Om det är det enda spelledaren vet som är assymetrisk information så är det samma sak. Om spelledaren har spenderat en timme med att hitta på hemligheter, kartor, fraktioner, agendor och fan och hans moster, då är det en annan sak.
Om en SL vet om en SLPs backstory, hen vet om ett par grupperingars backstory, hen vet om hur massa andra SLPs på en plats kopplar mot dessa och konflikter som finns, osv. Säg tex precis så som en Dogs-prepp ser ut men lite större. Vill hen har hen kanske ritat lite kartor, statat upp fan och hans moster. Det viktiga för mig för att det ska vara samma aktivitet är dock en annan sak. Och jag tror att vi aldrig talar om det här speciellt ofta, utan ofta är det som att massa prepp likställs med detta. Den stora skillnaden är för mig när spelandet har som mål att prepp ska avslöjas kontra när jag som SL inte kunde bry mig mindre om utifrån vissa delar inte avslöjas alls eller bara till viss del eller utifrån vissa skeva perspektiv. Många verkar ju se rollspel som att man har ett äventyr, med en plot, där plotens syfte är att portionera ut backstoryavslöjanden på ett dramatiskt coolt sätt. Men, alla gånger jag spelar med noll prepp, lite prepp eller massvis med prepp är det inte ett mål att den ska visas upp. All prepp har bara ett enda mål och det är att begränsa mig som SL i vad jag kan säga. Om vi har en SLP som hyser agg mot en viss gruppering är det inte för att det ska avslöjas utan att när jag väljer att agera med SLPn så är min arm lite bunden. Samma sak om vi förbereder hur socialdemokratiska ungdomsförbundet fungerar i den lilla hålan vi spelar, vem kommunalrådet ligger med vid sidan av sitt till synes lyckliga äktenskap, osv. Inget av det skapas med en idé om att det ska avslöjas utan det finns där precis som hemligheten om vem som är mördaren, för att bakbinda, begränsa och styra vad som kan sägas. Det är inte heller något som ska hemlighållas bara för att, utan att spelandet, interagerande, skapar de punkter som styr vad som avslöjas och det skapa en unik skevhet i hur informationen sprids ut kring bordet.
Ex. spelade jag ju en sak med The Pool för ett tag sen, skrev lite om det här:
https://www.rollspel.nu/threads/alla-vill-något.83283/page-2#post-1247614
Men i detta spel fanns ett par hemligheter, en av spelarnas karaktärer hörde röster och jag skapade en ung pojke och en äldre kvinna, bägge hade en historik på platsen, bägge var sedan länge döda och bara pojken hörde deras röster. Jag insåg mitt under spel ett par spelmöten in att shit, det här var ju livsfarligt för att det öppnade upp för någon jävla deckarstory också, söka svaret på varför kvinnan dog eller pojken dog och tron att man skulle kunna blidka något kring dem, men det skedde såklart aldrig. Det för målet med spelet var ett annat och min oro för att vi skulle fastnat i detta hade kanske varit relevant om jag spelar med lite klassiska coc-spelare, men nu var det bara två SLPs att interagera med eller försöka ignorera för pojken. Men, deras backstory var till grunden för vilka de var, varför de agerade som de gjorde och var de fanns. Det spelade roll för hur jag använde dem, begränsade mig och styrde endel av vad som dök upp i spel.
Så för mig är det fortfarande samma aktivitet, samma sak, mer asymmetrisk, mer kontrollerad, så länge spel handlar om interaktionen som sker kring bordet och varje steg en spelare gör inte handlar om att bli matad med mer backstory i sökandet efter vad som ska göras härnäst, så tycker jag att det lite är samma sak om än på rätt olika sätt. Och detta är ju i grunden varför jag ifrågasätter existensberättigandet av termer som trad, indie osv, säger någon drakar och demoner tror alla att det handlar om att lapa i sig ledtråd efter ledtråd av en klassisk fantasy backstory, och inte en öppen interaktion mellan olika individer utifrån asymmetriska perspektiv av både möjligheter och tillgång till bakgrundsinformation, osv.
Sen behöver man ju inte gilla det. Det är ju en väldigt annan sak. Jag kan ju föredra att en hel del preppas i förväg, eller i vart fall endel, men jag tycker fortfarande själva beslutet, vem är mördaren, vem ligger kommunalrådet med, vad heter tonåringarnas punkband som precis splittrats, osv. Alla sådana beslut är för mig samma sak, kommer från samma punkt, oavsett om de sker en vecka innan eller mitt under spelmötet, någon har rätt att säga något, eller någon har rent av uppgiften att säga något och gör det. I vissa spel innebär uppgiften att det ska ske innan spel börjar och inte sägas högt, i andra spel kan det ske mitt under spel. Jag kan ju också verkligen älska att ha extremt asymmetriska roller, ex. att jag som spelare bara har min karaktär att interagera med min omgivning kontra en SL med massa tillgång till info om preppad backstory, kartor, osv osv. Den asymmetrin finner jag oerhört tillfredställande i grunden och intressant att laborera med (dvs även i spel där vi har ett roterande spelledande eller liknande ansvar som en SL som roterar kring bordet föredrar jag starkt när det finns en asymmetri mer än när vi alla har samma öppningar och möjligheter att säga något). Så hela den biten är ju mycket en smak som kanske också grundar sig i lite vad man vill göra? Typ jag ogillar ju att ta beslut utifrån vad som skulle bli bäst story, så då stör inte assymetrin mig öht, den snarare fungerar som en katalysator för skevheter och liknande. Men gillar man att ta sådana beslut utifrån vad som blir coolt, hur saker kan knytas samman etc, så gissar jag att asymmetri kan orsaka en viss frustration då det kan bakbinda en på "fel" sätt?
Läs inte svaret som ifrågasättande att ditt perspektiv kring det hela
@Genesis , det är mer en utveckling av det här med att tillåta förberedelser begränsa och ville stryka under detta med att målet med dem är just begränsningen och inte att de ska avslöjas. För där tycker jag en skarpare skiljelinje går mellan aktiviteten rollspel, spelandet för att få en backstory avslöjad och att det är hela poängen, kontra att spela där en backstory bara fungerar som något som påverkar interaktionen mellan massa karaktärer och miljöer och vi spelar för att se var denna interaktion tar oss och alla förberedelser bara finns där som någon slags styrande/begränsande faktor.
