Att inte tänka så j*vla mycket

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,917
Location
Uppsala
Sitter och peppar på AD&D 2E, som jag spelade en del som spelare i högstadiet men nu blivit lite sugen på att spelleda. Minns de gröna rollformulären. Minns att vi nog aldrig fattade vad Proficiencies eller Save vs Rod and Ruin gjorde. Faktiskt lite osäker på om jag någonsin läst reglerna särskilt noga--accepterade nog mest vad spelledaren sa. Vi satt och diskuterade länge och väl hur vi skulle använda en spell som frammande vatten i Al Qadim, innan någon gjorde misstaget att läsa hur den funkade och insåg att det nog bara gjort en person blöt snarare än frammanat de enorma kaskader som skulle spola bort vakterna, som vi tänkt oss.

Det har gjort att jag börjat funta på det här med att överanalysera och lite min/maxa upplevelsen och att det kanske är något negativt och något som kommer av att en förkovrar sig över årtionden i en hobby. Det ska vara på ett visst sätt, gå till på ett visst sätt, ge något visst.

Går det att aktivt inte tänka så j*vla mycket? Att spela mer som på mellan- eller högstadiet? Och vad skulle faktiskt krävas, rent praktiskt, för att åstadkomma detta?
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,469
Location
Ludvika
1) Träna Spelledare till att faktiskt vara på spelarnas sida och rulla med deras galna påhitt och inte vara så fixerad vid sin egen syn på vad som ska hända i äventyret.

2) Träna spelare att sluta oroa sig över vad reglerna säger.

3) Skriv ett regelsystem som antyder vad man kan göra med besvärjesler, färdigehter och föremål, utan att sätta gränser. Men, om man inte helt vill släppa regler och köra mer friform, knyt det till ett lättförståerligt, skalande system för svårighetesgrader. vill du göra ena vakten lite blöt? Svårighetsgrad 6. Vill du spola bort alla fem vakter? Svårighetsgrad 24.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,375
Location
Göteborg
Relevant tråd, kanske?

 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,724
Jag läste för några dagar sedan i en gammal Conan-serietidning
(hoppas inte någon tycker jag kapar tråden, eller oroar sig för (C)-brott).

IMG_3462.jpg

Jag har varit inne på att göra en egen tråd om den, men jag provar att hänga på här.

Jag gillar på sätt och vis det Rikard Klasson skriver, men det kräver väsentligen att både SL och Spelare gör lite våld på reglerna.

I min lilla grupp har jag två tankar kring att åstadkomma "detta".

1) Mina spelare vill inte att deras rollpersoner dör. Det avbryter hela berättelsen och gör dem defensiva.
Jag försöker istället låta dö (0 HP) betyda att de "förlorade" där och då. De kanske förlorar sin utrustning, eller får -1 i en grundegenskap. Så att både jag som SL och Spelarna kan bara "köra på" lite mer.
2) Jag försöker infoga element från PbtA (även om det är svårt att lära gamla hundar sitta).

Jag tycker inte Rikard Klasson skriver detta - att man måste ta regelsystemet så som det är skrivet (DoD i detta fall) men en stor nypa salt.
Och det är ju också vad trådstarten är inne på - om rollpersonerna tycker att man kan spola bort några fiender med den där formeln, så varför inte.
 

The Airborne Toxic Event

Durazac 15. Makes Prozac seem like a decaf latté.
Joined
12 Jun 2024
Messages
145
Då spelade man för att det var kul och ett tidsfördriv. Det är vad jag försöker göra när jag spelleder eller spelar. Det är ett kul tidsfördriv. Jag lägger inte ner så mycket känslor i det hela. Jag preppar antagligen mycket mer idag för jag tycker det är roligare att göra det.

Sedan ger jag mina spelare ganska stort spelrum att göra saker eller försöker i varje fall. Har blivit bättre på att inte bara se till reglerna utan situationerna.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,093
Location
Helsingborg
Jag tror inte att man uppnår detta genom att ta bort saker, utan genom att omstrukturera saker.

I många år har jag känt lite "sorg" över att jag inte har samma känsla av magi och mystik när jag spelar rollspel som när jag var barn och spelade: samma känsla som när Lucy kommer ut ur garderoben in i Narnia. När jag körde min Hypertelluriaskampanj så fick jag tillbaka den känsla, mycket för att vi spelade på ett sätt där vi uppmuntrade fantasifullhet och utforskande.
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,724
Jag preppar antagligen mycket mer idag för jag tycker det är roligare att göra det.
Min uppfattning är att ju mer jag preppar desto bättre blir spelmötet.
Jag är dålig på att improvisera och blir stressad av att leta i regler och tabeller.

Det hjälper att kunna lämna över saker på spelarna ibland och låta dem hitta på vad som händer.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
4,935
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Min upplevelse har varit att kontraktet är att jag behöver inte kunna reglerna, utan bara mina begränsningar. En del spel kan kräva mer förförståelse för att förstå begränsningen, men oftast räcker det att ha en vag aning om var gränsen går. Det mesta går att gissa sig till.

Om man har eller är rollen spelledare med betoning på ledare av spelet, så behöver man inte kunna reglerna alls. Man bestämmer och kan hitta på nya regler som det passar för det man vill ska ske. Om inte någon spelare promt vill att en begränsning ska gälla alla och då kommer man överens om vad som gäller.
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,724
Min upplevelse har varit att kontraktet är att jag behöver inte kunna reglerna, utan bara mina begränsningar. En del spel kan kräva mer förförståelse för att förstå begränsningen, men oftast räcker det att ha en vag aning om var gränsen går. Det mesta går att gissa sig till.

Om man har eller är rollen spelledare med betoning på ledare av spelet, så behöver man inte kunna reglerna alls. Man bestämmer och kan hitta på nya regler som det passar för det man vill ska ske. Om inte någon spelare promt vill att en begränsning ska gälla alla och då kommer man överens om vad som gäller.
Jag tycker du tänker rätt. Men det är inte så lätt.

En del diskussioner (här i forumet) blir ganska högljudda kring att SL ska vara en objektiv domare (och i synnerhet inte "fuska" med tärningarna).
Då är utrymmet för "ditt" synsätt mindre.

Förtar det glädjen att "klara" ett äventyr eller alls överleva, om SL är mer flexibel?

"någon gjorde misstaget att läsa hur den funkade och insåg att det nog bara gjort en person blöt snarare än frammanat de enorma kaskader som skulle spola bort vakterna, som vi tänkt oss"

Här finns ju utrymme för SL att bara låtsas vara okunnig för att få berättelsen att gå vidare på ett "bra" sätt. Det kan ju spelare uppleva olika
- att SL curlar spelarna, och att det inte är utmanande
- att spelarna känner sig listiga, som "lurade" SL och lyckades med det omöljiga
- att spelarna förlorar respekten för SL, för att SL inte kan/vet

Går det att aktivt inte tänka så j*vla mycket? Att spela mer som på mellan- eller högstadiet? Och vad skulle faktiskt krävas, rent praktiskt, för att åstadkomma detta?
För min del, så handlade detta jättemycket om att SL "fuskade". Fuskade med tärningar. Fuskade med att anpassa motståndet efter hand.

För att koppla tillbaka till Conan-artikeln ovan: Drakar och Demoner (och många andra system) är trasiga. De fungerar ofta i början, men det går sönder med tiden (när rollpersonerna blir bättre, och spelarna har lärt sig). Och ofta behöver SL och Spelare gemensamt ("kontraktet" om ni vill) bryta mot regelboken för att spelet ska bli bra.

Vad skulle krävas rent praktiskt?
Jag tror man behöver ett enkelt snabbt robust system, som inte går sönder.
Jag tror man behöver några inslag av PbtA.
Och jag tror man behöver något slags kontrakt, kring rollpersoners död om inte annat. För att släppa pressen på SL och för att inte irritera sig alltför mycket på systemet när det ändå är trasigt.
Jag tror det är bra att tänka på att "det bästa är ofta det godas värsta fiende" och sänka ambitionsnivån lite.

Jag vill också sluta tänka - och tänker jättemycket på hur jag ska kunna göra det!
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
4,935
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
- att spelarna förlorar respekten för SL, för att SL inte kan/vet
Vid mitt bord, när man spelar med klassisk SL-roll och klassisk användning, så behöver inte denne följa reglerna. Det är underförstått.

Men om man vill spela regler som ett brädspel, så funkar inte den klassiska ingången. Olika sätt att spela.
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,724
Vid mitt bord, när man spelar med klassisk SL-roll och klassisk användning, så behöver inte denne följa reglerna. Det är underförstått.
Jag uppfattar det som att du skulle kunna tänka dig att justera KP/HP upp eller ner på en viktig motståndare, under striden, för att maximera dramatiken eller hjälpa rollpersonerna på traven? Så har jag alltid gjort "tidigare" - jag provar att inte göra det nu - jag ser fördelar med båda varianterna, och värderar/dömer inte. Men så som jag spelleder nu - det leder helt klart till att jag får tänka mer.
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,724
Går det att aktivt inte tänka så j*vla mycket? Att spela mer som på mellan- eller högstadiet? Och vad skulle faktiskt krävas, rent praktiskt, för att åstadkomma detta?
Jag tyckte detta var intressant, så jag skriver vad jag tänker...

Om man tänker på regelboken som
- "content" så kommer man närmare att åstadkomma vad du vill, utan att behöva tänka (på balans, konsekvenser, taktik, osv)
- "system" så måste man tänka mycket

...men det landar ändå i att jag tror att man ska ha ett så minimalt system som möjligt, och leta efter "content" på andra ställen (romaner, filmer, serier, skrivna äventyr).
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,917
Location
Uppsala
Undrar om inte en grej var att vi spelade spelet och hade roligt bara. Vi hade inga koncept om vad som var "trasigt" eller "obalanserat" eller inte gav tillräcklig agens eller vad nu dagens smak råkar vara. Sånt upptäckte vi senare!

Att vara okej med att vi inte var bra på det och att systemet var wonky på olika sätt. Men osäker på hur det skulle gå till att göra så idag, när folk har starka åsikter om allting. :D
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,270
Location
Örebro
Undrar om inte en grej var att vi spelade spelet och hade roligt bara. Vi hade inga koncept om vad som var "trasigt" eller "obalanserat" eller inte gav tillräcklig agens eller vad nu dagens smak råkar vara. Sånt upptäckte vi senare!

Att vara okej med att vi inte var bra på det och att systemet var wonky på olika sätt. Men osäker på hur det skulle gå till att göra så idag, när folk har starka åsikter om allting. :D
Tror du är inne på något här. När man är yngre vill man mer komma igång, om det blir rätt eller fel enligt reglerna är en eftertanke. Samtidigt får det inte glömmas att vi utvecklas och förändras. Det som var kul när vi var yngre, behöver nödvändigtvis inte uppfattas som kul av vårt äldre jag.

Oavsett, intressant tråd du startat @entomophobiac .
 
Top