Läskigaste skräckäventyret?

[Henke]

Jag tror att en av de första föreställningar man måste släppa när det kommer till skräckrollspel är idén om att spelarna skall bli rädda runt spelbordet.
Det är klart att det kan hända, men det är extremt ovanligt, kräver väldigt specifika omständigheter, och bör inte vara en målsättning när man sätter sig ner för att spela.

Orsaken till att det inte bör vara en målsättning är för att man då verkligen planerat för att misslyckas. Om skrämma spelarna är ett mål vid skräckrollspel, så kommer det för det mesta inte ske. Om man tolkar utebliven skrämsel som ett misslyckande, så blir förutsättningarna för att det skall ske sämre än om man hade haft en mer avslappnad attityd till det med lägre ställda förväntningar.

Skräck i rollspel är något som kan hända, men skräckrollspel handlar för mig om skräck för rollpersonerna och skräck som tema i spelet.
Med rätt stämning, inställning, förväntningar, samspel, energi och tillfälle kan det såklart, någon gång i bland, bli läskigt kring spelbordet.
Men det handlar då mest om tur, och är inget jag tror man skall ställa som krav eller förväntning på sitt skräckrollspelande.

En sak jag ibland funderat på är om skräck i rollspel blir bättre av om spelarna inte vet om att det är ett skräckrollspel. Det känns inte helt schysst att lura in spelare i något de kanske inte känner sig bekväma att spela, men att skräcken blir plötslig och oplanerad tänker jag annars skulle kunna vara en fördel.

Nu kollar jag inte så mycket på skräckfilm eller läser skräcklitteratur, men funkar det bättre som skräck än rollspel? Varför isf?

Funkar skräck bättre i LARP? Jag resonerade lite kring det HÄR i en gammal tråd.

 

[adrian_of_arcane_lore]

En sak jag ibland funderat på är om skräck i rollspel blir bättre av om spelarna inte vet om att det är ett skräckrollspel. Det känns inte helt schysst att lura in spelare i något de kanske inte känner sig bekväma att spela, men att skräcken blir plötslig och oplanerad tänker jag annars skulle kunna vara en fördel.

Nej det tror jag skulle vara jättedåligt.
Dels för att sk "player buy-in" är en av de mest avgörande faktorerna för att spelet överhuvudtaget skall kunna bli läskigt, dels för att det helt enkelt inte är en schysst sak att göra mot folk (enligt mig).

I de grupper jag spelat har det alltid vart viktigt att prata om vad man skall spela och hur det går till, så att folk har rätt förväntningar. Vissa gillar inte vissa saker, exempelvis har jag spelat med folk som absolut inte vill ha konflikter mellan rollspersoner, andra vill väldigt gärna ha element av samberättande i spelet, andra vill absolut inte ha samberättande för det tar ifrån från upplevelsen, vissa vill ha mer actionfyllda strider, andra vill ha lite strid osv. Folk avstår ändå oftast från annat både roligt och viktigt för att ta sig tiden att spela rollspel, då vill man nog ha ut något av den tiden och inte eventuellt bli negativt överraskad.

Dessutom tolkar jag det som att hela den idén bygger på att det är eftersträvansvärt i skräckrollspel att skrämma spelarna, och det anser jag inte att det är.

Nu kollar jag inte så mycket på skräckfilm eller läser skräcklitteratur, men funkar det bättre som skräck än rollspel? Varför isf?

För att du inte sitter tillsammans med fem kompisar i ett rum där du känner dig väldigt trygg och avslappnad. Samt för att skräckfilm har hela det audiovisuella spektrat att jobba med och spelar väldigt mkt på ren reaktionsförmåga med plötsliga höja ljud och snabba bilder (jumpscares). Vid läsning är du ofta själv. Men trots det så blir ju skräck mindre läskigt ju mer man konsumerar av det. Någon som kollar på mycket skräckfilm blir förmodligen inte lika skrämd av att se en skräckfilm som någon som aldrig sett skräck etc. Detsamma gäller för rollspel, spelar man mycket skräckrollspel är det svårare att bli rädd.
Det är ytterligare en anledning till att det inte bör vara ett mått på hur "bra" det gått utifrån hur rädda spelarna blivit. De som tenderar att spela mer skräck blir generellt sett mindre rädda av att göra det, helt enkelt för att de gjort det mer.

Vad du behöver är tankar och idéer som är så obehagliga, så äckliga eller så fel att man mår dåligt av dem. Finns det i ett scenario och det levereras vid bordet behöver du inte vara en ovanligt bra spelledare eller ha ett ovanligt bra bord. Bara hitta saker som kommer få folk att må dåligt på riktigt.

Håller inte med alls.
Jag anser att The Others är en oerhört mycket mer effektiv skräckfilm än A Serbian Film.
Den första jobbar helt med stämning och känslor. Den senare går direkt på obehag och äckel. Att skruva upp äckel-reglaget till 11 och få folk att känna obehag är enkelt, men i min mening skapar det oftast rätt kass och ointressant skräck.

 

[Kungfetti]

Jag har som många andra inte heller spelat eller spellett så mycket skräck men vid i alla fall två tillfällen har jag lyckats att skrämma både karaktärer och spelare. Jag tror att det var en kombination av stämningsmusik och buy-in i form av att jag aviserat att nu kan det bli det bli farligt för att få alla att sluta flamsa för en stund. Och det funkade. Sen är det det vanliga; inte nonstop skräck och dra ut på revealen. Folks egna fantasi är alltid värre än vad som faktiskt kommer.

Spoiler: Exemplen

Vi spelade normalt sett ganska tramsigt runt bordet eftersom spelarna var ganska avtrubbade vampyrer ( Blodsugare ), och utan bakgrundsmusik. Men en av dem skulle åka ut i skogen och gräva upp sina pengar hon gömt innan hon blev vänd. Jag hade vid upprepade tillfällen när de åkte runt på motorvägar i Skåne lyft det faktum att vampyrer håller sig i städer eftersom obygden är full av livsfarliga varulvar och på så sätt aviserat att nu blir det farligt. Sen satte jag på bakgrundsmusik (något obehagligt med Gnaw Their Tongues) och då var alla runt bordet på hugget. Att de hade delat på gänget och åkt ut bara två vampyrer i en liten Golf längs mörka skogsvägar utanför Genarp hjälpte inte. Varenda grej fick dem att reagera. Vind i träden, en kvist som bröts. En uggla som seglade fram i mörkret. När de hade grävt upp pengarna och gick mot bilen andades de ut för de insåg att jag bara fuckat med dem. När den gigantiska varulven med ett vrål landade på stigen framför dem skrek alla spelare av skräck och en desperat flykt satte igång.

Andra gången var när de var och härjade med settiterna i Trelleborg i jakten på en förlorad last heroin. Efter många om och men är deras enda ledtråd en av settiternas mänskliga syster Jenette. Hon har lämnat en lapp att hon är hos sin pojkvän Jonas i Anderslöv och de hittar adressen lätt.

Väl på plats finner de en enplansvilla med en grönvit Nordiska Motståndsrörelsenfana i fönstret (Jonas är såklart nazist). Snön ligger orörd utanför och de går fram och ringer på. Ingen svarar och de trycker upp dörren och Gnaw Their Tongues går igång.

Det luktar färskt blod från källaren så de går försiktigt ner. Musiken och huset fullt av nazzeparafernalia skapar en läskig fond när de väl nere i källaren ser en sjukt obehaglig syn; någon har försökt sammanfoga Janette och hennes pojkvän utan att använda köttmagi vilket lett till enorm blodsutgjutelse. En skugga i hörnet materialiseras till settiten Sunuya och spelarna skriker. Vild skottlossning utbryter men hon blir bara till skugga igen och allas puls är uppe på hundra.

Så för att faktiskt svara på frågan har jag inget vettigt svar, spelar typ aldrig färdiga äventyr :-/

 

[JohanL]

Ett ögonblick jag verkligen tyckte om i Beyond the Mountains of Madness är när man gräver ut den förra expeditionens frusna läger. I ett av tälten har uppenbarligen något dåligt hänt, med mycket fruset blod och annat. Man hittar till slut en död kropp, uppskuren och med organ utplockade. Men den verkliga clinchen är att man också hittar dennes anatomibok, uppslagen på en illustration över den mänskliga kroppen. Den enda slutsatsen man kan dra är att vederbörande vivisektionerats av någon av ren nyfikenhet.

 

[God45]

Nej det tror jag skulle vara jättedåligt.
Dels för att sk "player buy-in" är en av de mest avgörande faktorerna för att spelet överhuvudtaget skall kunna bli läskigt, dels för att det helt enkelt inte är en schysst sak att göra mot folk (enligt mig).

I de grupper jag spelat har det alltid vart viktigt att prata om vad man skall spela och hur det går till, så att folk har rätt förväntningar. Vissa gillar inte vissa saker, exempelvis har jag spelat med folk som absolut inte vill ha konflikter mellan rollspersoner, andra vill väldigt gärna ha element av samberättande i spelet, andra vill absolut inte ha samberättande för det tar ifrån från upplevelsen, vissa vill ha mer actionfyllda strider, andra vill ha lite strid osv. Folk avstår ändå oftast från annat både roligt och viktigt för att ta sig tiden att spela rollspel, då vill man nog ha ut något av den tiden och inte eventuellt bli negativt överraskad.

Dessutom tolkar jag det som att hela den idén bygger på att det är eftersträvansvärt i skräckrollspel att skrämma spelarna, och det anser jag inte att det är.



För att du inte sitter tillsammans med fem kompisar i ett rum där du känner dig väldigt trygg och avslappnad. Samt för att skräckfilm har hela det audiovisuella spektrat att jobba med och spelar väldigt mkt på ren reaktionsförmåga med plötsliga höja ljud och snabba bilder (jumpscares). Vid läsning är du ofta själv. Men trots det så blir ju skräck mindre läskigt ju mer man konsumerar av det. Någon som kollar på mycket skräckfilm blir förmodligen inte lika skrämd av att se en skräckfilm som någon som aldrig sett skräck etc. Detsamma gäller för rollspel, spelar man mycket skräckrollspel är det svårare att bli rädd.
Det är ytterligare en anledning till att det inte bör vara ett mått på hur "bra" det gått utifrån hur rädda spelarna blivit. De som tenderar att spela mer skräck blir generellt sett mindre rädda av att göra det, helt enkelt för att de gjort det mer.



Håller inte med alls.
Jag anser att The Others är en oerhört mycket mer effektiv skräckfilm än A Serbian Film.
Den första jobbar helt med stämning och känslor. Den senare går direkt på obehag och äckel. Att skruva upp äckel-reglaget till 11 och få folk att känna obehag är enkelt, men i min mening skapar det oftast rätt kass och ointressant skräck.

The Others är så bra för idéerna som är kärnan i Turning of the screw är så obehagliga.

 

[TobiasEkwall]

Det är väl som sagt, men för att det ska bli skräck måste spelarna vara med på det och gå med på att bli skrämda, men om dom gör det har jag många, många gånger varit med om att spelarna faktiskt blir rädda, men det kräver ju sin miljö och sin uppbyggnad.

Det är klar man kan garanterat choka fram obehag, men det är inte riktigt min tekopp.

 

[Gerkub]

Älskar skräckrollspel och tycker det är ett väldigt bra medie för att förmedla den känslan.

Jag tänker att mycket handlar om förväntningar, att alla går in med utgångspunkt att de vill bli rädda. Det kan man göra på flera sätt, men jag kan gilla att prata om ämnen man vill undvika och sånt som man vill ha med. Det sätter igång tankarna redan innan man börjar spela. Att på det viset få till en delaktighet tror jag är ett sätt för spelare börja skrämma upp sig själva, istället för att kanske vara mer passiva mottagare till något som SL ska leverera.

Jag har nog mest spelat (semi-)impro/samberättande skräck eller vad man ska kalla det, och inte så många köpescenarion, men borde testa fler! Jag gillar Kult: DLs The Driver, mycket bra impro-setup och gratis pdf.

Annars har jag fått kalla kårar bara av att läsa scenarioboken till Utan frid. Väldigt välskriven, stämningsfull och fasansfull samtidsskräck.

Släckt i taket, levande ljus, stämningsfull musik, och en flaska vin är såklart också toppen för att lämna vardagen och sänka ens gard. Men framför allt tror jag på att man går in i det med inställningen att man som spelare är delaktig i skapandet av skräckstämningen och att om man har en SL att den möjliggör för spelarna att känna sig delaktiga i det.

 

[adrian_of_arcane_lore]

The Others är så bra för idéerna som är kärnan i Turning of the screw är så obehagliga.

Nja, jag skulle säga att det handlar otroligt mycket om utförande också.
Skräck skiljer sig liksom inte särskilt radikalt från andra typer av berättelser eller narrativ på det sättet, det räcker liksom inte med bara bra (eller obehagliga) idéer för att det skall funka. Det krävs en helhet, det som gör The Others till en otrolig film är ju hur idéerna från The Turn of the Screw presenteras.

 

[Gerkub]

Man behöver verkligen inte ha en seriös stämning för att nå skräck. En massa skräck har ställen där man skrattar eller känner andra känslor, det är en stress ventil. I rollspel är det uppdelat så att det kan vara seriösare i spel för man skrattar ooc. Men oavsett hur mörkt du går behöver du lite ljus för annars kan man inte bry sig.

Ja verkligen, många av de mest minnesvärda skräckögonblick jag varit med om har människor reagerat med okontrollerbart gapskratt, då man bara bryter ihop, och får en totalt ohämmad kroppslig reaktion på det hemska som sker.

Jag tror att en ”ingen humor”-regel kan förstöra flödet och samspelet mellan spelare. Jag tror inte att man kan vara ”polis” och se till att folk inte skämtar utan att verkligen paja stämningen. Däremot kan man, om man är SL eller facilitator, varsamt föra tillbaka samtalet till skräcken. Ofta löser sig balansen mellan humor och allvar av sig själv ju mer samspelad gruppen blir. Sen har jag iofs nog aldrig spelat med någon som varit en aktivt störande spelare, men en sån situation låter mer som ett spelar-problem än ett humor-problem.