Jag tror att det är mer komplicerat än så (se avsnittet "With plural verb" som länken går till, t.ex.).Elohim är ett slags pluralis majestatis. En indikation: när Elohim utgör subjekt i en sats, står predikatet i tredje person, singularis, maskulinum.
Pluralformen ("gudar") är elilim (אלילים).
Så det är där ärkeängeln Khalid i In Nomine kommer ifrån.Wikipedia: "Arab Muslim historian Ibn al-Kalbī (c. 737–819 CE) tells how Muhammad ordered Khālid ibn al-Walīd to kill the pre-Islamic Arabian goddess al-ʿUzzā, who was supposed to inhabit one of three trees:
Khalid destroyed the first one, returned to Muhammad to report. Muhammad replied, asking whether something eventful happened, which Khalid denied. The same thing happened after cutting down the second tree. When Khalid was about to destroy the last tree, a woman with wild hair appeared, who is called "al Uzza" by al-Sulami the custodian of al-Uzza, and ordered [ ] to kill Khalid. Khalid struck the woman down with his sword, and chopped her head off at which she fell down in a pile of ashes. Khalid went on to kill Sulami and cut the last tree. When he returned to Muhammad, Muhammad is supposed to have said that the woman was al-Uzza, and she shall never be worshiped again.[9]"
Är det bara jag som tror att en hög andel av de rollspelare över 40 som kan ordet "henoteism" är de som först lärt sig det via DoD (är det i Gigant det tas upp?)."Henoteism" och "monolatri" känns som relevanta termer här, och kan säkert användas för att göra lite kryddigare varianter av monoteistiska hittepåreligioner.
Intressant med ny kunskap. Det där var inget som jag lärde mig under fyra terminers studier av hebreiska för 40 år sedan.Jag tror att det är mer komplicerat än så (se avsnittet "With plural verb" som länken går till, t.ex.).
Elohim - Wikipedia
en.wikipedia.org
Jepp, det var prästen Åke Eldberg som påpekade för mig vilket ord som borde användas.Är det bara jag som tror att en hög andel av de rollspelare över 40 som kan ordet "henoteism" är de som först lärt sig det via DoD (är det i Gigant det tas upp?).
I Glorantha hittar vi också "the Henotheist Church of Otkorion", oklart för mig när den hittades på.Jepp, det var prästen Åke Eldberg som påpekade för mig vilket ord som borde användas.
Säkert! Inte jag, dock, vad jag vet. Inget minne av att stött på det i DoD och aldrig spelat Gigant. Eller Glorantha.Är det bara jag som tror att en hög andel av de rollspelare över 40 som kan ordet "henoteism" är de som först lärt sig det via DoD (är det i Gigant det tas upp?).
Oklart jag fick inte spelleda som barn. Vilket i min umgängeskrets innebar att jag inte hade något eget spel. Bara spelledaren hade ju spelen. Läste Gigant först i vuxen ålder.Är det bara jag som tror att en hög andel av de rollspelare över 40 som kan ordet "henoteism" är de som först lärt sig det via DoD (är det i Gigant det tas upp?).
Jag har nog alltid tolkat in ”tro” mer som dedikation. På samma sätt som jag kan tro på en idé eller tro på en människa jag känner. Så för mig känns att ju mer bevisliga gudarna är, desto bättre för religionsupplevelsen i spelet.En annan sak som blir suspekt med "tro" är om det är en fantasyvärld där gudarna uppenbarligen och bevisligen finns. För att citera Pratchett:
“Most witches don’t believe in gods. They know that the gods exist, of course. They even deal with them occasionally. But they don’t believe in them. They know them too well. It would be like believing in the postman.”
När gudarna aldeles uppenbart finns handlar det om vem eller vilka man dedikerar sig till, inte vilka man "tror" på. Ingen (okej, några) i Glorantha skulle förneka att den Röda gudinnan finns - de som motsätter sig religionen är i stället motståndare till att hon finns eller tycker att hon inte är värdig att dyrkas!
Det handlar väl också om hur de där mer handgripliga gudarna framställs. Jag såg på en Let's Play av något dating-skräckspel(!) där huvudpersonen träffar på en lovecraftiansk gud - men som är både snygg, svag, rädd och har sympatiska motiv. Jag tyckte hon framställdes alldeles för mänsklig för att verka övernaturlig, trots övernaturliga krafter och gethuvuden som stack ut lite varstans.Jag har nog alltid tolkat in ”tro” mer som dedikation. På samma sätt som jag kan tro på en idé eller tro på en människa jag känner. Så för mig känns att ju mer bevisliga gudarna är, desto bättre för religionsupplevelsen i spelet.
Så när jag läste den biten av Pratchett tolkade jag alltid det mer som att häxorna tvivlar på gudarnas intentioner .
Det är ju ett perspektiv från vår upplysta tid. Vi tror inte på häxor, så vi behöver inte ens fundera på hur snabbt deras kvastar flyger eller om de har problem med paddvårtsleveranser etc. När vi tror på brevbäraren så är det ju främst hens förmåga att leverera vår försändelse i tid och i gott skick, och där har vi kanske orsak att vara lite skeptiskaJag har nog alltid tolkat in ”tro” mer som dedikation. På samma sätt som jag kan tro på en idé eller tro på en människa jag känner. Så för mig känns att ju mer bevisliga gudarna är, desto bättre för religionsupplevelsen i spelet.
Så när jag läste den biten av Pratchett tolkade jag alltid det mer som att häxorna tvivlar på gudarnas intentioner .
Hur funkar det i Coriolis? Det var ett tag sedan jag läste det.Jag gillade hur det fungerade med ikonerna i Coriolis. Konkret nog för att ha en spelmekanisk effekt, men de dyker inte upp och säger hej, liksom.
Om man inte jobbar med definitionen av "tro" som motsvarar "tillit" då. Det är ju möjligt att tro på solgudens existens men inte lita på att hen hör bön, är välvilligt inställd, etc.Att tro på en gud är något annat. Den symboliserar ju en hel begreppsvärld. Att inte tro på solguden är att inte tro på solen.
Ja, det var det jag försökte säga. Jag tror på gravitationen men är rätt säker på att den inte alltid verkar på sätt som gynnar migOm man inte jobbar med definitionen av "tro" som motsvarar "tillit" då. Det är ju möjligt att tro på solgudens existens men inte lita på att hen hör bön, är välvilligt inställd, etc.
Fast mycket religion kräver inte alls det - de grekiska gudarna sysslar mest med beskyddarverksamhet ("fin stad du har där, vore tråkigt om något hände med den"), och i aztekisk religion går det inte alls att lita på att solen går upp i morgon, utan det måste ordnas med blodsoffer. Den religiösa praktiken är inte sällan instrumentell - man gör saker för att få vissa resultat. Den som har någon sorts tillit till Zeus kommer att bli besviken.Om man inte jobbar med definitionen av "tro" som motsvarar "tillit" då. Det är ju möjligt att tro på solgudens existens men inte lita på att hen hör bön, är välvilligt inställd, etc.
Du har inte tillit till den lynniga patriarken, nej. Men till hans hustru? Till jorden? Till havets rådare? Som beskyddar skeppet mot faror om vi bara offrar till dem? (Däremot kan kanske Poseidon ha synpunkter och röra upp en storm.)Den som har någon sorts tillit till Zeus kommer att bli besviken.
Det var ett tag sen för mig också. Men det är ju År 0-motorn som grund för spelet. Och om man ber till en ikon i förväg kan man senare rulla om ett dåligt slag som har med ikonens tema att göra. Som ett slags gudomligt ingripande?Hur funkar det i Coriolis? Det var ett tag sedan jag läste det.