Vet inte om det här blir mycket till tråd, men det kändes intressant nog att svara på, och jag ville inte skräpa ned den andra tråden.
Om preppen är preliminär och redo att ändras så är det ju ingen stor skillnad mellan detta och att fundera under spel, förutom kvantitet. Jag gillar inte att planera för mycket i förväg, även om jag håller det löst, eftersom det är lätt hänt att jag trycker in det jag planerat istället för att reagera på det som händer. Men ja, ett visst mått av planering är oundvikligt och generellt positivt.
Det jag mer reagerade på i @Christoffers inlägg var förberedelser som ”begränsar”. Som lägger in saker som man måste förhålla sig till, som styr spelet. För att dessa ska ha något bett behöver de hållas fast. Om jag har förberett att det finns en skog öster om staden kan jag inte ändra mig och säga att det är en öken istället, för att det passar historien bättre.
Den typen av fasta ramar tycker jag kan vara intressanta och inspirera till oväntade berättelser som vi inte hade gjort annars. Jag gillar sådana saker i två fall:
Men information som är ”sann”, som inte förväntas kunna ändras, och som en av spelarna känner till (spelledaren) är jag inte så förtjust i. Jag kan säkert ha kul även med detta, men det är inte min strand, som brasilianarna säger.
till skillnad från @Genesis tex så har jag inget problem med förberedelser utan gillar dem snarare för att de just begränsar och skapar vissa kopplingar som inte skulle uppkommit spontant.
Jag har egentligen heller inget emot förberedelser som ger begränsningar; jag tycker mest inte om när det är en deltagare runt bordet som känner till dem, och de andra inte gör det. Så när förberedelserna görs tillsammans i gruppen, eller när ingen runt bordet känner till dem, så gillar jag det mer. Lite informationsassymetri kan vara kul, men den massiva assymetri som finns när en spelledare förbereder en massa saker som de andra inte känner till har jag svårare för. Plus att påhittandet är liksom vad vi är här för att göra tillsammans, så att en spelare hittar på en massa saker ensam tar för mig bort det roliga i att hitta på dem, både för den spelaren (som måste göra det ensam) och för gruppen (som inte får vara med).
Men ja, smaksak, såklart. Jag har full förståelse för att andra inte känner likadant, och jag vill inte kapa tråden. Bara förklara mig litegrann.
En rätt snäv gränsdragning. Mina tankar kommer alltid vara privata, oavsett om jag hittar på dem för stunden eller i förväg.
Fast jag förstår vad du menar; bara att jag personligen inte ser någon skillnad mellan prep och impro.
När jag samberättar så planerar jag framtida scener. Inte alltid att jag får in dem, precis som med prep jag kan göra som spelledare. Det ser jag som en feature, eftersom andra deltagare då har påverkat handlingen.
Om preppen är preliminär och redo att ändras så är det ju ingen stor skillnad mellan detta och att fundera under spel, förutom kvantitet. Jag gillar inte att planera för mycket i förväg, även om jag håller det löst, eftersom det är lätt hänt att jag trycker in det jag planerat istället för att reagera på det som händer. Men ja, ett visst mått av planering är oundvikligt och generellt positivt.
Det jag mer reagerade på i @Christoffers inlägg var förberedelser som ”begränsar”. Som lägger in saker som man måste förhålla sig till, som styr spelet. För att dessa ska ha något bett behöver de hållas fast. Om jag har förberett att det finns en skog öster om staden kan jag inte ändra mig och säga att det är en öken istället, för att det passar historien bättre.
Den typen av fasta ramar tycker jag kan vara intressanta och inspirera till oväntade berättelser som vi inte hade gjort annars. Jag gillar sådana saker i två fall:
- Gemensamma förberedelser som görs i början av spelet, gärna utifrån val, slumptabeller eller liknande. Här får vi fram intressanta situationer som kan röra sig utanför rollspelsdramaturgins allfarvägar.
- Förberedelser som finns i själva spelet, som ingen har koll på förrän de dyker upp, som i Se och göra i Aliatra.
Men information som är ”sann”, som inte förväntas kunna ändras, och som en av spelarna känner till (spelledaren) är jag inte så förtjust i. Jag kan säkert ha kul även med detta, men det är inte min strand, som brasilianarna säger.