Sinisa_
Aeronautisk bokbindare
- Joined
- 2 Jul 2022
- Messages
- 767
Efter en dryg månads färd kommer den olycksdrabbade ångbåten S/S Liriope anlända till slottet Vargaväkte, långt i norr. Trots att det ännu är sensommar hemma i Krickdala, är Vargaväktes gårdsplan redan är täckt av fallna löv, och om morgnarna växer frostrosor över fönstren. Då båten försenats av både naturliga och onaturliga missöden kommer besättning och passagerare inte som planerat kunna återvända söderut innan floden fryser till is. Istället kommer de att bli tvungna att övervintra på det gamla slottet.
Den större intrigen, och de viktiga mysterierna som rollpersonerna måste försöka lösa under hösten och vintern, handlar om deras färdkamrater, framförallt om en ung, föräldralös salamanderflicka som utan att själv veta om det är den sista arvingen till det försvunna amfibiekejsardömets tron, och som i egenskap av prinsessa har drakblod rinnande i ådrorna. Detta har upptäckts av en grupp smådjur som dyrkar en uråldrig fjällig orm; i utbyte mot mörk kunskap och förlängda liv fraktar dessa smådjur ormens hjärta norrut, för att befria henne från drakens inflytande; det hela är för invecklat för att gå in på här; det har att göra med de så kallade "kardinaldjuren" -- en sorts mytiska bestar eller totemdjur som vandrar genom världen och påverkar den på olika sätt.
Den här tråden ska handla om själva slottet Vargaväkte. Alla infall är som vanligt ytterst välkomna.
*
Slottet Vargaväkte byggdes för några somrar år sedan, av en lodjursfamilj som bar en adelstitel i ett av de gamla kungadömena. Man använde byggmästare från amfibiekejsardömet och ekorrar och bävrar från västern som stenläggare och snickare, och det märks: slottet är långt tåligare och elegantare än något annat som byggts i norden, även om dess murar numera är spruckna och övervuxna av mossa, och takpannorna rasar in.
Slottet drar nytta av en varm källa som springer fram ur klipporna. Tack vare den finns rinnande vatten i brunnarna året runt, och de flesta av slottets stora, ekande hallar går att hålla någorlunda beboeliga också in på midvintern, så länge man även har tillräckligt med ved.
Efter att i det förflutna, till och från, ha varit en viktig maktfaktor i norden, är Vargaväkte nuförtiden bortglömt och ödsligt. Simmus Biörkskiöld, den siste av sin släkt, bor där tillsammans med ett par trogna arbetare och tjänare.
Jag har mest tittat på skotska slott, och en del ryska, för inspiration.
Den större intrigen, och de viktiga mysterierna som rollpersonerna måste försöka lösa under hösten och vintern, handlar om deras färdkamrater, framförallt om en ung, föräldralös salamanderflicka som utan att själv veta om det är den sista arvingen till det försvunna amfibiekejsardömets tron, och som i egenskap av prinsessa har drakblod rinnande i ådrorna. Detta har upptäckts av en grupp smådjur som dyrkar en uråldrig fjällig orm; i utbyte mot mörk kunskap och förlängda liv fraktar dessa smådjur ormens hjärta norrut, för att befria henne från drakens inflytande; det hela är för invecklat för att gå in på här; det har att göra med de så kallade "kardinaldjuren" -- en sorts mytiska bestar eller totemdjur som vandrar genom världen och påverkar den på olika sätt.
Den här tråden ska handla om själva slottet Vargaväkte. Alla infall är som vanligt ytterst välkomna.
*
Slottet Vargaväkte byggdes för några somrar år sedan, av en lodjursfamilj som bar en adelstitel i ett av de gamla kungadömena. Man använde byggmästare från amfibiekejsardömet och ekorrar och bävrar från västern som stenläggare och snickare, och det märks: slottet är långt tåligare och elegantare än något annat som byggts i norden, även om dess murar numera är spruckna och övervuxna av mossa, och takpannorna rasar in.
Slottet drar nytta av en varm källa som springer fram ur klipporna. Tack vare den finns rinnande vatten i brunnarna året runt, och de flesta av slottets stora, ekande hallar går att hålla någorlunda beboeliga också in på midvintern, så länge man även har tillräckligt med ved.
Efter att i det förflutna, till och från, ha varit en viktig maktfaktor i norden, är Vargaväkte nuförtiden bortglömt och ödsligt. Simmus Biörkskiöld, den siste av sin släkt, bor där tillsammans med ett par trogna arbetare och tjänare.
Jag har mest tittat på skotska slott, och en del ryska, för inspiration.
Last edited: