Att antisemitism, särskilt efter Hamas massiva terrorattack i oktober förra året, är ett allvarligt problem råder det inget tvivel om. Men varför är det angeläget att göra saker som är upprörande i verkligheten till teman i rollspel? Är utgångspunkten att de som spelar är okunniga och därför behöver upplysas? Eller är det mer något terapeutiskt? Jag undrar alltså om rollspel - en åtminstone i mina ögon lättsam hobbyverksamhet - verkligen är rätt sammanhang för att hantera riktigt allvarliga problem.
Till att börja med skrevs äventyret innan oktober förra året (och mitt jobb med det var att jobba med att bearbetningen, men delen om antisemitism var en av de tilläggen jag föreslog).
Men din fråga ”bör rollspel ta upp sådant?” så är mitt svar: ”Om man vill berätta det.”
Och grejen är: ibland vill man ju det.
Rollspel är ett berättande medium och den typen av berättelser förekommer. Speciellt om man är sugen på att utforska historisk tid; med tanke på att en majoritet av spel jag skriver för utspelar sig i en någorlunda verklig tid så är man nästan så illa tvungen att ha det i åtanke. Jag bryr mig mycket om representation och en sak jag är intresserad av är ju hbtqi-personers levda historia, så det är något jag gärna försöker inkludera. Men det betyder också att jag måste ta den utbredda queerfobin i åtanke. Ibland vill jag göra en grej av det och ta tjuren i hornen och låta den vara närvarande, men ibland kan det vara så "enkelt" som att någon beskrivs som en konstant ungmö som "ännu inte hittat den rätte, men bor med sin vännina sedan en lång tid tillbaka".
Det är inte bara för att chuds på nätet inte ska klaga på "historisk realism", utan mycket också för att det ibland finns spännande historia att berätta. Eller bara låta oss få utrymme.
För om man ska säga "det kanske inte är passande att ta upp" så blir alternativet att inte behandla och ta upp det alls. Men mycket av det här finns ju, bland annat, för att vi ska kunna berätta minoriteters berättelser. Så… är det opassande att ta upp blir ju då så enkelt att
minoriteters berättelser inte ska tas upp. Vilket känns
extremt paradoxalt.
Liksom, jag är
astrött på tanken att representation bara kan existera om en den är "utopisk" (sedan är det tråkigt om den bara är fobisk, likaså). Men att kunna få förmedla att "nej, livet är inte lätt för alla" kan vara en grej för berättande. Sedan kanske inte alla gillar det, men det har väl inte med lämplighet att göra så mycket som smak. För ibland är det OK att ogilla något utan att man måste tycka att det är olämpligt.
Och nu har jag inga exakta siffror, men det jag gjort med sådana här ämnen har ju gott bra nog att folk verkar gilla det… så då borde det finnas tillräckligt många som är intresserade.
Dessutom är ju förtrycksberättelser och förtrycksspel
hot shit inom lajv, till den graden att det blivit definerande för Nordic LARP, dvs nordiska lajvare. Så att då baka in det i rollspel är ju inte så orimligt liksom.
Sedan passar det olika bra i olika spel såklart. I Call of Cthulhu, som är ett hyfsat realistiskt spel (i grunden) och med en värld som är lik vår platsar det ju mer än vad jag känt behovet av det i typ Drakar och Demoner.