Introvert eller extrovert

[Anthrox]

Jag är asocial introvert. Är antagligen högkänslig också. Hatar att vara bland folk. Blir rejält dränerad av evenemang, speciellt efter pandemin. Trivs bäst av umgänge i tystnad, eller med ett tydlig fokus (som att spela exv). Klarar inte av kallprat alls. Behöver göra något enskilt för att ladda batterierna. Har anammat en arbetspersonlighet som jag använder när jag måste prata med folk, som kostar energi utav bara helvete att slå på.

 

[God45]

 

[TobiasEkwall]

Jag brukar beskrivas som ordentligt extrovert. Jag umgås gärna med folk, helst såklart goda vänner men nytt folk är också kul. Jag har ett rätt litet behov av att vara själv och jag blir lätt uttråkad och rastlös om man inte fått umgås med någon på en dag, eller så.

Om jag får välja mellan att umgås mer eller få en rimlig mängd sömntimmar så väljer jag ju typ alltid det första.... Det är inte helt optimalt jämnt

 

[Man Mountainman]

Befinner mig nog rätt mycket i mitten av normalfördelningskurvan. Trivs i sällskap och tenderar inte att bli särskilt trött eller utkörd av socialt umgänge, men det är inte heller något jag suktar efter och jag kan också trivas ensam långa perioder.

 

[Swedish Chef]

Också en sådan grej som lämpar sig illa för självskattning Jag har en jäkla massa bekanta som upplever sig själva vara socialt kompetenta men som inte är det för fem öre

Precis , detsamma finns inte ett givet samband mellan extrovert och bra socialt. Social kognition innehåller fler aspekter än bara tycka om det, man behöver kunna mentalisera, ha empati och tillräcklig kognitiv nivå. Sen underlättas användandet av dessa funktioner av att man tycker om social samvaro då man får övning helt enkelt (inte den kognitiva nivån)

Extroversion enligt Big-5 modellen har sex aspekter tillgivenhet, sällskaplighet, dominans, energi, spänningssökande och gladlynthet.

 

[Henke]

Jag skulle tippa på att jag är något introvert. Kan tycka det är trevligt med sociala interaktioner, men blir ibland utmattad efteråt. Det är dock stor skillnad på vilka sociala situationer det handlar om. I situationer där jag känner mig bekväm (umgås med vänner, aktiviteter i kyrkan, GothCon etc) så funkar det bra, men det går åt rejält med energi om det t.ex. gäller att umgås med andra föräldrar vid t.ex. skolavslutning, eller att nätverka på jobbkonferens.

En personlig reflektion är att jag oftare blev sjuk innan jag började jobba primärt på distans. Att vara social på kontoret tog mycket energi så det kan säkert hänga ihop. Tänker också att alkohol brukade "mjuka upp" inte bara att vara social men också att man inte blev utmattad på samma sätt. När jag jobbade på krogen så funkade det utan problem tills jag slutade med alkohol. Då tog det inte lång tid innan jag gick fullständigt in i väggen.

 

[Sidd]

Frågar åt en kompis: Vad är man om man jättegärna vill träffa folk men sen när man gör det mest bara längtar hem…?

 

[Gutte]

Jag skulle säga att jag ligger något åt det introverta hållet men jag har träffat väldigt få eller ingen som kallar sig själv extrovert. Det var någonstans jag läste om att det har blivit så vanligt att prata om att vara introvert att det kan bli en självuppfyllande profetia. Det kan vara skönt att skylla på att man är introvert men också en ursäkt för att inte utmana sig själv.

 

[EvilSpook]

Jag skulle säga att jag ligger något åt det introverta hållet men jag har träffat väldigt få eller ingen som kallar sig själv extrovert. Det var någonstans jag läste om att det har blivit så vanligt att prata om att vara introvert att det kan bli en självuppfyllande profetia. Det kan vara skönt att skylla på att man är introvert men också en ursäkt för att inte utmana sig själv.

Jag tror inte alls på det. majoriteten (kanske 75% beroende på källa) är extroverta och uppfattas som "normala". De reflekterar inte över om de är extroverta eller inte för de har ingen anledning att göra det - de är ju normala. De introverta är de ovanliga, konstiga och de som sticker ut, som bara är med som karikatyrer (nördar) i tv, filmer och tv-serier. Så ovanliga och udda att de ibland får sin egen show (The Big Bang Theory).

Jag förstår inte varför du tycker att de introverta ska gå runt hela sitt liv och känna att de borde bete sig annorlunda och försöka utmana sig själva?
Eller att de behöver hitta på något att "skylla på" för att de är som de är.

Om jag som introvert skulle ha samma förväntningar på min extroverta fru ("Sätt dig i soffan, var tyst och läs en bok, och va som folk. Du kan inte skylla på att du är extrovert och hela tiden träffa dina kompisar. Det är bara nåt du intalat dig!") så hade det upplevts som väldigt stötande, kontrollerande och konstigt.

Men vi är en minoritet, en tyst minoritet och vi får möta såna åsikter och förväntningar i alla möjliga sammanhang.
Det hade varit lättare om vi bara kunde ta oss i kragen och utmana oss själva?

//EvilSpook

 

[krank]

försöka utmana sig själva?

Tanken att man som introvert inte skulle uppleva nog med utmaningar i tillvaron ändå är… öh, intressant.

Att sätta ord på min upplevelse och mina behov har inte gjort att jag sluppit utmaningar. Möjligen har jag sluppit kollapsa helt efter långa påtvingade sociala sammanhang. Möjligen har jag sluppit få slut på ork och tappa humöret och bli otrevlig på några AW:s, där jag istället smitit iväg tidigt.

Det går liksom inte att leva som introvert i en värld som förväntar sig konstant socialisering utan att uppleva utmaningar.

Så nä, det är inte ett sätt att slippa utmana sig själv.

(Det här påminner mig om en kommentar jag nyligen läste, där någon tyckte att föräldrar till barn med autism eller celebral pares inte skulle be andra föräldrar se till att deras barn bjöds in till födelsedagsfester, för "livet är inte rättvist och det är bra om de vänjer sig vid besvikelser tidigt". Vissa människor har lite svårt för det där med empati…)

 

[Swedish Chef]

Jag hade gärna sett källan på att 75% skulle extroverta. Big 5 är ju normalfördelat, det vill säga att den stora gruppen är varken eller.

 

[Swedish Chef]

Det känns som att diskussionen i den här tråden utgår ifrån att det bara finns 2 typer av människor introverta eller extroverta. Det är inte så det funkar, utan alla befinner sig på ett spektrum.
Big 5 har fem olika personlighetsdrag extroversion, neuroticism, öppenhet, vänlighet och samvetsgrannhet. Gemensamt formar de vår personlighet. Sen är inte femfaktors modellen perfekt.

 

[Zeedox]

Jag tror inte alls på det. majoriteten (kanske 75% beroende på källa) är extroverta och uppfattas som "normala". De reflekterar inte över om de är extroverta eller inte för de har ingen anledning att göra det - de är ju normala. De introverta är de ovanliga, konstiga och de som sticker ut, som bara är med som karikatyrer (nördar) i tv, filmer och tv-serier. Så ovanliga och udda att de ibland får sin egen show (The Big Bang Theory).

Jag förstår inte varför du tycker att de introverta ska gå runt hela sitt liv och känna att de borde bete sig annorlunda och försöka utmana sig själva?
Eller att de behöver hitta på något att "skylla på" för att de är som de är.

Om jag som introvert skulle ha samma förväntningar på min extroverta fru ("Sätt dig i soffan, var tyst och läs en bok, och va som folk. Du kan inte skylla på att du är extrovert och hela tiden träffa dina kompisar. Det är bara nåt du intalat dig!") så hade det upplevts som väldigt stötande, kontrollerande och konstigt.

Men vi är en minoritet, en tyst minoritet och vi får möta såna åsikter och förväntningar i alla möjliga sammanhang.
Det hade varit lättare om vi bara kunde ta oss i kragen och utmana oss själva?

//EvilSpook

Att vara nörd eller att vara konstig (som i Big Bang Theory) är inte samma sak som att vara introvert. Tvärtom är ju de karaktärerna sådana som konstant hänger med varandra.

Hade de varit introverta hade skämtet snarare varit att de försöker få lite skön egentid men konstant blir störda. (Typ Ron Swanson i Parks & Rec, som tvärtom framställs som framgångsrik och manlig)

 

[EvilSpook]

Jag hade gärna sett källan på att 75% skulle extroverta. Big 5 är ju normalfördelat, det vill säga att den stora gruppen är varken eller.

Det finns massor med källor beroende på hur man definierar det och hur man testar det.
De flesta som utgår från större delar av populationen misstänker jag är kopplade till de vanligaste testern (dvs. Jung/Meyers Briggs).
Första länken jag fick upp när jag googlade säger 25-40% Introverta (eller att extroverta är tre gånger så vanliga).


//EvilSpook

Edit: En post på Quora hävdar att det kan vara så lite som 17% introverta, men jag får inte till nån bra länk.

 

[EvilSpook]

Att vara nörd eller att vara konstig (som i Big Bang Theory) är inte samma sak som att vara introvert. Tvärtom är ju de karaktärerna sådana som konstant hänger med varandra.

Hade de varit introverta hade skämtet snarare varit att de försöker få lite skön egentid men konstant blir störda. (Typ Ron Swanson i Parks & Rec, som tvärtom framställs som framgångsrik och manlig)

Nä precis.
Som jag skrev så är det ju karikatyrer som riktar sig till en huvudsakligt extrovert publik.
Sen finns det såklart karikatyrer av extroverta också, men de är av någon anledning mycket ovanligare.


//EvilSpook

 

[Übereil]

Det känns som att diskussionen i den här tråden utgår ifrån att det bara finns 2 typer av människor introverta eller extroverta. Det är inte så det funkar, utan alla befinner sig på ett spektrum.
Big 5 har fem olika personlighetsdrag extroversion, neuroticism, öppenhet, vänlighet och samvetsgrannhet. Gemensamt formar de vår personlighet. Sen är inte femfaktors modellen perfekt.

Det är värt att påpeka att extroversion inte ställs mot introversion i Big 5. Dvs den pratar inte om att det finns extroverta och introverta personer utan enligt big 5 så är alla i någon mån extroverta (vissa mer, andra mindre).

Übereil

 

[Gutte]

Jag tror inte alls på det. majoriteten (kanske 75% beroende på källa) är extroverta och uppfattas som "normala". De reflekterar inte över om de är extroverta eller inte för de har ingen anledning att göra det - de är ju normala. De introverta är de ovanliga, konstiga och de som sticker ut, som bara är med som karikatyrer (nördar) i tv, filmer och tv-serier. Så ovanliga och udda att de ibland får sin egen show (The Big Bang Theory).

Jag förstår inte varför du tycker att de introverta ska gå runt hela sitt liv och känna att de borde bete sig annorlunda och försöka utmana sig själva?
Eller att de behöver hitta på något att "skylla på" för att de är som de är.

Om jag som introvert skulle ha samma förväntningar på min extroverta fru ("Sätt dig i soffan, var tyst och läs en bok, och va som folk. Du kan inte skylla på att du är extrovert och hela tiden träffa dina kompisar. Det är bara nåt du intalat dig!") så hade det upplevts som väldigt stötande, kontrollerande och konstigt.

Men vi är en minoritet, en tyst minoritet och vi får möta såna åsikter och förväntningar i alla möjliga sammanhang.
Det hade varit lättare om vi bara kunde ta oss i kragen och utmana oss själva?

//EvilSpook

Ursäkta jag uttryckte mig nog lite hårt och kategoriskt. Jag tycker att självkännedom är bra och det innebär att vi kan göra bättre val. För mig kan det vara att utmana mig själv att gå på något som ger mig mycket som till exempel spela rollspel med personer jag inte känner men det kan också vara att schemalägga lite egen tid efteråt istället för att gå på släktträffen dagen efter. Mitt ex som jag uppfattar som mycket mer extrovert och social än mig brände ut sig ofta rejält på att vara social. Mycket mer än mig som inte ställer lika höga krav på mig själv att vara i centrum.

Jag håller med om att yttre krav och förutfattade meningar sällan hjälper trots att jag själv nyss bidrog till det.

Vana och självförtroende dvs hur bekväm man är spelar in en del också i olika sammanhang. Är inte jätteaktiv på forumet av en anledning trots att jag har ganska bra koll på vad som skrivs. Tror inte det har så mycket att göra med om jag är introvert eller inte utan mer hur bekväm jag är med att uttrycka mig i skrift.

 

[Swedish Chef]

Det finns massor med källor beroende på hur man definierar det och hur man testar det.
De flesta som utgår från större delar av populationen misstänker jag är kopplade till de vanligaste testern (dvs. Jung/Meyers Briggs).
Första länken jag fick upp när jag googlade säger 25-40% Introverta (eller att extroverta är tre gånger så vanliga).


//EvilSpook

Edit: En post på Quora hävdar att det kan vara så lite som 17% introverta, men jag får inte till nån bra länk.

Alltså man är inte antingen eller det är inte en dikotomi. Från artikeln du länkade till:
That being said, introverts and extrovertsare often viewed in terms of two extreme opposites, but the truth is that most people land somewhere in the middle.

Det vill säga personlighetsdraget är normalfördelat.

 

[Swedish Chef]

Det är värt att påpeka att extroversion inte ställs mot introversion i Big 5. Dvs den pratar inte om att det finns extroverta och introverta personer utan enligt big 5 så är alla i någon mån extroverta (vissa mer, andra mindre).

Übereil

Jo Big 5 använder sig av dimensionella drag. Skalan går från introvert till extrovert, poäng under medel på extroversion är tecken på introversion, dragen är dimensionella till skillnad från PID-5. Som man använder vid personlighetsdiagnostik.

 

[erikt]

Alltså man är inte antingen eller det är inte en dikotomi. Från artikeln du länkade till:
That being said, introverts and extrovertsare often viewed in terms of two extreme opposites, but the truth is that most people land somewhere in the middle.

Det vill säga personlighetsdraget är normalfördelat.

Även om de flesta ligger någonstans i mitten, och därmed inte är utpräglat extroverta eller introverta, så innebär det inte nödvändigtvis att det är någon normalfördelning inblandad.