Krickdala Hjälp mig bygga ett slott i norden

[Sinisa_]

Efter en dryg månads färd kommer den olycksdrabbade ångbåten S/S Liriope anlända till slottet Vargaväkte, långt i norr. Trots att det ännu är sensommar hemma i Krickdala, är Vargaväktes gårdsplan redan är täckt av fallna löv, och om morgnarna växer frostrosor över fönstren. Då båten försenats av både naturliga och onaturliga missöden kommer besättning och passagerare inte som planerat kunna återvända söderut innan floden fryser till is. Istället kommer de att bli tvungna att övervintra på det gamla slottet.

Den större intrigen, och de viktiga mysterierna som rollpersonerna måste försöka lösa under hösten och vintern, handlar om deras färdkamrater, framförallt om en ung, föräldralös salamanderflicka som utan att själv veta om det är den sista arvingen till det försvunna amfibiekejsardömets tron, och som i egenskap av prinsessa har drakblod rinnande i ådrorna. Detta har upptäckts av en grupp smådjur som dyrkar en uråldrig fjällig orm; i utbyte mot mörk kunskap och förlängda liv fraktar dessa smådjur ormens hjärta norrut, för att befria henne från drakens inflytande; det hela är för invecklat för att gå in på här; det har att göra med de så kallade "kardinaldjuren" -- en sorts mytiska bestar eller totemdjur som vandrar genom världen och påverkar den på olika sätt.

Den här tråden ska handla om själva slottet Vargaväkte. Alla infall är som vanligt ytterst välkomna.

*

Slottet Vargaväkte byggdes för några somrar år sedan, av en lodjursfamilj som bar en adelstitel i ett av de gamla kungadömena. Man använde byggmästare från amfibiekejsardömet och ekorrar och bävrar från västern som stenläggare och snickare, och det märks: slottet är långt tåligare och elegantare än något annat som byggts i norden, även om dess murar numera är spruckna och övervuxna av mossa, och takpannorna rasar in.

Slottet drar nytta av en varm källa som springer fram ur klipporna. Tack vare den finns rinnande vatten i brunnarna året runt, och de flesta av slottets stora, ekande hallar går att hålla någorlunda beboeliga också in på midvintern, så länge man även har tillräckligt med ved.

Efter att i det förflutna, till och från, ha varit en viktig maktfaktor i norden, är Vargaväkte nuförtiden bortglömt och ödsligt. Simmus Biörkskiöld, den siste av sin släkt, bor där tillsammans med ett par trogna arbetare och tjänare.

Jag har mest tittat på skotska slott, och en del ryska, för inspiration.

 

[Sinisa_]

PERSONGALLERI



Simmus Biörkskiöld, är ett relativt ungt, magert lodjur. Jag vill ge honom en känsla av vampyr, eller Dorian Gray, eller så, fast kanske egentligen utan att han är ond. En melankolisk, svartsynt ung aristokrat. Jag tror att han sysslar med något konstnärligt. Målar han majestätiska fjällandskap? Spelar han på en väldig gammal orgel? Det är ju inte helt omöjligt att han är inblandad i ormsekten, men jag tror att jag föredrar att sekten kommer resande med S/S Liriope, och hyr in sig i en av Vargaväktes flyglar, under förespegling att de ska studera stjärnorna över vintern. Kanske har Simmus något att göra med rösefolket — en sorts otäcka älvakungar och älvadrottningar som lever i stenrösen i storskogen. Jag har halvt en tanke på att delar av slottets grund är byggd med stenar från ett sådant röse, eller ÄR ett sådant röse; i så fall finns ju en grupp rösefolk någonstans i djupen, under den heta källan kanske. Någon sorts flodgudom, nästan? Det kan vara värt att titta på isländsk vidskepelse kring gejsrar…



Härvör Kämpadottir. Grävling. Hennes officiella titel är Köksa, men då hon är den sista av den reguljära tjänarstaben som stannat hos Simmus sedan hans far dog en kall vinter för ett par år sedan, sköter hon numera allt som behöver göras: från reparation av slottets tak, till säkerheten innanför murarna, till slottets finanser. Jag tycker att hon behöver ha någon tragisk hemlighet; hade det inte redan förekommit en massa bortbytingar i kampanjen, skulle det kanske ha passat att hon egentligen var en älva eller ett troll eller så, men det finns redan så mycket sådant tror jag.



Magomed Enöga, en padda, är slottets skogsvaktare. Han tjänade Simmus far innan honom, och avgav kanske något löfte till honom? Om somrarna bor han i en stuga norr om slottet flera veckor i streck. Han är duglig, butter och hemlighetsfull, och ger ett skrämmande och misstänkt intryck till en början, men han i grunden ädel; en sorts Vidstigefigur. Jag tror att han i hemlighet tillhör ett brödraskap som började med de gamla palatsvakterna i amfibiekejsardömet, och som genom åren har vakat över de överlevande kejserliga släktingarna. Jag är rätt säker på att han inte vet att salamanderflickan är en prinsessa, men han misstänker nog det.

Magomed har lapp för ena ögat och mantel fodrad med varm, torkad mossa och hans jobb är först och främst att hålla ägorna någorlunda rena från de huggormar och snokar som tar sig upp till norden om somrarna; han gör detta främst genom att bränna diverse örter och kemikalier vars lukt är avskydda av reptiler, men också, ibland, genom regelrätt jakt och strid. Om somrarna jagar han trollsländor, ekoxar och sniglar och annat som slottet kan röka och salta och äta året om, och han samlar dessutom ved, nötter och rötter. Han är på vänlig fot med en duvhök som lever i ett av slottets övergivna torn, som är ungefär så klok som en hund eller apa, det vill säga den förstår och kan formulera enkla kommandon. Han rider ibland på den, i den kalla vindarna; när de tillsammans dödar vilda vesslor, råttor och andra varelser som stryker omkring på slottets ägor för att stjäla och tjuvjaga, låter Magomed duvhöken äta upp dem.



Bertol, en råtta, är slottets bibliotekare, som dessutom hjälper Härvör med det mesta, när hon väl får fatt i honom, och dessutom är det hans uppgift att i början av varje årstid sota de djupa, trånga skorstenarna i slottet. Han har nattfjärilar i ett av Vargaväktes höga torn. Han använder dem för att bära brev till södern — ett osäkert och ganska långsamt sätt att kommunicera på — men han har dem nog också till… något annat? Vad vet jag inte, men jag tror att det finns en öppning för något intressant och magiskt här. En ny magiskola som använder sig av nattfjärilar? Kanske försöker Bertol tyda något som står skrivet med älvaskrift i nattfjärilarnas vingar? Vad gör nattfjärilar magiska?

*

- Finns det någon befattning som brukar finnas på slott, som jag helt har missat och som är nödvändig och framförallt mysig att ha med? Jag håller gärna personalen så fåtalig som möjligt, både för att det är fint med ett tomt och dragit och övergivet gammalt slott, och för att spelarna ska slippa komma ihåg alltför många nya individer — de har redan en sex, sju personer som kommer med S/S Liriope att hålla i huvudet.

 

[Sinisa_]

ETT SLOTT I SNÖN


- Jag tänker att alla smådjur som bor i Vargaväkte kan åka skridskor och skidor rätt väl, och kanske har Magomed till och med någon sorts segelförsedd isjakt som glider fram på vassa medar över den frusna floden när vädret tillåter? Det känns mysigt att störta fram med vindens hastighet, under vädliga trädgrenar tunga av snö och grottor av frusna vattenfall och istappar. Det kan väl rimligen inte finnas några insekter eller reptiler som kan leva i snö, och dra en släde? Jag försöker helst hålla saker så icke-magiska som möjligt, i alla fall till en början. Kanske finns det harar som folk ifrån slottet anställer för att dra deras slädar? Någon sorts nomader? Jag ser en bild av en klan starka, snövita harar som efter att ha dragit en tjusig släde genom skogen en hel dag, buttert röker pipa och äter gröt kring en eld, medan de tittar på stjärnorna och berättar det de kan av ugglornas sagor och korparnas visdomar för varandra.

- Smådjuren i norr dricker något de kallar för ekbränna, som är sav som pressas ur en sorts järnekar som växer i norden, och som har den underliga egenheten att de alltid glöder innerst inne i kärnveden. Kanske kommer vätskan ur bären eller ekollonen; antagligen måste vätskan destilleras och genomgå någon alkemisk process som tar ett par år, för att smådjur ska kunna dricka den. Ekbränna är bärnstensfärgad och alltid rykande het, oavsett hur länge den står framme i kylan, och den smakar bittert och träigt, med en ton av choklad, och hjälper en att hålla värmen. Den är mycket ovanlig och dyrbar, och en av sakerna som Vargaväkte exporterar söderut för att hålla sig ekonomiskt flytande: man dricker ekbränna i stort sett droppvis. Det är förstås en sorts barnvänlig version av troper kring skotsk whisky och polarjägare som tar en liten hutt konjak för att hålla sig varm, och så vidare. Ekbränna är väl ett tråkigt namn, förresten?

- Den heta källan kommer som sagt ur en spricka i urberget. Det ångande vattnet uppgår i floden, i små rännilar. Här gäller någon sorts isländsk känsla av gejsrar och sådär. Det finns stora grottsystem under slottet, där det varma vattnet har gröpt ur tunnlar i stenen under årtusendena — det här finns mest för att en orm ska kunna komma slingrande där så småningom, söderifrån, trots att det är mitt i vintern. Men jag tänker att det finns varma bad i slottets källare, och att man, när man tar sig nedför trapporna dit, passerar grottöppningar som alla är tillslutna med väldiga järngaller — ”Åh, det där är bara tunnlar som vattnet nött upp. Biörkskiöldarna försökte kartlägga dem förr om åren, men de har varit tillstängda i mer än femtio somrar vid det här laget. Om något lever där? Det tror jag inte. Man hittade aldrig deras mynningar tillbaka till ytan, om sådana finns, så jag vet inte hur några djur skulle kunnat ta sig in där. De där ljuden ni hör är bara vinden som drar genom underjorden.”

- När snön väl faller lägger den sig tät och tjock över världen, så att man inte längre kan ta sig ut genom dörrarna på slottets lägre våningar. Men jag tror att det finns stigstenar utlagda mellan köksingången och en del andra platser — bryggan och Magomeds stuga längs yttermuren och sådär — så att man kan gräva ut tunnlar under snön. Det finns en sorts Hotel Overlookkänsla över allt det här.

 

[Sinisa_]

VARGEN OCH HANS UNGAR


Det finns en varg i långt i norr, i de höga fjällen, men vargen är en sorts jättelik mytologisk best: dödens och den ändlösa nattens totem. Kanske finns det ulvar, som bara är en sorts vilda vargfolk som går på två ben och hittar på otyg och äter de andra smådjuren; man kommer nästan att tänka på stygga vargen i Bamse, fast hemskare och farligare. Ulvarna är inte vargens biologiska avkomma; vargen står ju för is och förstening och allt livs upphörande, medan det är draken som står för liv och återfödelse; jag ska inte gå för djupt in i det där, men det är bättre om andra smådjur — rävar och vesslor och sislar och sådär — blir till ulvar i någon process som ju spelar på varulvsmyter. Kanske blir man en ulv om man blir biten av en annan ulv och inte dör? Eller om man råkar trampa i ett fotspår efter vargen, där han strukit fram i storskogen? Det känns som att fullmånen som hänger över skarsnöns spegel, blek och spöklik, ska in här, på ett eller annat sätt? Har ulvarna någon kultur? Eller är de helt förblindande av hunger? Det är kanske bättre? Fast det är alltid trevligare att låta också traditionella ”monster” ha någon sorts förmildrande drag, och de jagar väl i flockar, och sådär? Kanske har de en stor sång, som de sjunger om nätterna? Jag har väl läst för mycket gamla 90-tals World of Darkness, men nog vore det fint om ulvarna såg sig som utvalda av vargen, eller som att de funnit sina sanna, inre jag, eller blivit funna av sin flock, snarare än att betrakta det som en förbannelse? Kanske är det till och med så att man bara blir en ulv om man söker upp detta öde på något sätt? "Den som ingen fader har, och ingen syster, den som ensam är, kan söka efter vargens fotspår, och en natt när fullmånen lyser i dricka ur det. Den som ensam är kommer då finna sin fader -- han som ingen fader är -- och sin syster, som ingen syster är." En tanke.

 

[Cybot]

1. Kanske är det så att den som bryter mot Barfota kungens lag (och äter ett tänkande smådjur) men inte känner någon som helst ånger kan bli till en ulv?
2. Hur tänker du dig slottet? Du har tittat på slott i öster och i Skottland, men det finns ju en rejäl blandning av olika slott i diverse storlekar. Bara i de "små till mellanstora" så finns det gott om alternativ i olika stilar. T.ex. i Transylvanien så hittar vi Bran och Peles (där jag skulle klassa Bran som "olycksbådande" medans Peles verkar ganska hemtrevligt) och i Skottland så ...Eilan Donan, Forter Castle, Braemar Castle osv.

 

[Cybot]

De klassiska posterna i ett äldre slottshushåll är:
Steward/Förvaltaren/Majordomo: Hanterar inköp, personal, håller reda slottets inkomster (från de byar och gårdar och den mark slottet äger) osv.
Kammarherren: Förvaltar slottets inventarier. Kläder, dukar, gobelänger, möbler osv.
Köksmästaren: Har du redan täckt in.
Marskalken: Ansvarig för riddjur, falkar, hundar osv. Kanske inte behövs i Vargaväkte. Kanske sköts det av Bertol?

 

[Sinisa_]

1. Kanske är det så att den som bryter mot Barfota kungens lag (och äter ett tänkande smådjur) men inte känner någon som helst ånger kan bli till en ulv?

Det som har etablerats som kanon under den här kampanjen, som till stor del utspelat sig i det vilda norden, är att djuren där aldrig har uttalat barfotakungens löfte, och därför kan luras och döda och äta av varandra där de kommer åt, utan att drabbas av förbannelser eller bannmärken. Bland annat smög sig en räv, en katt och en vessla ombord på S/S Liriope en natt, och lyckades stjäla med sig en annan passagerare i en säck, i syfte att laga till och äta upp henne. Det blev ett par kusliga, skräckiga spelsesssioner när rollpersonerna, som ju är rätt fredliga typer -- en flygekorre som är astronom, en padda som är leksakstillverkare och en räv som är flodbåtskapten och teförsäljare -- tvingades beväpna sig med verktygen de fann på båten och smyga ut i storskogen en natt för att försöka rädda henne.

Men kanske kan det handla om att det finns delar av andra djur som det är tabu att äta? Att man i vanliga fall inte äter hjärtat, till exempel? Och att det ingår i ritualen att bli en ulv att man äter en annan varelses hjärta. Jag lutar åt att det är något intressant med att de som blir ulvar väljer det själva, och till exempel som en del av ritualen dricker upp fullmånen när den speglas i vatten som samlats i vargens fotspår, och äter en annan varelses hjärta, och kanske något tredje. Något som har att göra med döden, eller med ben, eller med en lie? Kanske en lie, konstigt nog. Jag vet inte. Jag kommer att tänka på gamla folksagor där en kvinna kunde bli en varulv om hon kröp genom en nyfödd kalvs fostersäck, för att slippa smärta under förlossningar, eller något liknande -- jag tyckte att det där var så hemskt och märkligt när jag läste det i barndomen. Jag skulle vilja komma åt något sådant, med en smak av gammal folktro och bondesamhälle.

På sätt och vis vill man ju ha varulvar, det vill säga ulvar som kan förvandla sig tillbaka till de djur de en gång var. Kanske kan de göra det natten när månen har varit i nedan och månskäran föds på nytt. Jag tänker att de som väljer att bli ulvar ofta är djur som är rädda att dödas eller skadas av andra, för att de är svaga eller ensamma.

 

[Sinisa_]

2. Hur tänker du dig slottet? Du har tittat på slott i öster och i Skottland, men det finns ju en rejäl blandning av olika slott i diverse storlekar. Bara i de "små till mellanstora" så finns det gott om alternativ i olika stilar. T.ex. i Transylvanien så hittar vi Bran och Peles (där jag skulle klassa Bran som "olycksbådande" medans Peles verkar ganska hemtrevligt) och i Skottland så ...Eilan Donan, Forter Castle, Braemar Castle osv.

Jag tänker mig att det står vid en biflod, med en väldig stenbro som man måste korsa för att nå huvudporten. Det står nog inte på en ö, men väl på ett svåråkomligt klippnäs. Elian Donan är rätt nära, tror jag, fast Vargaväkte har fler torn.

Det är ett olycksbådande slott från utsidan. Interiören är till stora delar fuktig och dragig och har en "hemsökt" känsla, nästan som att söka igenom en ruin. Jag tror att det finns delar som slottets stab bara besöker varannan sommar eller sådär, för att hålla den värsta ohyran borta. Men det finns mysiga delar också, med eldstäder, mattor och tjusiga möbler, väldiga bokhyllor, och så vidare.

 

[Cybot]

Vaknade abrupt med en tanke.
Tänk om det inte är så för att man blir varg om man är ensam och söker det, utan att ensamheten är tillräckligt? Ensamheten är det som triggar att bli varulv?

Grejen är ju att en term för fredlös i äldre Sverige (vikingatid och strax därefter) är att bli förklarad varg (vilket betydde mördare/fredlös och varg är egentligen ett noanamn för ulv). Men om det i Krickdalas värld är helt enkelt vad som händer om man spenderar för mycket tid ensam så nära vargens inflytande. Man behöver inte vara en våldsverkare. Kanske är man utkastad av andra anledningar. Kanske är man den sista av sin stam. Kanske är man en jägare som fastnade därute ensam när isarna smälte och det inte längre gick att åka skridskor ner för floden men smältvattnet gjorde floden för ström och farlig för att tillverka en kanot.

Oavsett. Man har spenderat allt för länge ensam. Och då kommer vargens inflytande, och man blir mer och mer best. Blir man tillräckligt mycket best så finns det ingen gemensamhet att gå tillbaka till, man är för annorlunda andra tänkande djur. Ja, alla förutom andra under Vargens inflytande. Hittar man andra i samma tillstånd innan det gått allt för långt så stoppas förvandlingen och man blir en del av en ny flock, en vargulv. Halvt ostoppbar best, en inkarnation av döden, halvt tänkande djur som fortfarande kan känna gemenskap och samhörighet.

 

[Gamiel]

Steward/Förvaltaren/Majordomo

Om jag har förstått rätt så är den äldre svenska titeln för denna roll "jarl", om man vill gå med en mer medeltida Sverige känsla.

 

[lupmet]

Bara en tanke innan jag ger mig i kast att börja läsa hela tråden (Krickdalatrådarna tenderar till att bli jättelånga med en gång! ): en borg är en fästning som syftar att försvara invånarna, det byggdes inte slott i Europa förrän krigföringen gjorde den traditionella borgen ineffektiv. Slottet var ett extravagant hus för de rika och kunde ha murar för att hålla borta populasen men inte en invaderande armé. Det låter som att det är ett slott du är ute efter men om du vill ha ett försvarsverk bör det heta borg – om inte annat för att ett slott och en borg har olika behov av personal.

 

[Gamiel]

Bara en tanke innan jag ger mig i kast att börja läsa hela tråden (Krickdalatrådarna tenderar till att bli jättelånga med en gång! ): en borg är en fästning som syftar att försvara invånarna, det byggdes inte slott i Europa förrän krigföringen gjorde den traditionella borgen ineffektiv. Slottet var ett extravagant hus för de rika och kunde ha murar för att hålla borta populasen men inte en invaderande armé. Det låter som att det är ett slott du är ute efter men om du vill ha ett försvarsverk bör det heta borg – om inte annat för att ett slott och en borg har olika behov av personal.

Fast borgar har ju många gånger byggts om/ut till slott - ex. Gripsholms slott. Alternativt så kan ju stället ha byggts under en historieromantisk tid så det är i praktiken ett slott men utrustad med flera av de försvarsanordningar (ex. tinnar, vallgrav, vindbrygga) som en borg ska ha, om än där för att vara estetiska än praktiska (även om de kanske kan vara praktiska till viss del).

 

[Leon]

Det går ju även att kalla det ett gods eller (det eleganta) hus.

Vad gäller skotsk inspiration, om man vill ha tinnar och torn, kan det vara värt att titta på Scottish baronial style - som Abbotsford, Balmoral etc.

 

[Gamiel]

Simmus Biörkskiöld, är ett relativt ungt, magert lodjur.

Vad är det mad svansen om han är ett lodjur?

 

[Gamiel]

Det går ju även att kalla det ett gods

Gods indikerar landbruk, oftast större sådant.

 

[Kungfetti]

Vad är det mad svansen om han är ett lodjur?

Åh nej, du avslöjade hans hemlighet. Simmus är en vildkatt i förklädnad...

 

[Cybot]

Bara en tanke innan jag ger mig i kast att börja läsa hela tråden (Krickdalatrådarna tenderar till att bli jättelånga med en gång! ): en borg är en fästning som syftar att försvara invånarna, det byggdes inte slott i Europa förrän krigföringen gjorde den traditionella borgen ineffektiv. Slottet var ett extravagant hus för de rika och kunde ha murar för att hålla borta populasen men inte en invaderande armé. Det låter som att det är ett slott du är ute efter men om du vill ha ett försvarsverk bör det heta borg – om inte annat för att ett slott och en borg har olika behov av personal.

1. Borgar byggdes lika ofta för att betvinga befolkningen som något annat (t.ex. många borgar i England eller olika delar av Alperna)
2. Borgen fungerade i princip alltid som någons adelsmans säte. Det är därför de inte är Fort.
3. Det finns ingen strikt gräns mellan borg och slott.
4. Det här är sago-fantastik där hotet lika ofta är monster som andra människor. Historiska uppdelningar i en eller en annan kategori är meningslösa.

 

[Gamiel]

Slottet Vargaväkte byggdes för några somrar år sedan, av en lodjursfamilj som bar en adelstitel i ett av de gamla kungadömena. Man använde byggmästare från amfibiekejsardömet och ekorrar och bävrar från västern som stenläggare och snickare, och det märks: slottet är långt tåligare och elegantare än något annat som byggts i norden, även om dess murar numera är spruckna och övervuxna av mossa, och takpannorna rasar in.

Slottet drar nytta av en varm källa som springer fram ur klipporna. Tack vare den finns rinnande vatten i brunnarna året runt, och de flesta av slottets stora, ekande hallar går att hålla någorlunda beboeliga också in på midvintern, så länge man även har tillräckligt med ved.

Efter att i det förflutna, till och från, ha varit en viktig maktfaktor i norden, är Vargaväkte nuförtiden bortglömt och ödsligt. Simmus Biörkskiöld, den siste av sin släkt, bor där tillsammans med ett par trogna arbetare och tjänare.

Jag har mest tittat på skotska slott, och en del ryska, för inspiration.

Mitt första tanke när jag läser detta är att du är ute efter något i stilen med borgarna/slotten från Stormländerna/Trudvagn och Ivan Bilibins sagoillustrationer. Trä som huvud byggmaterial.

 

[Sinisa_]

Det går ju även att kalla det ett gods eller (det eleganta) hus.

Vad gäller skotsk inspiration, om man vill ha tinnar och torn, kan det vara värt att titta på Scottish baronial style - som Abbotsford, Balmoral etc.

Vargväkte Hus är kanske inte så dumt.
Och ja, kolla, baronial style var nära. Kanske aningen modern, och lite Disneyaktig på nåt sätt, för det jag tänker mig att Vargaväkte är. Men det går ju att teckna det med förfallna murar och tak och sådär.

 

[Sinisa_]

Vad är det mad svansen om han är ett lodjur?

Åh nej, du avslöjade hans hemlighet. Simmus är en vildkatt i förklädnad...

Inofficiellt kan det ha att göra med att jag tecknade bilden innan det slog mig att lodjur faktiskt inte har svansar. In-game är nog förklaringen att Biörkskiöldarna har haft långa, yviga svansar sedan husets fru för ett par generationer sedan hade en utomäktenskaplig och tragisk affär med slottets marskalk, som var just en vildkatt. Frun klippte svansarna av sina barn när de föddes, och de gjorde detsamma med sina barn, men den seden har numera övergivits -- ett tecken på slottets och släktens allmänna förfall, i vissas ögon. "När Simmus gamle farfars far levde, och Vargaväkte skickade fem tunnor ekbränna och femtio tunnor nötter och hjortron söderut varje höst, och slottet ännu myllrade av liv, hade en Biörkskiöld aldrig kunna gå omkring med lång svans. Gubben hade befriat oss från synen med ett enda hugg med värjan. Men tiderna förändras. Sannerligen..."