Jag skulle säga att jag ligger något åt det introverta hållet men jag har träffat väldigt få eller ingen som kallar sig själv extrovert. Det var någonstans jag läste om att det har blivit så vanligt att prata om att vara introvert att det kan bli en självuppfyllande profetia. Det kan vara skönt att skylla på att man är introvert men också en ursäkt för att inte utmana sig själv.
Jag tror inte alls på det. majoriteten (kanske 75% beroende på källa) är extroverta och uppfattas som "normala". De reflekterar inte över om de är extroverta eller inte för de har ingen anledning att göra det - de är ju normala. De introverta är de ovanliga, konstiga och de som sticker ut, som bara är med som karikatyrer (nördar) i tv, filmer och tv-serier. Så ovanliga och udda att de ibland får sin egen show (The Big Bang Theory).
Jag förstår inte varför du tycker att de introverta ska gå runt hela sitt liv och känna att de borde bete sig annorlunda och försöka utmana sig själva?
Eller att de behöver hitta på något att "skylla på" för att de är som de är.
Om jag som introvert skulle ha samma förväntningar på min extroverta fru ("Sätt dig i soffan, var tyst och läs en bok, och va som folk. Du kan inte skylla på att du är extrovert och hela tiden träffa dina kompisar. Det är bara nåt du intalat dig!") så hade det upplevts som väldigt stötande, kontrollerande och konstigt.
Men vi är en minoritet, en tyst minoritet och vi får möta såna åsikter och förväntningar i alla möjliga sammanhang.
Det hade varit lättare om vi bara kunde ta oss i kragen och utmana oss själva?
//EvilSpook