Det du beskriver är ju egentligen verkligheten. Den mest väletablerade värld som finns, och med absolut tydligast potentiella konflikter som ingen behöver läsa om inför rollspelet knappt alls. Och då menar jag inte egentligen som politiskt statement eller så, även om det kan vara det också. Egentligen menar jag bara att om jag säger "norrman" eller "Afrika" eller "första världskriget" så vet alla direkt vad jag pratar om och vi får en stark gemensam bild att utgå ifrån. Om det sedan används till pulpiga äventyr, brutalseriös ångest, eller mysterielösande, är knappt ens viktigt.
Men absolut, om vi pratar om fantasivärldar så måste vi alla runt bordet försöka enas i vår bild av dem. Jag gillar ju även där om vi kan ta med oss kanske en stämning eller infallsvinkel och sedan skapa eventuella detaljer (så få som möjligt!) tillsammans, men det behövs helt klart mer introduktion av något slag för att kunna enas om hur fantastik ser ut.
Är ju varför verkligheten är så sjukt bra, dock.