De är bombastiska på olika sätt. Ohlmarks' språk är mycket yvigare, vildvuxnare och mer utbroderat än Tolkiens.
Även om Ohlmarks' översättning förtjänar mycket kritik fr a för sin extrema slarvighet (det finns en mängd berömda större och mindre felöversättningar, och väldigt många namn får minst två olika versioner på olika ställen) tycker jag ändå den har vissa kvaliteter jämfört med Anderssons mycket trognare dito. Fr a får man IMO ge Ohlmarks att han hade ett musikaliskt gehör för ord- och ljudklanger som Anderssons saknar.
Otroligt mycket bättre. Dikterna och sångerna i Ohlmarks översättning är på en helt annan nivå.
Många av de fel som finns i Ohlmarks översättning kan man klandra förlaget för. Som redaktör ska man reagera på uttryck som "när den förstfödde brölade i skogen", eller när ett "hon" blir ett "han" på ett orimligt ställe. Det kallas "normalfel", och är hjärnskutt som man gör efter att ha översatt 8 timmar i sträck. De ska upptäckas vid korrläsning av tredje person, och att detta inte skedde är lika mycket redaktörens (eller förlagets) fel som Ohlmarks.
Visst, men till skillnad från Ohlmarks översätter han vad som står.
Det är lätt att tro att översättning bara ska handla om att man ska exakt översätta ord för ord, men det är en typisk lekmannamissuppfattning – det blir aldrig bra. Det blir "OK", och vid granskning så håller det, men det blir aldrig särskilt BRA. Huruvida "good tilled earth" ska bli "god åkermark" eller "fet och fruktbar mylla" går inte att avgöra på bara den isolerade meningen, för så enkelt är det inte. Kanske passade övrig stämning i kapitlet väldigt bra med en allittererande adjektivfras? Kanske var ordet "tilled" i just den tidsåldern ganska frustigt? Hur ska man tolka att Tolkien inte bara skrev det prosaiska "farm land" utan valde just "tilled earth"? Låg det en viktig nyansskillnad i det?
Eftersom man inte kan sätta sig ner och filosofiskt analysera varenda fras (om man inte ska översätta Bibeln, förstås), handlar det istället om att man insuper någon form av generell stämning, och väljer orden utifrån denna stämning. Och då blir det ofta ändringar. Typ, "mylla" istället för "jord". Men man måste också ha ett visst mod och en viss självsäkerhet för att kunna göra det, annars blir det lätt att man fegar ur, skriver som det står och hoppas att stämningen på något vis ska sippra fram ändå. Problemet med det, är att det blir som att man bara täpper till där originalet släpper ut (pga språkskillnader), men aldrig släpper ut där originalet inte gör det. Och då blir det osvikligen svagare.
Alla älskar att hata Ohlmarks översättning. Min knäckfråga är: Blev boken poppis i Sverige? I avsaknad av parallella världar kan vi förstås aldrig veta om det var PÅ GRUND AV eller TROTS Ohlmarks översättning, men vi kan jämföra med andra länder. Visst, det finns andra aspekter som "vilken marknadsföring fick boken i det landet?", "vilken ställning hade förlaget som gav ut den i respektive land?" etc, men jag upplevde väldigt tydligt under 80-talet (innan filmerna kom ut, är väl poängen) var boken var betydligt mer populär här än i andra länder jag besökt, som Frankrike, Japan, Tyskland. Man kommer inte ifrån att det Ohlmarks producerade var en text som folk ändå tyckte om att läsa, och som spreds mycket.
När Anderssons översättning kom ut, gjorde jag några nedslag här och där och jämförde originalet mot Andersson mot Ohlmarks, och det var tydligt att Ohlmarks tagit ut svängarna både här och där, men det var lika smärtsamt tydligt vad som var mest givande att läsa (språkklang, ordval etc) – det var också Ohlmarks. Andersson var ordagrann – för ordagrann. Man kunde nästan känna de engelska meningarna bakom. Den dög, helt klart. Den var rent tekniskt korrekt. Men den var inte alls lika kul. Andersson översatte Tolkiens "vast wings" till "enorma vingar" där Ohlmarks skrev "väldiga vingar". Andersson kändes som översättningsmotsvarigheten till ett Ikea-inrett rum – stilrent, men i jämförelsen så bleknade den bort. (For the record: Jag läste inte igenom hela Anderssons översättning, utan bara valda delar, men faktiskt inte Ohlmarks heller – jag läste den engelska (i typ 20-årsåldern). Jag har alltså inga barndomsminnen av just Ohlmarks text.)
Jag har fått det påpekat för mig att mycket i One Piece blev "töntigt" på svenska. Visste dessa människor hur otroligt töntigt originalet lät? Jag har fått höra att protagonisten i "Denna gång lover jag att absolut inte vara ivägen" pratar väldigt modernt när hon är ensam och att det låter konstigt. Grejen är att hon pratar väldigt modernt när hon är ensam, men om man kan japanska "lite grann", så märker man förstås inte den nyansskillnaden, för den är inte helt enkel. Nu kan vi alla engelska mycket bättre än vad den som "kan japanska" kan japanska, så visst att vi kan uppfatta nyanser som "svulstighet" i engelskan.
Men det handlar inte alltid om att man ska "skriva som det står". För det är inte det som är översättning.