Så, vi var en spelare kart så det var bara jag och
@afUttermark + SL. Passande nog hade vi förra spelmötet "konfiskerat" en sovjetisk jeep (med en rejäl jävla kulspruta! 12.7! Utan tvekan vårt tyngsta vapen och en väldigt välkommen pjäs i vår arsenal!). Min RP, Kapten Reyes och Agent Miller satt lämpligt nog i samma fordon (sgt James och Gordon i den andra) när vi plockade upp en signal. En kvinnlig röst rabblade siffror på bruten engelska "5, 6, 9, 9, 2, 1" etc. Mumbojumbo tänkte jag men Agent Miller skruvade estatiskt upp och shyssade "Det är en sifferkod. CIA". Åfan. Meddelandet verkade sändas om och om igen. "Det är inte protokoll" menade Miller.
Efter en snabb omgruppering gav sig Reyes och Miller av för att lokalisera sändaren. Det kunde inte vara mer än någon mil bort.
Vi körde längs en mindre väg när vi såg ett fordon längre fram. Det var en jeep som krockat med ett träd bredvid vägen, men ingen syntes till. Motorn var fortfarande varm och färska spår ledde från fordonet in i skogen. Ett meddelande "jag fortsätter till fots österut, hon är nära". På engelska. Det kan vara en amerikan! Vi började söka av närområdet, när en mindre patrull, om tre män, dök upp längre fram. Vi trodde först att det kunde vara jeepens besättning, och ropade till dem, men de besvarade med eldgivning. Miller, som var kvar vid vårt fordon, öppnade eld och Reyes tog skydd, men blev träffad ytligt. En kort eldstrid slutade med att Miller kunde oskadliggöra deras kulspruteskytt (efter att denna avlossat två salvor rakt på vår nya fina tunga kulspruta! Arggh!) medan Reyes retirerade in i skogen, förföljd av två fiender. En liten katt-och-råtta-lek tog sin början, men Reyes lyckades kamouflera sig och lägga sig i bakhåll, och nedgöra bägge med några välriktade salvor.
Vi sökte igenom kropparna och kom fram till slutsatsen att detta måste vara GRU:s specialförband. De var civilklädda men välutrustade, och en av dem hade en skriftlig order som bekräftade misstankarna.
Vi följde spåren in i skogen, en amerikan var fortfarande på flykt! Hoppades vi iaf. Reyes följde spåren medan Miller fick gömma vår jeep i skogen. Efter 1km eller så hittade han ett rör som stack upp ur marken. Någon form av bunker. Och kablar, som ledde till ett närbeläget radiotorn! Miller anropades och de möttes upp för att undersöka utposten.
Ner genom en dörr, in i en underjordisk håla. Vi sökte av. I det inre rummet såg vi rörelse. Identifierade oss snabbt "US RANGERS!" men mötes av eldgivning. Efter ett kort tumult hade vi brottat ned personen, som visade sig vara amerikan.
Medan Reyes försökte förstå vem det var och varför han var här sökte Miller igenom bunkern. Minns inte namnet på amerikanen men han uppgav sig vara kapten och drog en trovärdig historia, men ändå med lite märkliga hål i. Han kunde inte förklara vissa saker, som meddelandet i bilen.
Miller hittade dokument och i ett av dem blev det klart att personen vi hade framför oss var en överlöpare, som arbetat med både GRU och KGB.
Vi förhörde och det visade sig att allt var en del av en lokal kamp mellan CIA-assets och den lokala GRU-enheten. Vi förstod att radio-operatören hade flytt, och gömde sig med sig familj någonstans i skogen.
Vi mötte upp med Gordon och James och spenderade natten i bunkern, men väcktes av skottlossning. I gryningen undersökte vi vad som hänt och fann två kroppar, och blodspår. De ledde till ytterligare en polsk partisan, som vi lyckades rädda livet på.
Vi tar honom till bunkern och han visar sig vara amerikan, och med i samma CIA-cell. Han ger oss lite bakgrund och vi förstår hur allt hänger ihop. Maria Kaminsky och han leder denna cell. Amerikanen, som heter något med Laska, är dock i dåligt skick och vi kan inte prata länge med honom.
En radio vi tagit från GRU-soldaterna sprakar till "uppsamling vid XX,XX". Vi har hittat och infångat insurgenterna"
Vi förbereder oss för fritagning och ger oss av. Vi får lite intel av Laska. GRU-enheten befinner sig på deras gård inne i skogen.
Efter en kort marsch genom skogen ser vi gården. Det är några byggnader men det mesta är i dåligt skick, och de flesta soldater verkar befinna sig på gårdsplanen. De har låg uppmärksamhet och är fullt upptagna med att förbereda arkebusering av fångarna - två kvinnor och två barn. Vi tar snabbt posteringar runt gläntan och inväntar att vår skarpskytt, James, ska avlossa första skottet, mot gruppen befäl. James öppnar eld, så gör också Miller, och två fiender faller ner. Panik utbryter men de förstår inte varifrån skotten kommer. Vi lyckas oskadliggöra ytterligare en fiende, den med tungt understödsvapen, innan de samlar sig om återgäldar elden.
GRU-soldaterna är oerhört skickliga skyttar, eller har ofantlig tur. Eller både och. Både Miller och Gordon blir svårt sårade och inte längre stridsföra. Utan att överdriva befinner vi oss i en väldigt svår situation. Vi var 4 mot 9 inledningsvis, men med överraskningselement och god översyn var vi lite mer självsäkra. Nu är vi 2 mot 6 och oddsen ser betydligt sämre ut. James pricksyttegevär lyckas dock nedlägga ytterligare en medan Reyes tunga kulspruta som genom ett mirakel (jag rullade helt galet bra) slår ut 4 fiender. Efter några kaotiska sekunder är det bara en fiende kvar som lyckas fly in i skogen.
Vi får in våra sårade och gör vad vi kan för att de ska överleva. Det är stressigt, blodigt och drar ut på tiden. Vi har varken kunskap eller utrustning för detta men efter 8 timmars panikartade åtgärder lyckas vi stabilisera båda. Som tur är var det inga allvarliga skador i buken, utan båda hade kraftiga skador i armarna. Men de kommer överleva.
Efter detta intensiva pass avslutar vi.
