Polisens handbok om rollspel från 1995

[terje]

Från boken Finna dolda ting:

Tack! Verkar som att mitt minne stämde ganska bra.

 

[Dilandau]

Ja, det finns ju en slags genomgående tanke i mycket av moralpaniken över ungdomskultur. Att det inte går att leka med ämnen som våld, droger, ockultism med mera. Som i stycket här:
View attachment 14675
Det skrivs inte uttryckligen, men det ljuder en klar underton av att det är fel på en om man är intresserad av att utforska mörkare teman eller dystopiska miljöer. Iallafall om man är ungdom.

Den grejen fattar jag i en religiös kontext, där ”leka ockultism” bokstavligen ökar satans makt på jorden, men att tankarna om och om igen får så brett fäste även bland sekulära.

 

[Genesis]

Den grejen fattar jag i en religiös kontext, där ”leka ockultism” bokstavligen ökar satans makt på jorden, men att tankarna om och om igen får så brett fäste även bland sekulära.

Alltså, moralpaniken var definitivt missriktad, men jag vet inte om jag tycker att den är så underlig. Idag tar vi för givet att brutala våldsdåd är en vanlig del av underhållning, men jag tänker att för den generation som var vuxna på 80- och 90-talet och därmed födda någon gång på typ 40-talet så var det inte lika vanligt. Och att leva sig in i detta som en form av underhållning, att ”simulera” det, det var också nytt på en tid innan dataspelens stora spridning. Lägg till detta saker som att rollspel används inom psykiatri så tycker jag inte att det är så konstigt att föräldrar med dålig insyn i vad som pågick blev oroliga.

 

[Svarte Faraonen]

Alltså, moralpaniken var definitivt missriktad, men jag vet inte om jag tycker att den är så underlig. Idag tar vi för givet att brutala våldsdåd är en vanlig del av underhållning, men jag tänker att för den generation som var vuxna på 80- och 90-talet och därmed födda någon gång på typ 40-talet så var det inte lika vanligt. Och att leva sig in i detta som en form av underhållning, att ”simulera” det, det var också nytt på en tid innan dataspelens stora spridning. Lägg till detta saker som att rollspel används inom psykiatri så tycker jag inte att det är så konstigt att föräldrar med dålig insyn i vad som pågick blev oroliga.

Å andra sidan har folksagor och muntligt traderade legender också historiskt sett haft tämligen bloddrypande inslag, liksom populärkulturen (rysliga dödsfall och våldsdåd saknas knappast i skillingtrycken). Jag skulle snarare säga att denna generation är tämligen unik i det att den fostrades under den svenska högmodernismen, en tid vars anda var att tränga ut allt dunkelt, osunt, irrationellt och förskräckande. Rollspelandet kan därmed snarare sägas vara en återgång till äldre muntlig tradition.

 

[Magnus Seter]

När det gäller våld som underhållning vill jag minnas att serier också var rätt hårt ansatta på håll, även om t.e.x Agent X9 gjorde hejdundrande business.

 

[Franz]

När det gäller våld som underhållning vill jag minnas att serier också var rätt hårt ansatta på håll, även om t.e.x Agent X9 gjorde hejdundrande business.

Jo precis. Jag vill bland annat minnas att den tecknade serien Darkwing Duck blev bortplockad från Disneydags på SVT för att den ansågs för våldsam. Mina föräldrar var också rätt bekymrade över att jag gillade Turtles, då en av dem hade nunchuckus som vapen. Sådana var extra farliga, det sade man minsann på nyheterna förklarade pappa.

 

[Zimeon]

Mina föräldrar var också rätt bekymrade över att jag gillade Turtles, då en av dem hade nunchuckus som vapen. Sådana var extra farliga, det sade man minsann på nyheterna förklarade pappa.

 

[Franz]

Jag undviker helst den personens videos, men jag antar att han säger att de inte var så farliga som föräldrarna trodde?

 

[Zimeon]

Han bara gnäller på dem, på ett extremt kul sätt. Jag har ingen aning om vem han är, men det är frustande roligt.

"Why would you ever pick nunchucks when you had... you had.. YOU HAD STICK! STICK VERY GOOD!"

 

[zonk]

Från boken Finna dolda ting:
View attachment 14678

"Där finns den onda delen av rollspel" - fasen det låter ju som han inte menar att rollspel är rakt igenom dåligt (ont?), bara en sån sak?

Sen tycker jag inte det är ok att involvera folk som inte är med på lajvet/spelet. Speciellt inte med replikor. Det känns inte ok nånstans..

 

[Franz]

Sen tycker jag inte det är ok att involvera folk som inte är med på lajvet/spelet. Speciellt inte med replikor. Det känns inte ok nånstans..

Håller helt med! Skulle själv bli illa berörd om någon gjorde så mot mig när jag satt på en uteservering. Förstår Sverker till 100%.

 

[Lanina]

Skulle tro att detta är Killer, men under ett annat namn. Beskrivningen låter i alla fall som samma spel.

Det är helt klart inspirerat av Killer, men var en egen grej med lite annorlunda regler och som kördes månadsvis över hela Sverige. Jag har förstått det som att Killer var ofta lokalt och tillfälligt, t ex på konvent?

Jag förstår heller inte hur man i Killer skulle fått poäng av att skjuta Sverker Olofsson? Har inte läst reglerna till Killer. Men i DeathGame var poängen att bara "döda" andra registrerade spelare.

 

[Khan]

Han bara gnäller på dem, på ett extremt kul sätt. Jag har ingen aning om vem han är, men det är frustande roligt.

"Why would you ever pick nunchucks when you had... you had.. YOU HAD STICK! STICK VERY GOOD!"

Han har ungefär 65% fel om allt han säger vad gäller historia, och har bannats från alla HEMAföreningar i sitt hemland Australien pga total dåre.

Men vad gäller nunchucks är det väl historiskt ett verktyg från början? En slaga i handformat som blev ett vapen pgaa bondebefolkningen under långa perioder av Japans historia inte fick äga vapen, rent lagligt? Eller minns jag helt fel?

 

[Vitulv]

Vad jag har förstått används karatepinnar som ett träningsredskap för traditionella kampsportare, och då för att öva upp kroppskontroll, koordination och snabbhet. De används för uppvisningar och liknande eftersom det ser häftigt ut.

Ingen ser dem som ett trovärdigt vapen.

 

[Stämma]

Å andra sidan har folksagor och muntligt traderade legender också historiskt sett haft tämligen bloddrypande inslag, liksom populärkulturen (rysliga dödsfall och våldsdåd saknas knappast i skillingtrycken). Jag skulle snarare säga att denna generation är tämligen unik i det att den fostrades under den svenska högmodernismen, en tid vars anda var att tränga ut allt dunkelt, osunt, irrationellt och förskräckande. Rollspelandet kan därmed snarare sägas vara en återgång till äldre muntlig tradition.

Man kan ju dock fråga om det är en skillnad i synen på fiktion eller bara en skillnad i tabuer. Äldre tider hade ju inslag av mer genuint menat krigsförhärligande och även rättsväsendet präglades av en mer straffande än vårdande syn. I epidemiernas tider och spädbarnsdödlighetens var även döden närvarande på ett annat sätt.
Skiftet både i krigssynen och samhället som skedde under 1900-talets första hälft är nog av stor vikt för vilka normer som är acceptabla inom underhållningen.

Jämför läget i USA, där militärvördnad har och är i högsta grad påtaglig, och där moralpaniken i större utsträckning tycks ha rört sig om satanism och sex än våld och antisocialt beteende. Men där liksom i Sverige ser/såg man inte på fiktion som något ofarligt, utan som en allvarlig samhällsfråga att man lekte med tabubelagda åmnen.

 

[Franz]

@Khan och @Vitulv Angående nunchuckus, på Wikipedia står följande att läsa:

It is intended to be used as a training weapon, since practicing with it enables the development of quick hand movements and improves posture. […] The origin of the nunchaku is unclear. One traditional explanation holds that it was originally used by Okinawan farmers as a flank for threshingrice. Another weapon, called the tabak-toyok, native to the northern Philippines, is constructed very similarly, suggesting that it and the nunchaku descended from the same instrument.

EDIT: Sen har jag läst någonstans att de inom vissa kriminella kretsar någonstans i världen (kommer ej ihåg var) ibland används som vapen då de är lätta att dölja. En pinne, ett järnrör eller ett basebollträ är ju inte så diskret, men nunchuckus kan ganska lätt få plats i en liten väska, i bakfickan eller i innerfickan. Kommer inte ihåg källan för detta dock så jag vågar inte skriva under på trovärdigheten.

 

[olaberg]

Det är helt klart inspirerat av Killer, men var en egen grej med lite annorlunda regler och som kördes månadsvis över hela Sverige.

Just grejen med att grönsaksdisken agerade vapenbutik var, har jag för mig, en vidareutveckling för att göra Killer mindre problematiskt. Dödsmatcherna var väl en global grej, och Killer hade haft lite problem i USA när polisen trott att spel-encounters varit skarpt läge. Jag läste nåt charmigt reportage om nån amerikansk gumma som älskade när hon fått "döda" en motspelare med en purjolök i nån supermarket.

 

[Genesis]

Man kan ju dock fråga om det är en skillnad i synen på fiktion eller bara en skillnad i tabuer. Äldre tider hade ju inslag av mer genuint menat krigsförhärligande och även rättsväsendet präglades av en mer straffande än vårdande syn. I epidemiernas tider och spädbarnsdödlighetens var även döden närvarande på ett annat sätt.
Skiftet både i krigssynen och samhället som skedde under 1900-talets första hälft är nog av stor vikt för vilka normer som är acceptabla inom underhållningen.

Jämför läget i USA, där militärvördnad har och är i högsta grad påtaglig, och där moralpaniken i större utsträckning tycks ha rört sig om satanism och sex än våld och antisocialt beteende. Men där liksom i Sverige ser/såg man inte på fiktion som något ofarligt, utan som en allvarlig samhällsfråga att man lekte med tabubelagda åmnen.

Ja, lite så. Jag kan tänka mig att om ett spel blev poppis bland ungdomar idag där man "leker våldtäkt", skapar alias med olika sorters sexuella preferenser, planerar fiktiva sexuella övergrepp och agerar ut eller beskriver akten i detalj så hade många föräldrar blivit oroliga och tyckt illa om det. "Mamma, det är inte som att vi går runt och våldtar i verkligheten. Det är bara ett spel! Chilla!"

Jag menar inte att likställa detta, utan pekar mest på att jag förstår hur föräldrar på 90-talet blev illa till mods och oroliga. Mina föräldrar hade inget emot Drakar och demoner, men när jag började spela Shadowrun tyckte de att de böckerna såg mycket mer obehagliga ut, med folk som sköt med eldvapen omkring sig och väl mest såg ut som terrorister och våldsverkare. Det kom närmare verkligheten än fantasyspelen och väckte därmed mer obehag, plus att de ju inte hade så bra koll på vad det handlar om utan väl mest informerades om det i media.

 

[Gurgeh]

Jag undviker helst den personens videos, men jag antar att han säger att de inte var så farliga som föräldrarna trodde?

Jag tror att han inte använder dem på rätt sätt:

 

[Lukas]

Från boken Finna dolda ting:
View attachment 14678

Jag får tre tankar av det här.

1. Inte snällt att involvera folk som inte är med i ditt lajv.

2.Jag hade viljat prata med kvinnan som gjorde det och höra hennes tankar om det idag.

3. "Inte förens efteråt insåg jag att det var rollspel jag hade utsatts för" är ett jättebra citat.