Jim Profit
Warrior
- Handouts och bilder på SLP separat längst bak
- Någon typ av litterär kvalitet. Vad handlar scenariot om *egentligen*?
Släng på 5e-stats och gör en Kickstarter. Sedan: rollspelsmiljoner!Plot:
Skurken är Malte
Malte vill stjäla Lisas kakor
Malte har rekryterat ett gäng gymnasieungdommar (högalidsskolans skräck) för att hjälpa till
Tidlinje:
Dag 1: Lisa bakar kakor
Dag 2: Malte rekryterar högalidsskolans skräck
Dag 3: Lisa kontaktar rollpersonerna för hjälp.
Dag 4: Högalidskolans skräck plannerar att bryta sig in hos Lisa för att stjäla kakorna.
Jag vet inte om jag har råd att tjäna några rollspelsmiljoner =DSläng på 5e-stats och gör en Kickstarter. Sedan: rollspelsmiljoner!
Jag har egentligen bara åsikter om en sorts äventyr/rollspel, och det är ju sådana med fokus på mysterier och utforskning av sådana. Så here goes, några spontana tankar:Om vi bortser från att det har en bra grundpremiss (vilket ju känns som the bare minimum), vad tycker ni är typiskt för bra färdigskrivna äventyr? Hur skiljer det sig från olika typer av rollspel?
Jag vill bara tillägga att våra önskemål i övrigt ju är helkt inkompatibla i stort sett, liksom våra spelstilar/sätt att spela in stort, men det är lite roligt att vi på just den här punkten har ett nära totalt överlapp. Exakt sånt här ser jag också hemskt gärna! Även om jag ju framför allt vill ha det med SLP:er, eftersom jag sällan kör grejer med färdiga rollpersoner (för jag vill ju inte att äventyren ska handla om dem utan om mysteriet).Bonus om det ger tips för gestaltning. @GnomviDs Söndrade vi falla är briljant i detta. Det står saker som:
Tege lyssnar noggrannt på sin samtalskamrat, bekräftar dem, talar med visshet om att allt hon säger är korrekt och med syftet att få sina samtalskamrater att släppa sin oro. Gestalta hennes öppenhet genom att skjuta bak axlarna och lägga handryggarna mot lår eller bordsskiva, hålla ögonkontakt, nicka lugnt, ställa följdfrågor och sedan hävda att allting kommer att gå som Gud vill och det viktiga är att släppa sin rädsla och vila i Gud. Använd hänvisningar till Irfans lära och Guds vilja som skiljetecken.
Så jävla bra.
Ja, det där var faktiskt SL-kommentarer om en SLP. Rollpersonerna tycker jag inte ska ha den här sortens kommentarer, då spelarna bör ges mer frihet att göra sin egen tolkning, tycker jag.Jag vill bara tillägga att våra önskemål i övrigt ju är helkt inkompatibla i stort sett, liksom våra spelstilar/sätt att spela in stort, men det är lite roligt att vi på just den här punkten har ett nära totalt överlapp. Exakt sånt här ser jag också hemskt gärna! Även om jag ju framför allt vill ha det med SLP:er, eftersom jag sällan kör grejer med färdiga rollpersoner (för jag vill ju inte att äventyren ska handla om dem utan om mysteriet).
Å andra sidan kanske lite mustigt språk kan inspirera och ge färg till beskrivningar och gestaltande i spel? Jag vet att jag själv lätt plockar upp ord och uttryck från det jag läser, vilket är ännu en anledning till att spela spel skrivna på samma språk som man spelar på. Men samtidigt förstår jag att det blir jobbigare att ta sig igenom och hitta i en text fylld med sådant.Jag vill slippa långdragna beskrivningar och vill verkligen inte spendera mer än nödvändig tid till att läsa rollspelsprosa, för den gör sig bäst kort och koncis för mig.
Den här infallsvinkeln kan jag köpa, samtidigt lägger jag hellre den tiden på att läsa skönlitterärt i så fall för att hämta inspiration därifrån. Problemet för mig är inte själva läsandet, jag är en ganska aktiv läsare. Är mer i format äventyr jag har ett problem med det av någon anledning, kanske en underliggande förväntan från min sida.Å andra sidan kanske lite mustigt språk kan inspirera och ge färg till beskrivningar och gestaltande i spel? Jag vet att jag själv lätt plockar upp ord och uttryck från det jag läser, vilket är ännu en anledning till att spela spel skrivna på samma språk som man spelar på. Men samtidigt förstår jag att det blir jobbigare att ta sig igenom och hitta i en text fylld med sådant.
Det kanske kan finnas som en separat text istället för att vara en integral del? Jag tänker att en text skriven av äventyrsförfattaren kan vara mer anpassad till den sortens språkbruk som passar just det äventyret. Nerver av stål kommer med en liten introtext skriven i filmnoirig voiceovermonolog, och även om den inte är nobelprisvinnande prosa så gör den underverk för att sätta stämning och visa hur man ska prata i spelet om man läser upp den i början av speltillfället, med lite saxofonjazz i bakgrunden. Lovecraftesque kommer med listor av lovecrafska ord som man kan använda i sina beskrivningar (tyvärr har jag inte orkat göra en svensk version av dessa listor, och jag vet ingen annan som gjort det, heller).Den här infallsvinkeln kan jag köpa, samtidigt lägger jag hellre den tiden på att läsa skönlitterärt i så fall för att hämta inspiration därifrån. Problemet för mig är inte själva läsandet, jag är en ganska aktiv läsare. Är mer i format äventyr jag har ett problem med det av någon anledning, kanske en underliggande förväntan från min sida.
Kan vara en god tanke. Jag menar jag kan uppskatta texter i rollspelsböcker som är mer skönlitterära så länge de inte stör läsningen i övrigt. Då ger texten en god ingång till äventyret och en god förståelse för författarens vision. Problemet är nog när de blandas och stör dispositionen så den blir rörig för mig som läsare.Det kanske kan finnas som en separat text istället för att vara en integral del? Jag tänker att en text skriven av äventyrsförfattaren kan vara mer anpassad till den sortens språkbruk som passar just det äventyret. Nerver av stål kommer med en liten introtext skriven i filmnoirig voiceovermonolog, och även om den inte är nobelprisvinnande prosa så gör den underverk för att sätta stämning och visa hur man ska prata i spelet om man läser upp den i början av speltillfället, med lite saxofonjazz i bakgrunden. Lovecraftesque kommer med listor av lovecrafska ord som man kan använda i sina beskrivningar (tyvärr har jag inte orkat göra en svensk version av dessa listor, och jag vet ingen annan som gjort det, heller).
Bara lite tankar som väcktes av din kommentar.
Impossible Landscapes bryter mot allt jag säger att jag vill ha. Men wow, det är så bra att det är okej. Så jag kastar reglerna om det är bra nog.1. Det ska finnas någonslags berättelse i det hela, ett tema som sen äventyret visar olika sett att använda temat på för att förmedla det från SL till spelare. För många äventyr saknar det här.
2. äventyret ska förklara för mig som sl tidigt vad det faktiskt vill. Impossible Landscapes är ett exempel på äventyr som helt glömmer det här. Jag har läst 90% av det och jag förstår fortfarande inte vad själva Grejen Är (TM).
Prova att läsa Electric Dreams till Blade Runner. Det är ganska mycket samma tankar, med några skillnader. Framför allt har den en klocka som aktiverar händelser, vilket kanske avviker. (Och sen är ju mysteriet trivialt eftersom det bara är yta i Blade Runner, men rent strukturellt alltså.)Ja, jag mottar gärna förslag från folk som läst äventyr eller kampanjer de tror skulle passa min smak