Skräck är den känsla som jag upplevt som svåraste att få fram. Spänning, stress, hat, äckel, vänskap, "kärlek" (inte äkta), mystik, förvirring, etc går bra, men inte skräck.
Jag tror att en av de första föreställningar man måste släppa när det kommer till skräckrollspel är idén om att
spelarna skall bli rädda runt spelbordet.
Det är klart att det kan hända, men det är extremt ovanligt, kräver väldigt specifika omständigheter, och bör inte vara en målsättning när man sätter sig ner för att spela.
Orsaken till att det inte bör vara en målsättning är för att man då verkligen planerat för att misslyckas. Om skrämma spelarna är ett mål vid skräckrollspel, så kommer det för det mesta inte ske. Om man tolkar utebliven skrämsel som ett misslyckande, så blir förutsättningarna för att det skall ske
sämre än om man hade haft en mer avslappnad attityd till det med lägre ställda förväntningar.
Skräck i rollspel är något som
kan hända, men skräckrollspel handlar för mig om skräck för
rollpersonerna och skräck som
tema i spelet.
Med rätt stämning, inställning, förväntningar, samspel, energi och tillfälle kan det såklart, någon gång i bland, bli läskigt kring spelbordet.
Men det handlar då mest om tur, och är inget jag tror man skall ställa som krav eller förväntning på sitt skräckrollspelande.