Tror jag bara gjort en helt hemmabyggd värld som kommit i spel någon längre tid som jag blivt nöjd med. Blev trött på att man satt och skrev försök till detaljerade världar men det kändes aldrig helt rätt när man började se över vad man skrivit. Och de publicerade världarna jag var mest bekant med andades för mycket grisodling eller tråkmisär.
Typisk fantasy värld, men jag lade mycket mer fokus på känsla än innehåll. Ett dreamscape mer än detaljerad värld. Ett enda rike av människor i en värld dominerad av monster. Jag lyssnade på rätt mycket musik och kollade på mycket illustrationer för att få mig i rätt sinnesstämning. Det blev väldigt mycket Final Fantasy, Zelda, Kung Arthur och Narnia med lite nordiskt som primära inspirationskällor. Speciellt musik. Spelet vi spelade var DoD91 på pappret men det blev rätt mycket friform i slutändan.
Jag gjorde en kort sammanställning av mytologin bakom kungarikets tillkomst där nordliga människostammar hittade ett tryggt förtrollat land som var domän av en mångudinna de slöt en pakt med. Världen utanför är dominerad av troll och svartfolk och människorna är mer eller mindre nomadiska stammar där någon civilisation har svårt att få något fotfäste innan horder av troll dyker upp för att livnära sig på människorna. I det nya landet skapade människorna ett sorts Camelot.
Jag gjorde tekniskt sett aldrig någon karta. Världen hade saker som den gode konungens huvudstad, Gyllende Skogarna(där alverna och alvdrottningen bor) , Taurslätterna (där kentaurerna bor), en bergskedja där valkyrior och enhärjere bor i Valhalla (som man kan besöka), osv. Ett flertal olika riddarordnar lade jag till för fokus på kampanjen var just riddare: Tronriddare, ockulta Svarta Riddare, Drakriddare(som givetvis rider på drakar), Gripordern (som var typ dunedain rangers) och kanske någon mer.
Kampanjen handlade om att vara riddare som tjänar den gode konungen och bestod av episodiska äventyr som ledde till deltagande i turneringar, gå på kungens bal, besöka i tidsrevor till urtida monsterträsk, utforska en magikers dungeon med ett schackspel med magikern i slutet av den, besöka alvdrottningen, en kort fälttågskampanj mot invaderande monster m.m. Men metaberättelsen var kraftigt influerad av Final Fantasy VIII och Narnia. Speciellt att jag etablerade en nemesis till spelarkaraktären tidigt med en sorts vänfiendeskap relation som satte färg på ondingarna.
Kampanjen tog slut efter att jag skickat spelare på en kristall-quest och jag kom aldrig på ett bra sätt att fortsätta. Jag fick även för mig att försöka knåda in min värld på en blank fläck på Altor från DoD och fortsätta spela med en större grupp karaktärer från en annan kampanj, men det kändes aldrig riktigt bra. Så det rann ut i sanden. Jag har inget nedskrivet kvar längre förutom minnet. Men det var nog den mest minnesvärda kampanjen jag varit spelledare för. Och var baserad på sådär 90% improvisation.
Ibland funderar man på om man skulle försöka komma tillbaka till den där världen. Det är bara att den är lite fångad i tiden då det var mer av en excercis för att hitta den där helt rätta känslan av highfantasy, mer än det kanske var själva världen i sig som var det viktigaste. Men lite svårt att komma in i precis samma sinnesstämning på äldre dagar. Det ska ju riktigt kännas som man är i ett fantasy power metal album. Men sedan dess har jag vurmat mer för psuedohistorisk sword&sorcery där saker fortfarande är heroiskt men med mörkare och mer cynisk stämning.
)
