Kriterier för recensioner?

[Khan]

Häromdagen pratade vi om betyg i vrålan. Resultatet blev rätt skilt, då en del tyckte att allt under 4/5 är dåligt (och 4/5 ofta är medel), medan jag själv satte 2/5 som "helt ok", och 3/5 som medel, kanske till och med lite mer.

De här kriterierna utgår jag ifrån när jag pratar böcker på Fantasykanalen. På ett ungefär.

0/5 - Jag läste inte klart boken. Den var så ämla kass att det inte var värt det.
1/5 - Jag läste klart, men kommer aldrig läsa om den. Ångrar att jag läste boken.
2/5 - Helt okej bok. Inget fantastiskt, men aldrig tråkigt nog att sluta. Kommer nog inte läsa om.
3/5 - Bra bok för sin genre, kan rekommendera till folk som gillar just genren. Kan tänka mig att läsa om, och hålla koll på när uppföljare är på g.
4/5 - Riktigt bra bok, rekommenderas till folk i allmänhet. Kommer definitivt att leta rätt på fler grejer i serien / från författaren.
5/5 - Fantastisk bok, årets bästa läsning. Kanske en eller två gånger om året på sin höjd.

Jag tänker att det här borde vara applicerbart även på film, rollspel, brädspel, etc. Låter det vettigt?

 

[Franz]

Det är därför jag aldrig sätter betyg på saker som jag recenserar, det är alldeles för abstrakt. En 2:a för mig kanske betyder godkänt medan den betyder dåligt för någon annan. Och om den betyder dåligt, vad är det då för vits mellan en 2:a och en 1:a, det är ju inte som att man rekommenderar produkten oavsett. Ännu mer värdelöst är betyg 1-10.

Jag föredrar att man berättar vad man tycker om filmen och varför man tycker så.

Med det sagt, om man tycker att betyg är en bra grej (och det är det såklart helt okej att tycka) så tycker jag att de kriterier du beskriver är bra

 

[Genesis]

Jag vill ha mina betyg som jag vill ha mina tärningar: sexiga. Eller icke-existerande. Men har man dem:

1. Dåligt, och
2. Dåligt
3. Dåligt, men
4. Bra, men
5. Bra
6. Bra, och

 

[Khan]

Jag föredrar att man berättar vad man tycker om filmen och varför man tycker så.

Ja, ett betyg i sig är aldrig mycket värt. För mig är det diskussionen runt som är det viktigaste, inte siffran på slutet.

 

[Rymdhamster]

Jag tänker att det här borde vara applicerbart även på film, rollspel, brädspel, etc. Låter det vettigt?

Jag applåderar alla försök att sammanställa alla olika standarder som finns till en enda övergripande standard (för det är alltid underhållande =), men jag tycker ett problem med en skala som tycks försöka vara väldigt detaljerad är att den helt saknar viktning mot saker som längd, och pris.

För mig, om två böcker var lika "dåliga" rent handlingsmässigt (väldigt abstrakt, sorry), men den ena boken är typ dubbelt så lång och dubbelt så dyr som den andra så hade den antagligen fått ett lägre betyg än den kortare boken.

Med din skala känns som att den fokuserar in sig på en specifik aspekt, men det gör att det skulle behövas ytterligare ett par skalor för att andra aspekter för att ge något.

Men överlag tror jag det skulle ge mer att istället för att fokusera på hela skala, börja diskutera vad högsta betyg egentligen borde innebära.

När det kommer till exempelvis filmer kan jag köpa att en film kan vara bra, och ändå hamna någonstans i mitten av skalan. En film har möjligheter att bjuda på överraskningar, känslomässig påverkan, ännu spektakulärare effekter, etc. En film skulle kunna leverera exakt vad jag förväntade mig, vara underhållande och rolig, förtjäna att ses om, utan att för den delen skull ha överraskat mig eller haft någon märkvärd effekt på mina känslor förutom "jag var underhållen i två timmer".

Men när det kommer till andra sker, som exempelvis ett bud som kör hem en pizza åt mig. För mig är 5 stjärnor av fem möjliga helt enkel att budet levererade pizzan i rimlig tid, utan att ha tappat den eller vikt den dubbel*. Om det inte är fem stjärnor, vad skulle då vara det? Ett gram kokain på pizzan? En handtralla i trapphuset? Att de kommer in och håller mig sällskap medan jag äter pizzan så jag inte behöver känna mig ensam och oönskad?

Samma sak om jag beställer "en billig plastgrej" på wish eller etsy för 3 kronor inklusive frakt, och jag får "en billig plastgrej" helt identisk med beskrivna varan, borde det då inte förtjäna 5 stjärnor i review på deras hemsida? Om inte, vad hade krävst för att få fem stjärnor? Att jag fick en vara värd mycket mer än 3 spänn?

*(Sen har vi ju så klart det här befängda betygssystemet för bud och förare som gör att jag antagligen skulle ge en 5:a även om de var lite sena eller tappade pizzan, men det är en annan sak).

 

[Gurgeh]

Om jag skulle recensera något, och får välja betygsskalan själv, skulle jag välja 1-5, utan några mellansteg och utan någon nolla. Jag skulle vara beredd att använda hela skalan, men de lägre betygen skulle vara ovanliga, om de saker jag recenserar är sådant jag valt själv, eftersom jag ratat sådant jag tror att jag kommer tycka är dåligt långt innan det är dags att sätta ett betyg.

Och betygen skulle betyda ungefär:
1 - Dåligt
2 - Inte speciellt bra
3 - Okej
4 - Bra
5 - Väldigt bra

 

[entomophobiac]

Jag tänker att det här borde vara applicerbart även på film, rollspel, brädspel, etc. Låter det vettigt?

Brukar allmänt känna att sifferbetyg är obrukbara eftersom de blir så godtyckliga men ändå används som en generell måttstock. Min favoritrecensent av digitala spel, Tom Chick, gav ett spel jag jobbade på 1/5 med fullt legitim kritik—faktiskt den bästa av recensionerna även för det spelet—men det var många som kände att Metacritic borde ha pressats till att ta bort den för att den drog ned snittet.

Det bästa en recension kan åstadkomma, tycker jag, är att den som läser känner att det som recenseras är eller inte är något de skulle gilla. Poängjakten blir nästan som någon sorts gamification ovanpå.

Vill en prompt ha betyg på något sätt, använde tumme upp eller tumme ned. Rött kryss eller grön bock. Fudge-plus, blank, eller Fudge-minus. Något som är lättöverskådligt och, om inte mindre godtyckligt, åtminstone inte lika mätbart så det ger illusionen av att inte vara godtyckligt.

För övrigt guldklimpar från Tom Chicks recension av Deus Ex, som redan anno 2000 tvingade honom att sätta upp en separat epostbrevlåda för hot och hat:

"But just as you're starting to get into the spirit of things, something lame happens - a random bum will give you the password to hack the security system, a body will float in mid air, a guard will politely wait for you to finish a scripted conversation before he resumes attacking you, or you'll notice that your character has both hands on the assault rifle while he's climbing a ladder - and Deus Ex reminds you that you're playing a cliché-riddled game with horrid AI that uses the one of the worst possible engines to tell an uninteresting story in unimaginative settings. Other than that, I suppose Deus Ex is okay."

 

[Gurgeh]

Men när det kommer till andra sker, som exempelvis ett bud som kör hem en pizza åt mig. För mig är 5 stjärnor av fem möjliga helt enkel att budet levererade pizzan i rimlig tid, utan att ha tappat den eller vikt den dubbel*. Om det inte är fem stjärnor, vad skulle då vara det? Ett gram kokain på pizzan? En handtralla i trapphuset? Att de kommer in och håller mig sällskap medan jag äter pizzan så jag inte behöver känna mig ensam och oönskad?

Problemet är att det är idiotiskt med en sådan betygskala för leveranser. På svenskamagic används istället följande skala när man köper kort av varandra:

Toppen
Något strul
Aldrig mer

Vilket känns betydligt mer rimligt.

 

[krank]

Som lärare har jag såklart… åsikter om vad som gör en betygsskala "bra".

• Det viktigaste är att det finns kriterier. Annars blir det hemskt lätt jämförelser – "vi måste ge spel X en femma, för det är trots allt bättre än spel Y som fick en fyra". Kriterierna kan vara subjektiva, men de behöver vara konkreta – man måste kunna säga ifall ett betyg är uppnått eller inte relativt enkelt.
• Betyg är egentligen sämst, som koncept. Det går inte att koka ner allt man tycker om ett verk till en bokstav eller en siffra. Betyg kommer alltid att vara ofullständiga. Det här behöver man vara medveten om både som betygsättare och läsare. Och man behöver ha det i åtanke när man designar sin skala. Det behövs inte "fler skalor", det behövs en recension.
• Värt att nämna: inom skolforskning har man kommit fram till att om man ger elever både ett betyg och en längre beskrivande text som går igenom specifika fel och vad eleven behöver förbättra, så kommer eleven bara att kolla på betyget och inte på texten. Vill man att eleven ska läsa den formativa bedömningen, alltså den framåtsyftande konstruktiva texten, så ska man bara ge eleven den. Se ovan re: betyg är sämst.
• För media föredrar jag betygsskalor som är symmetriska, alltså där "meh" ligger typ i mitten och där det finns lika många bra steg ovanför som dåliga steg under.
• Inom film och annan media beror mycket av upplevelsen på dagsform. Det är bara att acceptera. Samma film kanske får annat betyg beroende på hur man mår den dagen eller vilka man ser den med. Det är lugnt, det är bara ett filmbetyg.
• "Bra" och "dåligt" är ganska ointressanta omdömen (tycker jag), och de ger lite för stark känsla av att försöka beskriva något objektivt. Jag kan egentligen inte svara på om något är bra, jag kan svara på om jag tyckte om det. Att koka ner allt till bra-dåligt ger väldigt lite för mig.

Med det i åtanke är det ju den här skalan jag landat i både för Filmklubben och Speltimmen:

1 – Kraftig avrådan. Jag vill ha tillbaka min tid/mina pengar, det här är verkligen otroligt dåligt.
2 – Avrådan. Blir jag tillfrågad så kommer jag att rekommendera folk att hålla sig borta.
3 – Meh. Varken bra eller dåligt.
4 – Rekommendation. Det här spelet vill jag återkomma till, den här filmen tycker jag folk ska se och ge en chans.
5 – Stark rekommendation, det här spelet fortsätter jag spela direkt / den här filmen skulle jag kunna se om imorgon.

Så: Varje betygssteg har ett tydligt kriterium, "meh" ligger i mitten, systemet mäter något hyfsat specifikt (ifall jag rekommenderar det betygsatta till andra, subjektiv upplevelse) utan att göra anspråk på något "objektivt".

 

[krank]

Problemet är att det är idiotiskt med en sådan betygskala för leveranser.

Överlag finns det många ogenomtänkta, dåliga betygssystem där de som designar och tolkar dem borde få ett metaforiskt kok stryk. T.ex. alla de företag som betraktar allt under 5/5 som oacceptabelt och så.

 

[Rymdhamster]

Problemet är att det är idiotiskt med en sådan betygskala för leveranser. På svenskamagic används istället följande skala när man köper kort av varandra:

Toppen
Något strul
Aldrig mer

Vilket känns betydligt mer rimligt.

Exakt, det var lite det som var poängen bakom mitt inlägg; det beror på.

 

[God45]

 

[God45]

Min standard är vibes. Det är helt ovetenskapligt. På samma sätt som man inte kan bygga ett land på rationalitet så kan man inte recensera logiskt.

 

[Franz]

Om jag skulle recensera något, och får välja betygsskalan själv, skulle jag välja 1-5, utan några mellansteg och utan någon nolla. Jag skulle vara beredd att använda hela skalan, men de lägre betygen skulle vara ovanliga, om de saker jag recenserar är sådant jag valt själv, eftersom jag ratat sådant jag tror att jag kommer tycka är dåligt långt innan det är dags att sätta ett betyg.

Och betygen skulle betyda ungefär:
1 - Dåligt
2 - Inte speciellt bra
3 - Okej
4 - Bra
5 - Väldigt bra

Jag menar verkligen inte detta som en diss eller sågning, jag frågar bara eftersom jag själv pratade om detta nyss. Men finns det någon meningsfull skillnad mellan ”dåligt” och ”inte speciellt bra”, eller mellan ”okej” och ”bra”?

 

[Gurgeh]

Jag menar verkligen inte detta som en diss eller sågning, jag frågar bara eftersom jag själv pratade om detta nyss. Men finns det någon meningsfull skillnad mellan ”dåligt” och ”inte speciellt bra”, eller mellan ”okej” och ”bra”?

Nu är det ju bara ord, och de kan man uppfatta olika. Min uppfattning är att något som jag betecknar som dåligt är sämre än något jag betecknar som inte speciellt bra, och att något jag betecknar som bra är bättre än något som jag betecknar som okej.

 

[Franz]

Nu är det ju bara ord, och de kan man uppfatta olika. Min uppfattning är att något som jag betecknar som dåligt är sämre än något jag betecknar som inte speciellt bra, och att något jag betecknar som bra är bättre än något som jag betecknar som okej.

Jo, jag förstår. Jag var nog lite otydlig, ber om ursäkt för det. Jag menade mer vad det fyller för praktisk funktion. Om jag exempelvis rekommenderar en bok och beskriver den antingen som dålig eller inte speciellt bra. Även om jag förklarar att ”dålig” är sämre än ”inte speciellt bra” så torde jag ju i båda fall mena att boken är undermålig och inte rekommendera den. Så vad spelar skillnaden för roll?

 

[Gurgeh]

Jo, jag förstår. Jag var nog lite otydlig, ber om ursäkt för det. Jag menade mer vad det fyller för praktisk funktion. Om jag exempelvis rekommenderar en bok och beskriver den antingen som dålig eller inte speciellt bra. Även om jag förklarar att ”dålig” är sämre än ”inte speciellt bra” så torde jag ju i båda fall mena att boken är undermålig och inte rekommendera den. Så vad spelar skillnaden för roll?

Det är mer nyanserat än att bara skilja på bra och dålig?

 

[Franz]

Det är mer nyanserat än att bara skilja på bra och dålig?

Jo, men om en recension ska fungera som en slags konsumentupplysning, vad fyller nyansen för funktion för konsumenten om hen i vilket fall avråds från att konsumera produkten?

 

[Gurgeh]

Jo, men om en recension ska fungera som en slags konsumentupplysning, vad fyller nyansen för funktion för konsumenten om hen i vilket fall avråds från att konsumera produkten?

För att man kan avråda litegrann eller mycket.

 

[Franz]

För att man kan avråda litegrann eller mycket.

Absolut. Jag talar ju helt från egna preferenser här, menar inte att jag sitter på någon slags sanning. Men för mig, om jag skulle se en recension där produkten får en 2:a och den tvåan betyder ”denna produkt är inte speciellt bra och jag avråder lite från den” och en där produkten skulle få en 1:a och den betyder ”Denna produkt är dålig och jag avråder mycket från den” så hade jag undvikit produkten oavsett och då hade skillnaden inte haft betydelse för mig. Men som sagt, det är en personlig preferens, är helt med på att folk tycker olika om detta.