Bästa närstridsvapnet (ca 1600)

[nano]

Absolut, men långt ifrån alla:

View attachment 19633

eller:

View attachment 19634

Fast det där ser ju mer ut som fäktmästarrunk. De hade väl sin marknad och skrev till sin målgrupp och får tas med flera nypor salt.

 

[Leon]

Många i rollspelssvängen har litet svårt att ta till sig att svärd inte är särskilt bra vapen (utan en rejält tilltagen sköld också), och att dess främsta poäng är att vara praktiskt sidearm. Du kan ha på dig svärd i civila och civiliserade sammanhang och när du äter middag, men ska du ut på slagfältet plockar du på dig ett seriöst vapen (typiskt sett något sorts stångvapen). Det är q2²²20@ vad du drar om du tappat ditt riktiga vapen.

Kan jämföras med pistol i det avseendet.

Men alltså det är väl precis som du skriver fast helt tvärt om? Det vill säga många stångvapen är specialiserade slagfältsvapen och därför inte intressanta för äventyrare som ägnar sig åt grottröj och skärmystlingar.

Det annars utmärkta Warlords of Alexander är ett bra exempel på det här: de ger sarissa (den makedonska piken) skyhög skada eftersom det är ett så dominerande vapen. Men det är ju jättekonstigt att tänka sig att RP springer runt ensamma med en pik och kan använda den till något annat än som en 21 foot pole.

När jag spelar rollspel spelar jag ofta problemlösare med pistol eller äventyrare med svärd.

 

[Cybot]

Silvers "stångvapen av perfekta längd" är dock väldigt mycket en "du är en äventyrare" smak. Hans perfekta längd är vapen för när folk slåss i en öppen formation (som under en skärmytsling...eller en äventyrar fajt) snarare än "vad du har på dig som civil och blir plötsligt anfallen".

 

[Faehrengaust]

Fast det där ser ju mer ut som fäktmästarrunk. De hade väl sin marknad och skrev till sin målgrupp och får tas med flera nypor salt.

Absolut, det är riktig hardcore fäktmästarporr Men målgruppen är ju bland annat de som ska utkämpa (juridiska) dueller vilket är ett mycket viktigt område för väpnad kamp.

Sen finns även traditioner inom olika samhällsgrupper (t.ex. skäran i bilderna eller trästaven bland vandrare som t.ex. gesäller som ofta förväntades vandra mellan städer och arbeta för olika mästare).

Vidare har vi torneringar, tävlingar och olika former av vapenlekar.

För att inte tala om jakt. Det finns till och med speciella jaktsvärd (i Afrika finns det även ett svärd som är gjort för att hugga hälsenorna av elefanter).

Det jag vill få fram är att vapenutvecklingen inte enbart var inriktad på slagfälten. Vi idag (speciellt i rollspel) ser gärna vapen som något som ska optimeras för att döda i en strid, men så var det långt ifrån alltid historiskt. Vapen hade många användningsområden och betydelser.

I en fantasy-setting skulle jag även förvänta mig att det dyker upp vapen som är gjorda för monsterbekämpning (med tanke på variationen i vapen under historien och hur de optimerades för olika ändamål så vore det helt otänkbart att det inte skulle uppstå speciellt framtagna vapen för olika typer av monster) och även vapen som på olika sätt är anpassade till magi eller andra övernaturliga inslag (det kanske är enklare att förtrolla ett svärd än andra vapen, vad vet jag).

 

[Zeedox]

Observera dock att han inte är helt objektiv, han hyste agg mot de Italienska fäktmästarna

Största poängen jag tar med mig är att fler fäktmästare i mina fantasyvärldar borde vara motiverade av xenofobi i sina vapenval!

 

[JohanL]

Fast det där ser ju mer ut som fäktmästarrunk.

I alla fall den första är för juridiska dueller/trial by combat. Det är meningen att det ska vara ett dumt vapen - det är inte till för att vara effektivt.

 

[Faehrengaust]

Många i rollspelssvängen har litet svårt att ta till sig att svärd inte är särskilt bra vapen (utan en rejält tilltagen sköld också), och att dess främsta poäng är att vara praktiskt sidearm. Du kan ha på dig svärd i civila och civiliserade sammanhang och när du äter middag, men ska du ut på slagfältet plockar du på dig ett seriöst vapen (typiskt sett något sorts stångvapen). Det är också vad du drar om du tappat ditt riktiga vapen.

Kan jämföras med pistol i det avseendet.

Svärdet symbolvärde är stort. Och det var stort även under historien.

Och svärdet är inget dåligt val om man bara får ha ett vapen. Det fungerar i många olika sammanhang (slagfält, strid i gränd, till häst/fots, mot orustade/rustade motståndare, socialt rätt accepterat, duellvapen, etc.).

Om man har möjlighet att välja vapen efter motstånd/tillfälle så är det ofta bättre att välja något annat, men det är ju inte alltid man har den lyxen.

En möjlig välavvägd vapenuppsättning för en äventyrare till fots vore något stil med: en stav eller ett lättare spjut i handen som man kan använda som vandringsstav. Ett sidovapen i bältet (kortare svärd eller handyxa) och en dolk. En liten sköld är så klart också trevligt, men det blir lite mer att bära. Helst skulle man också vilja ha med sig ett specialistvapen mot rustningar...

 

[JohanL]

Men alltså det är väl precis som du skriver fast helt tvärt om? Det vill säga många stångvapen är specialiserade slagfältsvapen och därför inte intressanta för äventyrare som ägnar sig åt grottröj och skärmystlingar.

Beror på hur trånga gångarna är, och på vad för sorts monster man möter. Våra typiska korridorer är väl 1,5 eller 3 meter breda. Man ska inte ha med sig pik eller andra långa spjut in, men t.ex. en pålyxa är fortfarande ett ypperligt vapen. En anledning till att svärd blev allt mindre populärt med tiden är att det blev svårare och svårare att skada pansrade motståndare, och vi kan antagligen dra en analogi till att skada tuffa monster då. Det är helt enkelt mycket bättre kräm i ett riktigt slagfältsvapen. Tänk dig skillnaden på att hugga ned ett träd med ett svärd och med en yxa.

Men ja, man vill nog ha både ett sidearm och en dolk också när man ger sig in i dungen - man behöver kunna hantera väldigt olika situationer.

Och håller absolut med om nischade specialistvapen - de flesta monster är farligare än vildsvin, och de gjorde man specialvapen mot. Vapen som pålyxa och hillebard har i alla fall olika ändar och sådant, så det är inte långsökt att de skulle vara bra mot ett vidare spektrum jobbiga fiender.

Jag tar ibland upp att om äventyrare vill döda en val, hoppar de upp på huvudet på den och hugger den med svärd tills den dör. Proffsen använder harpun.

 

[Rickard]

För övrigt anser jag att Forest bill ska införas i alla rollspel

Jag döper nog bara om den till "orchisk hillebard".

 

[Cybot]

och vi kan antagligen dra en analogi till att skada tuffa monster då.

Nej det kan vi inte. De flesta tuffa monster är fortfarande bepansrade med ben, horn och tjockt skinn snarare än något motsvarande härdat stål.

Mot 90% av monsterboken så är rätt val: armborst backat upp av flera personer med spjut. Armborstet har fördelen att man kan traska omkring med ett laddat armborst snarare än att behöva spänna en massiv krigsbåge. Jaktbågar är coola, men inte om man behöver skjuta något motsvarande en noshörning (och det är inte konstigt att kastspjutet snarare än bågen var det primära jaktvapnet i stora delar av afrika).

 

[Faehrengaust]

Men alltså det är väl precis som du skriver fast helt tvärt om? Det vill säga många stångvapen är specialiserade slagfältsvapen och därför inte intressanta för äventyrare som ägnar sig åt grottröj och skärmystlingar.

Det annars utmärkta Warlords of Alexander är ett bra exempel på det här: de ger sarissa (den makedonska piken) skyhög skada eftersom det är ett så dominerande vapen. Men det är ju jättekonstigt att tänka sig att RP springer runt ensamma med en pik och kan använda den till något annat än som en 21 foot pole.

Nja, spjut eller kortare stångvapen är perfekta i grottröj och skärmytslingar. En person med spjut i en trång grottgång kan totalt stoppa en hel grupp fiender (som inte har alltför tung rustning). Korta stångvapen (pålyxa) är underbara i närstrid mot svärd. Och i mindre skärmytslingar så kommer vapen med räckviddsfördel att dominera.

När jag tränade HEMA (Historical European Martial Arts) så tränade vi främst svärd, värja, brottning, dolk och lite speciella fäktarvapen. Men någon gång i bland så testade vi även stav, pålyxa och spjut. Om vi tog ett gäng fäktare som tränat flera år med svärd och sedan gav vi en av dem t.ex. ett spjut så blev denna direkt bättre än de andra, utan att ha tränat på vapnet! Det är en enorm fördel att ha t.ex. ett spjut mot ett svärd. Ofta kunde personen med spjut/stav besegra två av de andra (fortfarande utan speciell träning i vapnet i fråga). Det betyder dock inte att spjut-/stavanvändaren vinner varje gång!

Det finns gott om videon på youtube on detta från olika fäktgrupper. Alla kommer till samma resultat (på mer eller mindre brutala sätt ).

Ekvationen ändras dock något om kombatanterna har rustning eftersom en tyngre rustning gör att man kan ignorera en del typer av anfall (lätta, snabba stötar mot bålen är inte någon fara längre).

När jag spelar rollspel spelar jag ofta problemlösare med pistol eller äventyrare med svärd.

Jag föredrar att ha pistol OCH svärd

Eftersom många (av våra) äventyr utspelar sig i stadsmiljö så är det en utomordentlig vapenuppsättning för äventyrare.

 

[Faehrengaust]

Största poängen jag tar med mig är att fler fäktmästare i mina fantasyvärldar borde vara motiverade av xenofobi i sina vapenval!

YES!!!

Och inte bara fäktmästare heller för den delen. Det fanns liknande tankar hos många (har bl.a. läst flera historiska texter där adelspersoner uttalar sig negativt om andra länders vapenpreferenser).

 

[JohanL]

Jag föredrar att ha pistol OCH svärd

Coolhetsfaktorn i huggare + flintlåspistol, sabel + revolver, eller chainsword + bolt pistol, är skyhög.

Matt Easton tyckte att sabel + pistol är den optimala vapenuppsättningen i zombieapokalypsen.

Fast det är inte direkt så man utrustar trupper som ska slåss i stadsmiljö eller SWAT teams - det är fortfarande automatvapen (ibland litet kortare) och ibland hagelgevär (som dessutom kan få upp dörrar). Flashbangs och granater (ordningsmakten brukar ogilla när vanligt folk använder granater, dock).

”When a man with a .45 meets a man with a rifle, the man with the pistol will be a dead man.”

 

[Faehrengaust]

Coolhetsfaktorn i huggare + flintlåspistol, sabel + revolver, eller chainsword + bolt pistol, är skyhög.

Eller hur! Gärna med en bredbrättad hatt också.

Matt Easton tyckte att sabel + pistol är den optimala vapenuppsättningen i zombieapokalypsen.

Jag som inte kan använda pistol skulle nog byta pistolen mot en bucklare. Misstänker att jag bara skulle göra bort mig med en pistol

 

[JohanL]

Jag som inte kan använda pistol

Alla kan använda pistol, det är en del av poängen. Peka och klicka.

 

[Gamiel]

Jag döper nog bara om den till "orchisk hillebard".

Tror stridslie är närmare än hillebard. I alla fall för klassisk billhook design.

 

[Faehrengaust]

Nämnde tidigare i tråden svärds som används till elefantjakt. Det är nog en parallell till specialvapen mot monster.

Tanken är alltså (detta enligt reseberättelser av europeiska utforskare på 1800-talet) att ett gäng distraherar elefanten (i vissa berättelser så är det en eller flera ryttare) medan en person tar sig till sidan av elefanten och hugger av hälsenan. Sedan kan elefanten dödas med spjut eller så låtar man den bara förblöda.

Det finns en del illustrationer, men de är inte att lita på för fem öre eftersom de är gjorda av europeiska målare som hört berättelserna. De har alltså antagligen ingen koll på vad det var för typ av svärd eller hur det verkligen gick till. Men om ni vill kika:

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Det är bara att googla på hunting elephant with sword så hittar ni mer.

 

[Faehrengaust]

Mot 90% av monsterboken så är rätt val: armborst backat upp av flera personer med spjut. Armborstet har fördelen att man kan traska omkring med ett laddat armborst snarare än att behöva spänna en massiv krigsbåge. Jaktbågar är coola, men inte om man behöver skjuta något motsvarande en noshörning (och det är inte konstigt att kastspjutet snarare än bågen var det primära jaktvapnet i stora delar av afrika).

Lite tråkigt att det är så monsterböckerna designat sina monster, men jag håller helt med.

Vill man ytterligare förfina uppställningen så kan det vara en bra tanke att ha några "krokande" vapen (forest bill!) med för att kontrollera/fälla monster. Sköldar är bra om monstret har någon attack med lång räckvidd som är speciellt farlig (giftgadd på en lång svans). Men det beror så klart på hur många personer man är.

Sen ska man nog inte underskatta eld i någon form. Om inte annat så är det många djur/monster som kan vara rädda för det.

Slåss man i mörker så kan en lantern shield vara praktisk för att blända monstret.

 

[JohanL]

En sak vi sällan ser i rollspel men som är fundamentalt i verkligheten är varelsernas psykologi. Du kan jaga val i en liten båt trots att valen enkelt skulle kunna krossa den, för att det inte är så valar fungerar i normalfallet (dock tyckte valfångare hemskt illa om vissa arter av val där det var en förhöjd risk för det). I många primitivare samhällen jagade man storvilt genom att skadskjuta dem och sedan spåra och förfölja dem till döds under timmar eller dagar - man var inte utrustade att ta dem i en rättvis närstrid, för det behövdes inte.

Monsterkunskap borde vara extemt viktigt i en rollspelsvärld.

 

[Cybot]

Lite tråkigt att det är så monsterböckerna designat sina monster, men jag håller helt med.

Vill man ytterligare förfina uppställningen så kan det vara en bra tanke att ha några "krokande" vapen (forest bill!) med för att kontrollera/fälla monster. Sköldar är bra om monstret har någon attack med lång räckvidd som är speciellt farlig (giftgadd på en lång svans). Men det beror så klart på hur många personer man är.

Sen ska man nog inte underskatta eld i någon form. Om inte annat så är det många djur/monster som kan vara rädda för det.

Slåss man i mörker så kan en lantern shield vara praktisk för att blända monstret.

Det hade varit intressant med ett monsterjägarspel som fokuserar mer på attacklinjer, leverage och sådant. Liksom, det finns anledningar varför att i norden så användes nästan aldrig sköld utan man fokuserade på kraftiga spjut (även om det var en risk att en björn slog undan spjutet så var det inte en tillräckligt stor risk utan att man föredrog flera personer med tunga björnspjut. Samma sak med vildsvin), medans vid lejonjakt så var en stor sköld samt en kombination av kast- och stickspjut favoritkombinationen (om man inte var farao och jagade lejon med båge från sin hästdragna vagn).