entomophobiac
Low Prep High Play
Som svar till detta:
Det kan te sig på flera olika sätt, där de vanligaste jag upplevt är varianter av de tre följande:
Med det sagt vill jag däremot inte ta något från alla de som upptäckte sitt spelande genom samtalet. Power to you! Känner inte själv att jag "smutskastar"—kan inte göra mer än uttrycka min personliga upplevelse och åsikt, i det här sammanhanget.
Klassificering och användning av rollspelsteori som något kvalitativt konkret tappar bort underhållningens subjektiva natur och gör ganska ofta att det blir ett samtal om semantik istället för rollspel, upplever jag. Kanske är jag särskilt och onödigt grinig på den här punkten? Det må så vara. Men nästan alla kollisioner jag haft med rollspelsteori, så som den ofta hanteras, har gjort mer skada än nytta för samtalet, tycker jag.Jag tycker ju att det här smutskastandet, eller vad man ska kalla det, av teori, är både märkligt och kontraproduktivt.
Det kan te sig på flera olika sätt, där de vanligaste jag upplevt är varianter av de tre följande:
- Som en form av derailing, där något tas upp och någon svarar med en lista indiespel och/eller Forgelingo som skall lösa det som tas upp. Trots att det inte alltid är fallet, och trots att det inte sällan resulterar i en diskussion om uttrycken istället för vad som startade diskussionen. "Enya är inte rave"-varianten av diskussion. Jag tycker det här händer ganska ofta. (Och alltså inte isolerat till wrnu.)
- Som klassificering, exempelvis när jag skulle arrangera Gustav måste dö på GothCon 2018 och flera tyckte det inte alls var friform, som jag ansökte det som, utan minsann indie. Flera antydde att jag inte borde arrangera det alls utan gå till indierummet istället. Det skulle till och med kunna vara sant—det kändes ändå mest konstigt när det begav sig och var min första krock med "indie" inom rollspel.
- Som värdering, exempelvis i en intervju jag lyssnade på där den intervjuade (amerikansk speldesigner) menade att rollspel före Forge inte "fattade" rollspel, var dåligt designade, och inte handlade om story, men att nu (efter Forge) hade det blivit okej att experimentera på sätt som aldrig gjorts tidigare. Det är ett synsätt som jag stött på flera gånger, och som jag ser som direkt felaktigt och dessutom rättså förolämpande gentemot årtionden av skitcoola rollspel och konventsäventyr.
Med det sagt vill jag däremot inte ta något från alla de som upptäckte sitt spelande genom samtalet. Power to you! Känner inte själv att jag "smutskastar"—kan inte göra mer än uttrycka min personliga upplevelse och åsikt, i det här sammanhanget.