Förr fanns det fem scoutförbund: SSF, KFUK-KFUM, NTO-IOGT, SMU och FA. Av dessa var bara SSF frikopplat ifrån någon religiös rörelse. För 10-15 år sedan slogs dessa ihop till ett förbund – Scouterna – och i samband med detta gjordes "åldersstegen" om. Nyingscout var en åldersgrupp inom Svenska Missionskyrkans Ungdomsförbund (SMU).
Snabbguider för kunskapsområden
- Thread starter Genesis
- Start date
Theo
Hero
- Joined
- 20 Nov 2017
- Messages
- 1,098
Dessutom, vad gäller just den fornnordiska "tron" blev den ju uppdefinierad (i skrift iaf) som en koherent mytologi först av medeltida kristna författare och redaktörer som Snorre.
hedmeister
Kollegiemagistrat
- Joined
- 15 Oct 2021
- Messages
- 368
Det låter väl precis som en sån grej! Och högst upp på Mazlovs behovstrappa finns alltid Onödig kunskap! (Obs: jag vet inte vad som finns högst upp och orkar inte googla)
hedmeister
Kollegiemagistrat
- Joined
- 15 Oct 2021
- Messages
- 368
Rätta mig om jag har fel, men visst är 51%-regeln det närmaste Kumbaya One Love Jah Bless man kommer inom svensk supporterkultur? Dvs den minsta gemensamma nämnaren mellan alla fans, oavsett hur mycket de hatar varann?
Mogger
Hipsteranka
Ja, även om Reinfeldt har börjat prata om att luckra upp den. Vet inte om det har sipprat ner än, men får se vad som händer närmsta åren.
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Konsten att vara historiker. Då talar om jag om leg.hist., alltså att vara FilDr och göra akademisk karriär.
Några disclaimers.
- Nedan gäller modern tid. Att vara historiker för hundra år sedan var något helt annat. Smickra mig, så gör jag en guide till att spela CoC-historiker.
- Nedan gäller historiker-historiker. Idéhistoria och ekonomisk-historia funkar delvis på andra sätt.
- Viss ironi/överdrift kan förekomma. Jag arbetar som historiker, men odlar ett visst utanförskap gentemot akademin.
Karriärstegen. Efter disputation kastas du åt vargarna. Det väntar år eller årtionden av postdocar, projektansökningar och "vikariat". Målet är att bli lektor, dvs fast anställd lärare på ett universitet eller en högskola. Den som är duktigt, tursam (ex att bli inlasad) eller kan sänka sig till att arbeta på en högskola kan nå detta på runt fem år. Andra kommer aldrig dit; de som är riktigt coola (som jag) vägrar ens att söka. Idag skulle jag säga att ett lektorat ofta söks av mellan 20 och 30 personer, ibland fler; och en av dessa får alltså tjänsten, som ofta tar ett till två år att tillsätta. Konkurrensen är alltså mördande och de som blir lektorer på de tunga universiteten (Lund, Uppsala, Stockholm, Göteborg) har i allmänhet 20+ års dokumenterad arbetsnarkomani. Eller som en kollega sa till mig i förbifarten "Jag har ju varit utbränd två gånger".
Okej, så du blev lektor - grattis, nu är du undervisningsslav med rätt att forska på din fritid. Nu börjar en ny kamp, den för att slippa arbeta på ditt arbete. Här inträder ansökningshysterin. Det gäller nu att få forskningsmedel, stora sådana, och då är det Vetenskapsrådet eller Riksbankens jubiluemsfond som gäller. (Forte i vissa fall). Man kan se det här som att man lägger 30-300 timmar på att köpa en lott, och lotten har runt 7% chans att slå in! Den som fick pengar slipper vara undervisningsslav i tre eller fyra år, men efter redan ett behöver man börja fila på nästa ansökan ... den ansökan får man antingen skriva på sin fritid, eller på tid som finansieras av sitt nuvarande projekt.
Vetenskapen. Historiker är inte positivister, vi talar inte om data, utan om tolkningar. Källkritik är viktigt, ska du spela historiker kolla upp så att du kan de källkritiska kriterierna (närhet, tendens, beroende, äkthet). Lär dig också begreppet "intersubjektiv prövbarhet", det räcker långt.
Sen är det teori. Att spela någon som är historiematerialist eller poststrukturalist är svårt; vi talar om stora paket med inte bara teori utan också ontologi och kunskapsteori. (Ingen historiker kallar sig postmodernist, btw). Satsa hellre på att spela en globalhistoriker eller någon som sysslar med kunskapscirkulation, det är vaga och lösa ramar som kan betyda nästan vad som helst. Ett tips här är att gå in på Historisk tidskrifts eller Scandias sidor och läsa några av artiklarnas Summaries, där kan man lätt få en kort introduktion till aktuella forskares ämnen.
En sak som också kan vara värd att lyfta är att rätt få historiker idag är renässansmänniskor som kan docera om allt från assyrier till riksbankens räntepolitik på 80-talet. Ämnet är balkansierat, och folk är experter på smala, ibland väldigt smala, områden. På de områdena har man djupa kunskaper, om källor, om tidigare forskning, om kontext. Själv vet jag t ex mycket mer om Sveriges regering 1900-1902 än dagens ... Även här tror jag man kan komma långt med att bara kolla på några artiklar i de stora tidskrifterna och se vad de bygger sina verk på.
Studenterna. Ja, dem! Ett allvarligt hinder för den enskilde akademikerns kärnverksamhet: att fylla upp sitt CV. Universitetet i Bologna grundades 1088 (fritt ur minnet), och redan 1089 satt lärarna i fikarummet och sa att "studenterna var bättre förr". Så har det fortsatt, år efter år och drygt tusen år senare är studenterna alltså usla. Vanliga klagomål: 1) "Jag gjorde min vanliga diagnostiska test och den här gången var det sju studenter som inte visste när andra världskriget började." 2) "De läser inte. De är lata och festar bara. Idag sa jag till för tredje gången att det här är heltidsstudier." 3) "Två i den här gruppen är inte skrivkunniga. Jag kan inte fatta att de har blivit Godkända i svenska. Vad fan gör de på ungdomsskolan?" (PS Nästan alla studenter jag har är fantastiska).
Fikasnack. När historiker träffas, så pratar de så klart inte om det förflutna. De pratar om studenter, om kollegor, om institutionen, om universitetet. Några saker som folk brukar gå igång på:
- Tjänsten är skonumrad (dvs utlysningen är riggad för en specifik person).
- Man har valt fel sakkunniga till lektoratet, eller de sakkunniga har gjort ett dåligt jobb, eller HR fukkade upp och hen blev inlasad.
- HR är inkompetenta.
- Professor x är psykopat/narcissist/alkad.
- Jag är ett missförstått geni, och borde fått pengarna av VR/RJ eller tjänsten.
- Min teori/metod är bäst, det de där andra håller på med är knappt vetenskap.
(Eftersom alla är så medelklassiga och städade, så finns det typ aldrig något vettigt skvaller om sexuella relationer. Tråkigt, men sant).
Sen är ju folk allmänt intellektuella, och man kan mycket väl snubbla in i ett samtal om funktionalismen eller Proust eller vad som helst som intresserar medelklassiga människor. Årets nobelpristagare brukar vara en snackis. Jag har aldrig sett så tomma blickar som när jag sa "Jag läser bara böcker med svärd i"; man förväntas liksom Försöka Hänga Med I Det Litterära Samtalet.
Fast det håller kanske på att ändras. En av mina kompisar ser ut som Lemmy och lyssnar på Slayer ... Och vi är i alla fall två på min institution som har Drakborgen-tishor.
En tilläggsreflektion: historiker är i allmänhet humanister ut i fingerspetsarna, dvs tekniskt inkompetenta. Om man (som jag) använder Excel för att lagra data eller planera saker så blir man betraktad som en haxxor.
Några disclaimers.
- Nedan gäller modern tid. Att vara historiker för hundra år sedan var något helt annat. Smickra mig, så gör jag en guide till att spela CoC-historiker.
- Nedan gäller historiker-historiker. Idéhistoria och ekonomisk-historia funkar delvis på andra sätt.
- Viss ironi/överdrift kan förekomma. Jag arbetar som historiker, men odlar ett visst utanförskap gentemot akademin.
Karriärstegen. Efter disputation kastas du åt vargarna. Det väntar år eller årtionden av postdocar, projektansökningar och "vikariat". Målet är att bli lektor, dvs fast anställd lärare på ett universitet eller en högskola. Den som är duktigt, tursam (ex att bli inlasad) eller kan sänka sig till att arbeta på en högskola kan nå detta på runt fem år. Andra kommer aldrig dit; de som är riktigt coola (som jag) vägrar ens att söka. Idag skulle jag säga att ett lektorat ofta söks av mellan 20 och 30 personer, ibland fler; och en av dessa får alltså tjänsten, som ofta tar ett till två år att tillsätta. Konkurrensen är alltså mördande och de som blir lektorer på de tunga universiteten (Lund, Uppsala, Stockholm, Göteborg) har i allmänhet 20+ års dokumenterad arbetsnarkomani. Eller som en kollega sa till mig i förbifarten "Jag har ju varit utbränd två gånger".
Okej, så du blev lektor - grattis, nu är du undervisningsslav med rätt att forska på din fritid. Nu börjar en ny kamp, den för att slippa arbeta på ditt arbete. Här inträder ansökningshysterin. Det gäller nu att få forskningsmedel, stora sådana, och då är det Vetenskapsrådet eller Riksbankens jubiluemsfond som gäller. (Forte i vissa fall). Man kan se det här som att man lägger 30-300 timmar på att köpa en lott, och lotten har runt 7% chans att slå in! Den som fick pengar slipper vara undervisningsslav i tre eller fyra år, men efter redan ett behöver man börja fila på nästa ansökan ... den ansökan får man antingen skriva på sin fritid, eller på tid som finansieras av sitt nuvarande projekt.
Vetenskapen. Historiker är inte positivister, vi talar inte om data, utan om tolkningar. Källkritik är viktigt, ska du spela historiker kolla upp så att du kan de källkritiska kriterierna (närhet, tendens, beroende, äkthet). Lär dig också begreppet "intersubjektiv prövbarhet", det räcker långt.
Sen är det teori. Att spela någon som är historiematerialist eller poststrukturalist är svårt; vi talar om stora paket med inte bara teori utan också ontologi och kunskapsteori. (Ingen historiker kallar sig postmodernist, btw). Satsa hellre på att spela en globalhistoriker eller någon som sysslar med kunskapscirkulation, det är vaga och lösa ramar som kan betyda nästan vad som helst. Ett tips här är att gå in på Historisk tidskrifts eller Scandias sidor och läsa några av artiklarnas Summaries, där kan man lätt få en kort introduktion till aktuella forskares ämnen.
En sak som också kan vara värd att lyfta är att rätt få historiker idag är renässansmänniskor som kan docera om allt från assyrier till riksbankens räntepolitik på 80-talet. Ämnet är balkansierat, och folk är experter på smala, ibland väldigt smala, områden. På de områdena har man djupa kunskaper, om källor, om tidigare forskning, om kontext. Själv vet jag t ex mycket mer om Sveriges regering 1900-1902 än dagens ... Även här tror jag man kan komma långt med att bara kolla på några artiklar i de stora tidskrifterna och se vad de bygger sina verk på.
Studenterna. Ja, dem! Ett allvarligt hinder för den enskilde akademikerns kärnverksamhet: att fylla upp sitt CV. Universitetet i Bologna grundades 1088 (fritt ur minnet), och redan 1089 satt lärarna i fikarummet och sa att "studenterna var bättre förr". Så har det fortsatt, år efter år och drygt tusen år senare är studenterna alltså usla. Vanliga klagomål: 1) "Jag gjorde min vanliga diagnostiska test och den här gången var det sju studenter som inte visste när andra världskriget började." 2) "De läser inte. De är lata och festar bara. Idag sa jag till för tredje gången att det här är heltidsstudier." 3) "Två i den här gruppen är inte skrivkunniga. Jag kan inte fatta att de har blivit Godkända i svenska. Vad fan gör de på ungdomsskolan?" (PS Nästan alla studenter jag har är fantastiska).
Fikasnack. När historiker träffas, så pratar de så klart inte om det förflutna. De pratar om studenter, om kollegor, om institutionen, om universitetet. Några saker som folk brukar gå igång på:
- Tjänsten är skonumrad (dvs utlysningen är riggad för en specifik person).
- Man har valt fel sakkunniga till lektoratet, eller de sakkunniga har gjort ett dåligt jobb, eller HR fukkade upp och hen blev inlasad.
- HR är inkompetenta.
- Professor x är psykopat/narcissist/alkad.
- Jag är ett missförstått geni, och borde fått pengarna av VR/RJ eller tjänsten.
- Min teori/metod är bäst, det de där andra håller på med är knappt vetenskap.
(Eftersom alla är så medelklassiga och städade, så finns det typ aldrig något vettigt skvaller om sexuella relationer. Tråkigt, men sant).
Sen är ju folk allmänt intellektuella, och man kan mycket väl snubbla in i ett samtal om funktionalismen eller Proust eller vad som helst som intresserar medelklassiga människor. Årets nobelpristagare brukar vara en snackis. Jag har aldrig sett så tomma blickar som när jag sa "Jag läser bara böcker med svärd i"; man förväntas liksom Försöka Hänga Med I Det Litterära Samtalet.
Fast det håller kanske på att ändras. En av mina kompisar ser ut som Lemmy och lyssnar på Slayer ... Och vi är i alla fall två på min institution som har Drakborgen-tishor.
En tilläggsreflektion: historiker är i allmänhet humanister ut i fingerspetsarna, dvs tekniskt inkompetenta. Om man (som jag) använder Excel för att lagra data eller planera saker så blir man betraktad som en haxxor.
Last edited:
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,543
Det här var helt fantastiskt!
Anledningen att jag hoppade av den akademiska världen efter min disputation.
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Och du är ju gott sällskap. Nästan alla som antas som doktorander blir klara till slut. Manfallet sker efter disputationen. Folk pallar inte att inte veta varifrån pengarna ska komma om tre månader, eller vilken stad de kommer att bo i nästa år. Själv har jag lagt ned min karriär en gång, att jag är kvar beror på att jag snubblade över en tjänst som var utformad så att vi bara var två sökande, och min konkurrent var en träbock så jag fick den på charm … Sen tror jag historiker har det lättare än filosofer, fler vikariat, och fler finansiärer. Har man bara sittfläsk och pallar av att hoppa från tuva till tuva år ut och år in, så kan man klara sig även om man är tämligen medioker. Jag är ett levande bevis för denna tes. Sen fick jag VR i år, så efter femton år i B-laget har jag plötsligt blivit en Bra forskare (TM). Det är skumt.
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Förresten, här kommer en tabell för att slumpa fram en historikers ideologiska hemvist, den bygger på grundliga och representativa analyser:
1t100
01-07 Anarkist
08-16 Kommunist
17-22 Salongsbolsjevik
23-31 Vänsterpartist
31-39 Vänstersosse
41-44 Sosse
45-67 Politik?
68-98 Bombliberal
99 Socialkonservativ
00 Sverige”demokrat”
1t100
01-07 Anarkist
08-16 Kommunist
17-22 Salongsbolsjevik
23-31 Vänsterpartist
31-39 Vänstersosse
41-44 Sosse
45-67 Politik?
68-98 Bombliberal
99 Socialkonservativ
00 Sverige”demokrat”
Last edited:
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,543
Vänta? Vi kan göra tabeller? Det här ändrar allt!
Varför blev den här personen socionom?:
1t6
1: Har problem i sitt eget liv hon inte kan lösa så hon tänker lösa andras problem istället.
2: Mamma var socionom.
3: Var ungdomskriminell, växte upp och skärpte sig. Vill nu hjälpa ungdomar i samma situation.
4: Vill göra en klassresa men var inte smart nog att bli tandläkare.
5: Politisk fanatiker som ser det här som arenan att göra skillnad på riktigt i.
6: Religiös men inte smart nog att bli präst.
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Eftersom @Björn den gode aldrig dök upp här och skrev en guide om tenörderi så gör jag ett försök. Nedanstående gäller för folk som diggar östasiatiska teer. Det finns säkert andra sorters tenördar.
- Bra teer kommer från Kina, Taiwan och Japan, i första hand, eventuellt Sydkorea och Vietnam, kanske Brasilien (på grund av deras stora mängd japanskättlingar).
- Te ska generellt ha en ingrediens: te. Alla varianter med kardemumma, fläderblomster, mango och fan och hans moster är styggelser. Påste är naturligtvis inte att tänka på.
- De undantag till detta som finns är traditionella smaksättningar, framförallt jasminte, krysantemumte och japansk genmaicha (innehåller rostat ris och smakar typ popcorn).
- De stora kategorierna är:
- Grönt te: Detta är den huvudsakliga kategorin för östasiatiskt te. Grönt te hettas upp efter plockning för att avbryta oxideringen så att det förblir grönt. Grönt te från Japan kallas generellt sencha. Några berömda kinesiska gröna teer är Longjing och Biluochun.
- Svart te: Viktigt att man som besserwisser påpekar att det på kinesiska språk och på japanska heter "rött te", och att rooibos inte är te. Svart te genomgår inte upphettning och är därmed fullständigt oxiderat. Keemun är ett vanligt svart te.
- Oolong: Ett mellanting, ibland kallat "gult te". Man låter bladen oxidera litegrann och avbryter sedan processen. Vissa är ganska nära gröna, andra ganska nära svarta. Dahongpao är ett väldigt svart oolong, medan Tieguanyin är ett ganska grönt sådant.
- Vitt te: Detta görs genom att bladen odlas i skugga och skördas tidigt för att de inte ska ha så mycket klorofyll som grönt te, och har en väldigt subtil smak. Baihao yinzhen är ett berömt vitt te.
- Pu'erh: Detta är te som pressas i kakor och sedan lagras i flera år, då det fermenteras. Kallas ibland på kinesiska språk "svart te". Har en väldigt jordig smak och ser nästan ut som kaffe när man brygger det.
- Lapsang souchong: Detta te torkas genom att man röker det, vilket ger det en väldigt karakteristisk röksmak.
- Man förbereder ofta teet på kinesiskt vis, med små snappsglasstora koppar, två kannor (en för att brygga i och en för att hälla över teet i för att det inte ska dra för länge) och en bricka med hål i. Den första bryggningen hälls ut (kallas att "öppna" eller att "tvätta" teet), och ett bra te håller för flertalet bryggningar.
- Speciellt gröna teer kan vara ganska känsliga, och kräver viss skicklighet att brygga väl. Lite för kallt vatten eller för kort bryggtid så smakar det inget. Lite för varmt eller för lång bryggtid så blir det beskt.
Last edited:
Jag använde för övrigt detta nyligen. Inte skivnumret, men jag talade om den första australienpressningen av en Bowie (fast i det fallet var det Life on Mars).
Om man får önska så skulle jag uppskatta en guide till att spela en läkare som beskriver skador. Framförallt typ hjärnblödningar och cancer och sådant som är dramatiskt intressant. Tycker alltid att det är svårt, men det är ju inte helt ovanligt i rollspel, upplever jag.
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 7,605
Anekdot: När jag pluggade historia skickade de oss för någon liten grej till ekonomisk-historiska (som var separat i Stockholm). Fem minuter in har föreläsaren dels ritat upp en kurva, dels börjat säga saker som "och här drar vi ut derivatan", och jag såg hur bokstavligen alla utom jag (som pluggat Natur) genast zonade ut.
Jag ska snart spela ett äventyr som går ut på att dyka ned till ett ubåtsvrak, och smyga ombord på ett bärgningsfartyg. Jag har åkt på dyksemester en gång, och kryssning många gånger, men brukar annars akta mig för öppet vatten. Jag har ett gravt rollspelsskämsel från när jag en gång skulle beskriva ett piraktskepp och yttrade orden ”skota en rev”.
Så jag behöver tips så jag kan låtsas veta något om båtar, skepp, skeppare och vatten!
Så jag behöver tips så jag kan låtsas veta något om båtar, skepp, skeppare och vatten!
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Motorcyklist:
Finns i flera olika varianter:
* Biker. Stora glidare, gärna Harley. Klassiska bikern. Har man en Harley så hatar man andra hojar, och har ett hat-kärleksförhållande till sin Harley. Det finns bara tre färger, mattsvart, metallic och krom. Kan man inte få hojen att gå fortare så hjälper säkert mer krom. Låter hojen inte som första världskriget så är något trasigt. Finåker mest på mysiga vägar.
* Sporthoj. Fullt race-gear. Ser ner på glidare, speciellt Harleys. Ju mer dekaler och färger på hojen desto bättre. Det här är grabbarna som man tittar i backspegeln och bara ser en tom väg, och plötsligt bara smäller det till när de passerar ljudvallen bredvid en.
* Squids. Sporthoj, men inga skydd och inget omdöme. Det här är grabbarna (för det är unga grabbar) som fuckar upp olycksstatistiken. Hojarna massivt pimpade med dåligt lämpade kinadelar. Streetrace, köra på bakhjulet på motorvägen och sånt.
* Adventure bikes. Det här är motorcykelns variant på preppers. De kittar ut sin hoj och sin utrustning för att typ kunna köra över mount everest. Antagligen kamouflagemönster på kläderna.
Typiskt för alla:
* Har hela tiden en "nästa hoj" de suktar efter.
* Ser på bilister som betalda lönnmördare med uppdrag att döda dem. Många har kamera på hjälm/hoj för säkerhets skull.
* Det finns inget dåligt väder, vem är rädd för lite vatten.
* Ooh, "kurvig väg"-varningsskylt. Byxorna känns genast lite tightare... En tom circkulationsplats? Talking dirty, eh...
* Två fingrar ner-hälsningen. Står för "två hjul neråt" och är en tur-önskan man ger när man möter andra motorcyklister. Den är obligatorisk, och om man inte ger den och den andra hojen råkar ut för en olycka, så kan man antagligen bli dömd som vållande eller nåt.
* Om man stannar för att fika och där finns fler motorcyklister så måste man prata motorcyklar.
* Får man problem och blir stående vid vägkanten så kan man räkna med att andra motorcyklar stannar och hjälper.
Varierande:
* Vissa ser på alla på två hjul, inklusive bilar med en trasig lykta, som själsfrände och blodsbröder, andra ser ner på alla som inte har samma typ av hoj, inte har samma fabrikat, inte har samma väst osv. Men, även de som inte gillar andra typer av motorcyklister är ändå mer kompis med dem än vad de någonsin är med bilister. Det är typ som syskonrivalitet, man bråkar, men utåt är man kompisar.
Saker motorcyklister gnäller om:
* Att lane splitting/filtering (dvs att åka mellan filer när trafiken står stilla/går långsamt) inte är tillåtet.
* "Loud pipes saves lives". Att höras är att synas.
* Att bilister inte ser dem eller tror att de är mopeder.
* Bilar som ligger alldeles bakom. Seriöst, det är otäckt att ha 2 ton stål 2 meter bakom sig på motorvägen.
* Att alla måste tala om hur farligt det är, som om det var en nyhet. Det är inte ens speciellt farligt, om man inte gör uppenbart dumma saker (se "squid" ovan...) så är det ungefär 3 gånger farligare än bil. Det kan låta mycket men det är som att köra bil för 20-25 år sedan.
Maskinen:
* Om något inte funkar så är det batteriet. Alltid batteriet. Platt däck? Batteriet. Tom tank? Batteriet.
* En tung MC får vara max 2,6 m bred och 24 m lång. Japp, jag fick den frågan på teoriprovet...
* Elmotorcyklar finns, men ingen, förutom tillverkarna, tror på dem, och många av dem är scams.
* Höga styren, typiska på customhojar (cruisers på engelska) kallas aphängare. De är en stor diskussionspunkt där alla motorcyklister har starka åsikter för eller mot.
Körning
* Motorcyklar har bara nummerplåt bak. Fartkameror plåtar bara framifrån.
* Det är en mycket mer aktiv körning än bil. Hela kroppen är med, och man kan inte "zona ut och bara åka med" som man kan göra med bil.
* En MC kan utaccellerera en bil av motsvarande klass (typ, sporthoj mot sportbil osv). Bilen kan dock bromsa snabbare.
* Hollywood har fel. Du kan inte köra och skjuta samtidigt, speciellt inte om du är högerhänt.
Klubbar:
* Det mesta snacket om MC-klubbar är bara bullshit. Var trevlig mot dem och de är trevliga tillbaka. Även rivaliserande klubbar kommer överens, så länge ingen gör något dumt på fyllan. Använd bara inte deras logga, då blir de sura.
Kläder:
* Varför väst? På sommaren blir det varmt, men om man har en vindgenomsläpplig jacka så blir kroppen fort kall om det inte är tokvarmt, och då är väst bra. Dessutom, eftersom den är ett typsikt biker-plagg, ett bra ställe för klubb-emblem.
Användbara småfakta som motorcyklister kan relatera till som man kan använda i spel:
* Humlor, trollsländor, stenskott osv svider som fan.
* Grus på vägbanan kan vara otäckt.
* Bilar som tror att de kan vara i din fil när de kör om.
* Vindbruset ger tinnitus om man inte har öronpluggar.
* När det regnar så blir skrevet dyblött, för att vattner rinner ner från jackan.
* Man kan aldrig ha för många handskar.
* Man behöver alltid en hoj till.
* Folk som kommer fram och frågar om det är en Harley. Det spelar ingen roll vad det är för hoj, det kan vara en äggformad sporthoj som det står Suzuki Katana på tanken, och de frågar ändå om det är en Harley.
* Barn älskar en, och det gör verkligen deras dag om de vinkar och man vinkar tillbaka om revbombar dem. Ännu bättre om man låter dem provsitta (med förälders tillstånd, såklart).
* Motorcyklister pratar med varandra. Står man i kön på ICA och båda har MC-kläder, så pratar man.
* Alla har tappat sin hoj någon gång. Jag gjorde det när jag skulle pumpa däcket, och rullade fram den lite för att komma åt, vilket fick stödet att vika sig. 300 kg på benet, och man vill lyfta upp den utan att dra undan benet så att man inte repar den. Adrenalin är bra. Mest stoltheten som skadades.
* Man tror att det bara är en liten regnskur. Sedan tycker man det ser bättre ut på horizonten. Sedan spelar det ingen roll, man kan inte bli blötare. Och man funderar på varför man inte stannade och krängde på sig regnstället...
Om någon här kör MC och har vägarna förbi södra Dalarna och vill ta en tur, hör av dig. Har gott om spel, och kaffe också. Fast inte just nu, väntar tills det är vettigt väder.
Finns i flera olika varianter:
* Biker. Stora glidare, gärna Harley. Klassiska bikern. Har man en Harley så hatar man andra hojar, och har ett hat-kärleksförhållande till sin Harley. Det finns bara tre färger, mattsvart, metallic och krom. Kan man inte få hojen att gå fortare så hjälper säkert mer krom. Låter hojen inte som första världskriget så är något trasigt. Finåker mest på mysiga vägar.
* Sporthoj. Fullt race-gear. Ser ner på glidare, speciellt Harleys. Ju mer dekaler och färger på hojen desto bättre. Det här är grabbarna som man tittar i backspegeln och bara ser en tom väg, och plötsligt bara smäller det till när de passerar ljudvallen bredvid en.
* Squids. Sporthoj, men inga skydd och inget omdöme. Det här är grabbarna (för det är unga grabbar) som fuckar upp olycksstatistiken. Hojarna massivt pimpade med dåligt lämpade kinadelar. Streetrace, köra på bakhjulet på motorvägen och sånt.
* Adventure bikes. Det här är motorcykelns variant på preppers. De kittar ut sin hoj och sin utrustning för att typ kunna köra över mount everest. Antagligen kamouflagemönster på kläderna.
Typiskt för alla:
* Har hela tiden en "nästa hoj" de suktar efter.
* Ser på bilister som betalda lönnmördare med uppdrag att döda dem. Många har kamera på hjälm/hoj för säkerhets skull.
* Det finns inget dåligt väder, vem är rädd för lite vatten.
* Ooh, "kurvig väg"-varningsskylt. Byxorna känns genast lite tightare... En tom circkulationsplats? Talking dirty, eh...
* Två fingrar ner-hälsningen. Står för "två hjul neråt" och är en tur-önskan man ger när man möter andra motorcyklister. Den är obligatorisk, och om man inte ger den och den andra hojen råkar ut för en olycka, så kan man antagligen bli dömd som vållande eller nåt.
* Om man stannar för att fika och där finns fler motorcyklister så måste man prata motorcyklar.
* Får man problem och blir stående vid vägkanten så kan man räkna med att andra motorcyklar stannar och hjälper.
Varierande:
* Vissa ser på alla på två hjul, inklusive bilar med en trasig lykta, som själsfrände och blodsbröder, andra ser ner på alla som inte har samma typ av hoj, inte har samma fabrikat, inte har samma väst osv. Men, även de som inte gillar andra typer av motorcyklister är ändå mer kompis med dem än vad de någonsin är med bilister. Det är typ som syskonrivalitet, man bråkar, men utåt är man kompisar.
Saker motorcyklister gnäller om:
* Att lane splitting/filtering (dvs att åka mellan filer när trafiken står stilla/går långsamt) inte är tillåtet.
* "Loud pipes saves lives". Att höras är att synas.
* Att bilister inte ser dem eller tror att de är mopeder.
* Bilar som ligger alldeles bakom. Seriöst, det är otäckt att ha 2 ton stål 2 meter bakom sig på motorvägen.
* Att alla måste tala om hur farligt det är, som om det var en nyhet. Det är inte ens speciellt farligt, om man inte gör uppenbart dumma saker (se "squid" ovan...) så är det ungefär 3 gånger farligare än bil. Det kan låta mycket men det är som att köra bil för 20-25 år sedan.
Maskinen:
* Om något inte funkar så är det batteriet. Alltid batteriet. Platt däck? Batteriet. Tom tank? Batteriet.
* En tung MC får vara max 2,6 m bred och 24 m lång. Japp, jag fick den frågan på teoriprovet...
* Elmotorcyklar finns, men ingen, förutom tillverkarna, tror på dem, och många av dem är scams.
* Höga styren, typiska på customhojar (cruisers på engelska) kallas aphängare. De är en stor diskussionspunkt där alla motorcyklister har starka åsikter för eller mot.
Körning
* Motorcyklar har bara nummerplåt bak. Fartkameror plåtar bara framifrån.
* Det är en mycket mer aktiv körning än bil. Hela kroppen är med, och man kan inte "zona ut och bara åka med" som man kan göra med bil.
* En MC kan utaccellerera en bil av motsvarande klass (typ, sporthoj mot sportbil osv). Bilen kan dock bromsa snabbare.
* Hollywood har fel. Du kan inte köra och skjuta samtidigt, speciellt inte om du är högerhänt.
Klubbar:
* Det mesta snacket om MC-klubbar är bara bullshit. Var trevlig mot dem och de är trevliga tillbaka. Även rivaliserande klubbar kommer överens, så länge ingen gör något dumt på fyllan. Använd bara inte deras logga, då blir de sura.
Kläder:
* Varför väst? På sommaren blir det varmt, men om man har en vindgenomsläpplig jacka så blir kroppen fort kall om det inte är tokvarmt, och då är väst bra. Dessutom, eftersom den är ett typsikt biker-plagg, ett bra ställe för klubb-emblem.
Användbara småfakta som motorcyklister kan relatera till som man kan använda i spel:
* Humlor, trollsländor, stenskott osv svider som fan.
* Grus på vägbanan kan vara otäckt.
* Bilar som tror att de kan vara i din fil när de kör om.
* Vindbruset ger tinnitus om man inte har öronpluggar.
* När det regnar så blir skrevet dyblött, för att vattner rinner ner från jackan.
* Man kan aldrig ha för många handskar.
* Man behöver alltid en hoj till.
* Folk som kommer fram och frågar om det är en Harley. Det spelar ingen roll vad det är för hoj, det kan vara en äggformad sporthoj som det står Suzuki Katana på tanken, och de frågar ändå om det är en Harley.
* Barn älskar en, och det gör verkligen deras dag om de vinkar och man vinkar tillbaka om revbombar dem. Ännu bättre om man låter dem provsitta (med förälders tillstånd, såklart).
* Motorcyklister pratar med varandra. Står man i kön på ICA och båda har MC-kläder, så pratar man.
* Alla har tappat sin hoj någon gång. Jag gjorde det när jag skulle pumpa däcket, och rullade fram den lite för att komma åt, vilket fick stödet att vika sig. 300 kg på benet, och man vill lyfta upp den utan att dra undan benet så att man inte repar den. Adrenalin är bra. Mest stoltheten som skadades.
* Man tror att det bara är en liten regnskur. Sedan tycker man det ser bättre ut på horizonten. Sedan spelar det ingen roll, man kan inte bli blötare. Och man funderar på varför man inte stannade och krängde på sig regnstället...
Om någon här kör MC och har vägarna förbi södra Dalarna och vill ta en tur, hör av dig. Har gott om spel, och kaffe också. Fast inte just nu, väntar tills det är vettigt väder.