Rickard
Urverk speldesign
"Strukturer" är i detta fall en paraplyterm för tekniker och mekaniker eller helt sonika hur man spelar ett spelmöte. När antropologen Roger Caillois analyserade spel så var en indelning han gjorde, för spel, padaia och ludus - fritt improviserande kontra hårdslagna regler. Raph Koster i Theory of Fun - 10 Years Later hävdar dock att det är en uppdelning som fördunklar. Båda är "structured play" och "unstructured play" (jag skrev det som "uttalade" och "outtalade" tråden jag bröt ut detta från).Vad menar du med "strukturer"? Du använder det ordet på ett sätt som jag inte alls är bekant med.
Vi hittar aldrig på någonting ur tomma intet, utan drar nytta av sådan vi tidigare har lärt oss. Exempelvis står det i Impro av Keith Johnstone att folk känner på sig att en historia närmar sig sitt slut när man återinför tidigare element i historien. Jag själv tror inte på att ett bra speltillfälle uppstår ur tomma intet och att det går att bryta ned spelmötet till tillräckligt små beståndsdelar att man kan börja analysera dem. Exempelvis är en stor del av vad som gör ett spelmöte bra att deltagarna tillför energi till spelmötet. Det kan ske på flera sätt, antingen genom att någons energi smittar av sig (ex. genom gestalande), att deltagarna märker att någon har lagt ned mycket tid (ex. målat figurer), att involvera andra i sina åtaganden, att få folk att tänka (ex. berätta fragmentariskt så åhöraren måste pussla samman bitarna). Vi fördunklar strukturerna genom att sätta en person som etikett, ungefär som vi fördunklar ett speltillfälle genom att sätta etiketten "rollspel" på det. Vi kan höra saker som "hon är så himla bra skräckspelledare", utan att faktiskt tänka på att personen lärt sig tekniker och har en bra fingertoppskänsla när teknikerna ska användas.
Detta är ingenting vi talar om under spelmötet, men sådana outtalade strukturer finns där och hjälper till att göra spelmötet magiskt. Det är saker vi som rollspelscommunity måste vara bättre på att lyfta fram och även hylla, så att rollspel inte är någon sorts magisk oförklarad lek vi utför som är såpass olikt allt annat att det inte går att jämföra eller lära sig från andra typer av aktiviteter. Utöver Matiné och dess avarter, så har jag skapat spel för att testa olika infallsvinklar kring detta och verkligen försöka lyfta fram andra typer av strukturer genom att göra dem en del i en större struktur. Exempelvis hur man är indirekt mentalt är mer aktiv när man är framåtlutad, så en regel handlade om att när alla skulle visa på att en ny scen skulle ta vid genom att luta sig framåt och luta sig bakåt när man ansåg att scenen var klar.
Så när jag talar om strukturer talar jag utifrån ett rätt högt abstrakt plan, ungefär som man kan förklara alla filmer med "things happens".