Vad gillar du i rollspel men inte i annat - och tvärtom?

[Lanina]

Fantasy – jag tycker generellt illa om fantasy i nästan alla sammanhang, och är helt ointresserad av framför allt standardfantasy i rollspel. Men jag har lite högre tolerans för det i bokform och i videospelsform. Lite. Jag gillade också D&D-filmen, så tydligen funkar det med lite specialeffekts-spektakel också.

Intressant nog har jag större tolerans för standardfantasy (och klyschor överlag?) i rollspel jämfört med i film/tv-serier.

Kan vara så att min tolerans för klyschor och stereotyper är högre i rollspel just för att jag tycker vi skapar det tillsammans som spelgrupp, och vi är ju inte professionella författare/producenter/regissörer. Mycket av det roliga kommer från den sociala interaktionen och känslan av att vara där, mer än världsbygget eller någon dramaturgisk kurva. Lite i likhet med improvisationsteater eller muntligt berättande. Men jag har en massa krav och förväntningar om det är en färdigpaketerad story från proffs.

 

[Feuflux]

1. Vilka genrer, teman osv tycker du om i rollspel men inte i andra medier (film, böcker, tv-spel osv)?

2. Vilka genrer, teman osv som du tycker om i annat (t ex film eller tv-serier) men inte i rollspel?

Det enda jag lyckas komma på nu är "spontanriffande på annan persons plan", alltså att rollsperson 1 allmänt out of the blue säger "men om vi ger hertigen ett falskt guldkors och så säljer vi det riktiga" och spelare 2 säger "ja, vi kan sälja det till de där piraterna vi mötte" och sen spårar allt ut i en fantastisk plan.
I en film eller bok hade jag som konsument bara tänkt "författaren/manusförfattaren har ju lagt två sekunders betänketid på det här... det är ju helt orimligt alltihop". Det funkar bara när man själv är en deltagare in the moment.

Vilket väl är varför det är så svårt att berätta om ett rollspelspass för någon som inte var med... "Jo men det är roligt för att de där piraterna precis innan... äh, glöm det förresten."

 

[Rangertheman]

Jag gillar att spela rollspel, men avskyr att se på eller lyssna när någon annan spelar (actual play).

 

[krank]

Jag kom på två till, men kanske mer i kategorin "har inte sett en framgångsrik översättning till rollspel":

Stora robotar: Jag gillar Transformers, Macross, Neon Genesis Evangelion, Mechwarrior etc. Men eftersom i princip det enda såna duger till är strid, och strid i rollspel är tråkigt, så har jag inte kommit på något sätt att få in stora robotar ännu. Det närmaste vore väl ifall man spelade typ Transformers, och mer körde perspektivet "människorna är små" än "transformers är stora", kanske typ lite Lost Light-liknande rymdäventyr där även miljöer och icke-transformers ofta är i deras storlek.

Klätter-utmaningar: Jag gillar de delarna i Tomb Raider, Uncharted, Prince of Persia och I Am Alive som handlar om att räkna ut hur man ska ta sig från plats A till plats B. Alltså, "hm, om jag klättrar upp för den där pelaren och sedan klättrar runt toppen och sedan hoppar därifrån, så borde jag kunna nå den där sving-pålen och göra en dubbelvolt bort till de där rankorna…". Det som är kul i såna utmaningar är liksom det rent fysiska, påtagliga, och rollspel är (upplever jag) särskilt dåliga på saker där sådant är det roliga. Det närmaste man kommer, antar jag, blir något slags point- eller hexcrawl där man behöver fundera ut en säker rutt. Men det blir inte riktigt samma sak det heller.

 

[God45]

Jag kom på två till, men kanske mer i kategorin "har inte sett en framgångsrik översättning till rollspel":

Stora robotar: Jag gillar Transformers, Macross, Neon Genesis Evangelion, Mechwarrior etc. Men eftersom i princip det enda såna duger till är strid, och strid i rollspel är tråkigt, så har jag inte kommit på något sätt att få in stora robotar ännu. Det närmaste vore väl ifall man spelade typ Transformers, och mer körde perspektivet "människorna är små" än "transformers är stora", kanske typ lite Lost Light-liknande rtymdäventyr där även miljöer och icke-transformers ofta är i deras storlek.

Jag har två förslag på robot spel som kanske skulle funka med det du säger här:

Bliss Stage: Man spelar tonåringar vars känslor gör roboten starkare. Så det är egentligen ett relations och känslor spel.

Space Gerbils: Man är små intelligenta gnagare som styr en för dem enorm robot som är stor som en normal människa. Det är i beta fortfarande.

 

[McKatla]

I rollspel tycker jag om det oförutsägbara, planlösa, kaotiska, där stickspåren kan ta timmar att ta sig igenom. I film och annan media står jag inte ut med det. Omvänt: i rollspel gillar jag inte det strukturerade, rälsade, men i annan media kan det fungera utmärkt.

I rollspel har jag aldrig, trots många försök, fått SF att fungera, I annan media finns det mycket bra SF (och mycket som inte är bra, men så är det inom alla genrer). Men ikväll försöker vi igen – dags för premiär i Coriolis

 

[krank]

Jag har två förslag på robot spel som kanske skulle funka med det du säger här:

Bliss Stage: Man spelar tonåringar vars känslor gör roboten starkare. Så det är egentligen ett relations och känslor spel.

Ja, det är ju en fullt fungerande idé om man vill ha relationer och känslor-spel.

För egen del har jag ju i ett par år nu funderat på ett spel (eller en modul till Agency, snarare) där man spelar agenter/utredare som utreder mysterier och fall relaterade till stora utomjordiska intelligenta mer-eller-mindre-humanoida krigsmaskiner som kan förvandla sig och gömmer sig på jorden. Det är nog det närmaste jag hittills kommit att kunna kombinera min föredragna spelstil med mitt intresse för stora robotar…

 

[Zeedox]

Stora robotar: Jag gillar Transformers, Macross, Neon Genesis Evangelion, Mechwarrior etc. Men eftersom i princip det enda såna duger till är strid, och strid i rollspel är tråkigt, så har jag inte kommit på något sätt att få in stora robotar ännu. Det närmaste vore väl ifall man spelade typ Transformers, och mer körde perspektivet "människorna är små" än "transformers är stora", kanske typ lite Lost Light-liknande rymdäventyr där även miljöer och icke-transformers ofta är i deras storlek.

Jag spanade in Lancer lite av den anledningen, men det var så himla regeltungt och förväntar sig att spelledaren preppar massa stridsplatser, vilket gjorde att jag mojnade… någon gång i framtiden igen kanske, om jag hittar något som väcker inspirationen. Men det känns som ett episodiskt ”sirenen ljuder, dags för sorti!” skulle kunna fungera bra i rollspel. Jag gillar speciellt tanken på att det gör det enkelt med spännande actionsekvenser där roboten pajar - det går ju att spela så att piloterna alltid skjuter ut sig ur cockpiten med raketstol när roboten går sönder. Tanken på diegetisk ”respawn” lockar mig!

 

[krank]

Jag spanade in Lancer lite av den anledningen, men det var så himla regeltungt och förväntar sig att spelledaren preppar massa stridsplatser, vilket gjorde att jag mojnade… någon gång i framtiden igen kanske, om jag hittar något som väcker inspirationen. Men det känns som ett episodiskt ”sirenen ljuder, dags för sorti!” skulle kunna fungera bra i rollspel. Jag gillar speciellt tanken på att det gör det enkelt med spännande actionsekvenser där roboten pajar - det går ju att spela så att piloterna alltid skjuter ut sig ur cockpiten med raketstol när roboten går sönder. Tanken på diegetisk ”respawn” lockar mig!

Jag var också lite sugen på Lancer – jag gillar det jag sett av världsbygget, alla mechs jag sett är vansinnigt snyggt designade, jag älskar verkligen estetiken… Men för mig faller det just på att det känns som att det liksom blir "nä, nu tar vi paus för lite brädspel". Jag gillar ju inte strid i rollspel alls, undviker det helst – det är det centrala problemet för mig, för tar man bort stridandet mellan de stora robotarna finns liksom bara estetiken kvar. Och estetiken är en stor del i varför jag gillar robotarna, men estetik är också en rätt svår grej att få med på ett meningsfullt sätt kring spelbordet… (Framför allt om man inte kör strid med minis =) )

 

[Zeedox]

Hm, hjärnan börjar jobba på någon sätt att tematiskt lösa detta… någon kombo av Zone of the Enders, Patlabor och Metal Gear Solid, med konspirationer och mysterier som fokus… massor av gruv-och-bygg-robotar… mysko prototyper som skeppas runt…

Det, eller gå på superrobot-spåret med typ AGONs eller inHumans regler. Två höghus som slåss mot varandra, men blir klara på en rull, resten av spelet är kringbitarna.

 

[Franz]

I film har jag inget emot att följa karaktärer som känns badass och kompetenta, typ Batman, James Bond, Snake Plissken etc. Det kan även vara kul i tv-spel. I rollspel funkar det inte alls för mig. När man ska spela en karaktär som känns badass, cool och inget respekt blir det ofta lite pinsamt känner jag. Där kör jag hellre någon slags band of misfits, gärna som inte är kompetenta men som lyckas rädda dagen ändå. Kan gilla sånt på film och i tv-spel med, men där kan jag varva med kompetenta karaktärer.

Jag klarar inte att spela rollspel som innehåller rasism. Det funkar om rasismen är påhittad, typ mot mutanter, men renodlad hudfärgsrasism är blankt nej för mig, jag skulle lämna spelbordet direkt. Jag har svårt gör sånt i film också, men jag kan stå ut i vissa filmer.

 

[Mikl]

Jag kommer inte på nåt att svara på fråga 1, men på fråga 2 känner jag tydligt att jag inte gillar bait-and switch (vad heter det på svenska?) i rollspel men det kan funka bra i böcker, filmer och andra media.

Jag menar sådana saker som att spelledaren pitchar en rymdkampanj i stil med Star Wars, alla gör rollpersoner som kan flyga och reparera rymdskepp, kommunicera med sex miljoner olika kulturer med mera, men första spelmötet kraschar de på en primitiv värld och kampanjen visar sig handla om överlevnad i vildmarken.
Jag går med i en kampanj för att jag är sugen på att spela det som pitchats. Vill inte bli lurad att spela något helt annat som jag inte ens blivit tillfrågad om.

 

[Rangertheman]

Jag går med i en kampanj för att jag är sugen på att spela det som pitchats. Vill inte bli lurad att spela något helt annat som jag inte ens blivit tillfrågad om.

Medhåll! När vi spelade Call of Cthulhu och det plötsligt blev ett grottkräl i 4-5 spelpass, och dessutom ett frustrerande tråkigt sådant. Då höll jag på att flippa ut.

 

[mini72]

Inte direkt ett tema, men – bokföring. I verkligheten är jag en slarvig och stökig person som konstant glömmer att hålla min kalender uppdaterad, betala räkningar och liknande. Listor, planer, allt sånt? Genomusel på det. Men i rollspel älskar jag utrustningslistor, att planera expeditioner, hålla koll på ekonomi och förnödenheter, allt sånt. I vår Ultraviolet Grasslands-kampanj är jag kvartermästare för vår karavan och håller stenkoll på vad alla våra kameler bär med sig och hur kalendern i spelet tickar på. Det jag tycker är helt outhärdligt i verkligheten är något jag uppskattar i spelet.

Är exakt likadan. Jäkla underligt hur det kan funka så

 

[Rangertheman]

Inte direkt ett tema, men – bokföring. I verkligheten är jag en slarvig och stökig person som konstant glömmer att hålla min kalender uppdaterad, betala räkningar och liknande. Listor, planer, allt sånt? Genomusel på det. Men i rollspel älskar jag utrustningslistor, att planera expeditioner, hålla koll på ekonomi och förnödenheter, allt sånt. I vår Ultraviolet Grasslands-kampanj är jag kvartermästare för vår karavan och håller stenkoll på vad alla våra kameler bär med sig och hur kalendern i spelet tickar på. Det jag tycker är helt outhärdligt i verkligheten är något jag uppskattar i spelet.

Hahaha, jag är precis tvärtom - välorganiserad i verkliga livet och sysslar med bokföring på fritiden (föreningskassör). Men jag avskyr det i rollspel! Förutom unika föremål så handviftar jag det mesta som har med listor och bokföring att göra.

 

[StradhLestat]

Medhåll! När vi spelade Call of Cthulhu och det plötsligt blev ett grottkräl i 4-5 spelpass, och dessutom ett frustrerande tråkigt sådant. Då höll jag på att flippa ut.

"The darkness beneth the hill"? Från "Doors to Darkness"?

 

[Rangertheman]

"The darkness beneth the hill"? Från "Doors to Darkness"?

Nej, jag tror det var något som spelledaren själv hade hittat på.

 

[luddwig]

Hahaha, jag är precis tvärtom - välorganiserad i verkliga livet och sysslar med bokföring på fritiden (föreningskassör). Men jag avskyr det i rollspel!

Låter bekant. Jag har till och med jobbat som redovisningskonsult men slipper gärna bokföring i rollspel. Att räkna facklor, patroner eller blodförlust är liksom inte den roliga delen av spelandet.

 

[Svarte Faraonen]

Hahaha, jag är precis tvärtom - välorganiserad i verkliga livet och sysslar med bokföring på fritiden (föreningskassör). Men jag avskyr det i rollspel! Förutom unika föremål så handviftar jag det mesta som har med listor och bokföring att göra.

Jag misstänker att detta är den normala, välfungerande människans typiska hållning.

 

[Zire]

Jag älskar filmer med en välplanerad, oväntad twist, hatar det i rollspel.