Det är sällan man tänker efter varför man överhuvudtaget funderar på varför. Lite som varför man har spelledare eller regler.
Jag är skeptisk. Jag upplever snarare att spelmakare generellt tänker rätt mycket på sånt.
Varför har du tärningar i dina spel?
I första hand som inspiration till spelledare som har svårt att bestämma sig. Man måste såklart inte följa ett tärningsslag, reglerna i rollspel är inte brädspelsregler. Men ibland är det praktiskt med en liten nudge.
I andra hand för att det finns rollspelare som gillar att rulla tärning. Personligen tycker jag verkligen inte om plast-och-matteavbrotten i spelandet, men för många verkar det vara viktigt att rulla tärning ibland. På samma sätt som rätt många spelare förväntar sig att det förr eller senare ska idkas våld.
I tredje hand för att strid är bland det tråkigaste som överhuvudtaget sker kring bordet, och då kan ett enkelt sätt att avgöra strider vara att man abstraherar det till ett eget minibrädspel. För även om plast-och-matteavbrott är störiga, så är de ändå roligare än våld. Tärningar i strid gör också att spelledaren slipper hålla på och hitta på alltför mycket kring striden.
Sedan är mina spel i allmänhet gjorda för att tärningsslag är något man inte ska behöva pyssla med alltför ofta. Rullar man tärning i Kutulu så betyder det i regel att något gått fel. Strid är ju alltid ett fail state i mina spel. Måste man rulla tärning betyder det att man inte varit tillräckligt smart – ett slags "bestraffning", alltså. Och nu tror jag inte bestraffning funkar som motivation nödvändigtvis, men samtidigt uppskattar jag känslan av kännbara konsekvenser när jag misslyckas. Något slags masochism, kanske.
Som sagt, jag upplever att spelskapare tänker väldigt mycket på sådant här, åtminstone de spelskapare jag pratat med de senaste tio-tjugo åren eller så.