tycks bygga på mer positiva värden.
Att den svenska indievågen sögs upp i den svenska speltraditionen är inte det minsta konstigt. Och handlar i sig inte om nostalgi. Det är så kultur funkar. Det nya bygger på det gamla.
Mutant: År Noll, Noir, Eon IV mfl har alla tydliga drag av indiespel.
Att den svenska indievågen sögs upp i den svenska speltraditionen är inte det minsta konstigt. Och handlar i sig inte om nostalgi. Det är så kultur funkar. Det nya bygger på det gamla.
Mutant: År Noll, Noir, Eon IV mfl har alla tydliga drag av indiespel.
Om vi skall prata just Indie-baren så tror jag den i vissa delar fyller samma roll som ett filler-spel. Vi har en timme över, vi lirar ett snabbspel liksom. Jag älskar att den finns och den ”tjänst” ni tillhandahåller!
Sedan kan man alltid undra hur hobbyn sett ut utan Indie-rummet. Det skulle vara otroligt intressant att veta hur mångas rollspelsresor som startat just via indierummet.
Men mer i trådens riktning, jag tror inte världen generellt är i indie-mode just nu. Jag tror dagens konsumenter är mer mycket av samma där de vill se stabila produktlinjer med återkommande släpp snarare än smala, nischade färdiga spel.
Oscar Silferstjerna
Sjunger i duschen
Jämför man indiegänget med andra rollspelare - och då talar jag inte bara om konventsbesökare - så tror jag att de som ser sig som indie i betydligt högre grad än övriga skapar rollspel själva. Det är ofrånkomligen ett helt annat sätt förhålla sig till rollspel.
Som andra redan har konstaterat i tråden har OSR tagit över åtminstone en del av indiespelens position. OSR är också ett förhållningssätt som påtagligt uppmuntrar till eget skapande. Kanske på ett mer lättillgängligt vis än indiespelen.
Jag tycker alltså att det är intressant att fundera över skillnaden mellan dem som skapar egna rollspel och dem som ”bara” spelar. Infallsvinklarna och behoven är helt olika. Skaparna har förmodligen oftare mer intresse för sådant som är nytt och experimentellt. Samtidigt tycker jag inte att det finns någon anledning att ställa de här två grupperna mot varandra. Uppenbarligen behöver de varandra.
Som andra redan har konstaterat i tråden har OSR tagit över åtminstone en del av indiespelens position. OSR är också ett förhållningssätt som påtagligt uppmuntrar till eget skapande. Kanske på ett mer lättillgängligt vis än indiespelen.
Jag tycker alltså att det är intressant att fundera över skillnaden mellan dem som skapar egna rollspel och dem som ”bara” spelar. Infallsvinklarna och behoven är helt olika. Skaparna har förmodligen oftare mer intresse för sådant som är nytt och experimentellt. Samtidigt tycker jag inte att det finns någon anledning att ställa de här två grupperna mot varandra. Uppenbarligen behöver de varandra.
Last edited:
Rickard
Urverk speldesign
Återigen handlar "indie" och dess urvattnande också om att "genren" (om man kan kalla indie för det) försöker värva vana rollspelare. Fast de har redan hittat sin spelstil! Det gäller att fånga upp nya typer av grupper som kan vara intresserade av svensk diskbänksrealism, flummiga upplevelse or världen via metaforer. Annars blir det lätt "klubben för inbördes beundran", där bara ett mindre fragment av vana rollspelare tycker sådant är roligt.
...och jaga nya målgrupper för att exponera sitt spel är tråkigt. Mycket roligare att bara spela.
Kanske därför itch.io är så populärt.
Som exempel så har Äventyr, bara för att ta ett allmänt exempel, hittat en helt ny målgrupp med skolor och (nu antar jag) borde vara det rollspel som sålt överlägset bäst av de svenska spelen med sina upplagor över 30 000 (om jag minns rätt).
...och jaga nya målgrupper för att exponera sitt spel är tråkigt. Mycket roligare att bara spela.
Kanske därför itch.io är så populärt.Som exempel så har Äventyr, bara för att ta ett allmänt exempel, hittat en helt ny målgrupp med skolor och (nu antar jag) borde vara det rollspel som sålt överlägset bäst av de svenska spelen med sina upplagor över 30 000 (om jag minns rätt).
Dimfrost
Special Circumstances
Jag tycker i och för sig inte att det är något nödvändigtvis negativt med nostalgi.
Själv gillade jag först indiespelen för att de gav så mycket kreativ frihet, för att de uppmuntrade till ohämmat skapande och påhitt, med mekaniker som uppmuntrade till det, som Polaris, Don't Rest Your Head och In a Wicked Age. Jag älskade möjligheten att få regissera berättelsen genom Fates aspekter eller keys i Solar System. Men sedan kom Apocalypse World, och jag insåg att jag hade saknat något som uppmuntrade mig till att utöka spelen på så sätt som AW öppnar för att man skapar egna playbooks och moves. Indiespelen kändes lite slutna, med vilket jag menar något av det Ymir skriver om ovan: de är fullständiga och färdiga. Min smak hade också förändrats lite, och jag började uppskatta att uppleva en konkret värld, inte bara en abstrakt berättelse, och därmed ogilla metapoäng och föredra mer konkreta mekaniker. Några år senare upptäckte jag också all den kreativitet som fanns i OSR-scenens världsbyggande och hackkultur. Jag är väl helt enkelt lite lättpåverkad av vad som är inne för tillfället, där det händer särskilt intressanta saker. Min smak förändras lite grand, speciellt när det gäller regler och spelstilar. Därför är jag mindre av indiespelare i dag, även om jag fortfarande räknar Polaris som ett av mina absoluta favoritspel.
Ja, det här kan vara en komponent. Den "underliga och annorlunda" delen av den svenska spelhobbyn gick till friform/lajv-delen, Fastaval, Knutpunkt, Stockholm scenariofestival. Vilket gav nästa faktor …
… att de Forge-inspirerade spel vi gjorde och spelade aldrig var särskilt långt ifrån tradspelen, och de som gjorde dem höll sig relativt nära den traditionen. Så när tradspelen började ta in vissa influenser från de amerikanska indiespelen så blev de väldigt lika de svenska indiespelen, så det fanns ingen poäng att hålla på med det längre. Samtidigt som …
… vågen i USA tappade fart när The Forge och sedan Story Games dog och alla spreds för vinden där.
Medan i Frankrike (och här gissar jag mer) så fanns ingen likadan "alternativ" rörelse som den nordiska friform/lajv-traditionen, vilket gjorde att deras indiespel var betydligt längre ifrån tradspelen då den rörelsen lockade dem som hade blivit friformare i Sverige. Så när tradspel började plocka in indieinfluenser så var dessa fortfarande långt ifrån liknande de franska indiespelen, och dessa påverkades därmed inte av neotrad-trenden. Dessutom var man mindre beroende av trender från USA och påverkades mindre av när deras forum dog. Så den franska indierörelsen var betydligt mer livskraftig än den svenska från början och överlevde därmed.
Och jag föll mellan stolarna. Jag var aldrig riktigt involverad i den nordiska friformen, men radikaliserades såpass mycket av de spelledarlösa spelen som kom från The Forge att jag inte såg mycket gemensamt med neotrad-spelen, så när de kom så var jag fortfarande inte intresserad av dem eftersom de mest tagit efter de mer traditionella indieliren från Forge-skolan, och plockade inget från Polaris, Universalis eller Morningstars spel. Så jag blev lite ensam kvar i mitten. Men fann sedan mina fränder i Frankrike, samt i Indierummet, som på senare tid har vuxit till en rejäl och helt fantastisk grupp människor. Så slutet gott, allting gott!
Nå, såklart en kraftigt förenklad historieskrivning, men det låter tillräckligt sanno-likt för mig.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Det som då är intressant är vad som orsakade den stora uppdelningen mellan friform/nordiskt lajv och indiefolket. För det är en uppdelning jag tycker märks tydligt – deltagarna i de olika rörelserna har olika sociala koder, diskuterar annorlunda och har inte samma umgängeskretsar. En faktor tror jag kan vara att indievågen var väldigt ointresserad av färdiga scenarion och föredrog att skapa spelsystem (om än tärnings- och spelledarlösa), medan friformen var nästan 100% scenarioorienterad. Men jag tror också det handlar om ren social uppdelning; man hade olika plattformar och mötesplatser, och därmed formades olika kretsar.
Björn den gode
Swashbuckler
Sen om vi ska få Genesis intresserad på riktigt så tror jag det är bra att påpeka att SSF nog inte är rätt ställe eftersom nästan allt spelas på Engelska, men utan att ha varit på Fastaval så är jag rätt säker på att den upplevelesen blir bättre om man lär sig danska först, det kan tyckas väl likt svenska men i saker som rollspel tror jag ändå att man tjänar på att kunna det bra för att få ut alla nyanser.
Ja, jag glömmer ofta bort att det är så lite överlapp. Det går liksom inte att anta att lajvargänget har ens grundläggande koll på theForge eller den terminologi vi slänger oss med här och det som är helt "självklart" att veta i diskussioner på KP går inte att åtgå ifrån här. Jag tycker att det är väldigt komiskt att många av de mest avantgarde-lirare jag känner från lajvscenen spelar 5E när de kör "rollspel" xD
Last edited:
Ymir
Blivande Stockholmshipster
Man bör dock komma ihåg att väldigt många tradspelgrupper också har grad av eget skapande. Min spelgrupps Star Wars-wiki har tex 634 sidor. Det otvungna, pretantionslösa skapande som sker på denna wiki är både en viktig outlet och en viktig engelskspråkig litterär lekplats för mig som annars jobbar professionellt med narrative design, i väldigt stressiga och inrutade datorspels-kontexter.
Last edited:
Och som sagt så finns det ju många som spelar indielir, åttminstone på konvent, men få som skriver dem. Så uppenbarligen är det inte så att de som gillar att skapa själva lirar indiespel. Men det blir ju en udda motsättning, för man skapar ju i spelet hela tiden. Det är bara hemmapysslandet som skiljer. Indielir fokuserar ju mer på skapandet runt bordet, och försöker ofta helt eliminera hemmapulandet, som flera påpekat.
Oscar Silferstjerna
Sjunger i duschen
Jag påstår ju inte att de som spelar tradspel aldrig är kreativa. Det finns uppenbarligen många som är det. Min kommentar handlade snarare om att de som spelar indiespel förmodligen oftare skapar spel själva. Den som intresserar sig för indiespel är förmodligen också mer intresserad av att ändra på de grundläggande premisserna. Det finns något i grunden kreativt i det. Att bygga ut en setting-wiki (för det är väl det du menar?) kan säkert vara kul, men inte riktigt ifrågasättande av mer övergripande premisser som många indieskapare sysslar med. Det tycker jag är är mer nyskapande ån pretentiöst.
Last edited:
Det här är väldigt anekdotisk, men min upplevelse är att lajvare och rollspelare är två helt olika typer av människor.
I gymnasiet gick lajvare estetisk linje och rollspelarna natur. Senare pluggade lajvarna teatervetenskap eller gick nån konstnärlig utbildning, typ Teaterhögskolan eller Mejan.
Rollpelarna gick på KTH eller pluggade ekonomi, typ.
90% av alla rollspelare har träffat kommer från medelklassen, ofta lägre- eller mainstream-medelklass.
90% av alla lajvare jag träffat har övre-medelklass eller överklassbakgrund.
Så ja, få beröringspunkter minst sagt.
Last edited:
Zimeon
Magister Katt
Intressant tråd.
(Nu vrider det sig lite i mitt språksinne med den för mig något underliga valet att kalla det @Genesis definierar här i tråden som "indie", eftersom det är en term som finns i så många media, och där i alla fall alltid brukar handla om "oberoende utgivning av väldigt små aktörer" och inte specifika genrer. Jag skulle väl vilja välja en annan term än just "indie", men strunt i det här.)
Jag har ingen kunskap om exakt VARFÖR denna speltyp skulle ha sjunkit i popularitet i Sverige just, men det som @Genesis kallar för "indie" i den här tråden ser jag som ganska väsensskilt från "klassiska" rollspel, inte så att det finns vattentäta skott på något vis, men som stil så pass annorlunda att det känns som för brett att nämnabägge i samm antetag. Lite som schack vs Drakborgen – bägge är "brädspel", men där slutar likheterna.
Varför just samberättande/spelledarlösa indiespel inte har samma friktion i Sverige som i Frankrike är väl alltså lika svårt att förklara som att säga varför go är så himla poppis i Japan, men är ett nisch-spel här. Exakt rätt stämning fanns väl inte på plats vid exakt rätt tillfälle med exakt rätt personer, eller något annat diffust. Eller inte tillräckligt många personer för att hålla det "vid liv".Samtidigt är det nog också lätt att missa; de kanske inte får samma spridning, och därför inte märks lika mycket om man inte är i den omedelbara kretsen.
Personligen känns det som om (som tidigare nämnts i tråden), att de samberättande spelen snarare har influerat "våra" trad-spel väldigt mycket, nästan som om den större majoriteten av rollspelare hämtat det man behöver från den stilen för att vara nöjd. Lite som att brädspel gick från Monopol på 30-talet till Terraforming Mars hundra år senare, bland annat genom att ta en och annan vinkning från de mer taktiska spelen.
(Nu vrider det sig lite i mitt språksinne med den för mig något underliga valet att kalla det @Genesis definierar här i tråden som "indie", eftersom det är en term som finns i så många media, och där i alla fall alltid brukar handla om "oberoende utgivning av väldigt små aktörer" och inte specifika genrer. Jag skulle väl vilja välja en annan term än just "indie", men strunt i det här.)
Jag har ingen kunskap om exakt VARFÖR denna speltyp skulle ha sjunkit i popularitet i Sverige just, men det som @Genesis kallar för "indie" i den här tråden ser jag som ganska väsensskilt från "klassiska" rollspel, inte så att det finns vattentäta skott på något vis, men som stil så pass annorlunda att det känns som för brett att nämnabägge i samm antetag. Lite som schack vs Drakborgen – bägge är "brädspel", men där slutar likheterna.
Varför just samberättande/spelledarlösa indiespel inte har samma friktion i Sverige som i Frankrike är väl alltså lika svårt att förklara som att säga varför go är så himla poppis i Japan, men är ett nisch-spel här. Exakt rätt stämning fanns väl inte på plats vid exakt rätt tillfälle med exakt rätt personer, eller något annat diffust. Eller inte tillräckligt många personer för att hålla det "vid liv".Samtidigt är det nog också lätt att missa; de kanske inte får samma spridning, och därför inte märks lika mycket om man inte är i den omedelbara kretsen.
Personligen känns det som om (som tidigare nämnts i tråden), att de samberättande spelen snarare har influerat "våra" trad-spel väldigt mycket, nästan som om den större majoriteten av rollspelare hämtat det man behöver från den stilen för att vara nöjd. Lite som att brädspel gick från Monopol på 30-talet till Terraforming Mars hundra år senare, bland annat genom att ta en och annan vinkning från de mer taktiska spelen.
Last edited:
afUttermark
Swashbuckler
- Joined
- 17 Oct 2011
- Messages
- 2,016
Jag känner vad jag vet ingen rollspelare som gått teknisklinje.